18:e juli 2012

Den här dagen sparar jag i minnesbanken för kalla novemberdagar.

20120718-141415.jpg

20120718-141432.jpg

20120718-141536.jpg

10 kommentarer
  1. Sarah skriver: juli 18, 20122:48 e m

    Asså va? Är det SANT? DET SPÖREGNAR I STOCKHOLM OCH HAR GJORT DET I TVÅ VECKOR NU!!?!?!?!?!?!?

  2. Jeanette skriver: juli 18, 20122:58 e m

    Ser väldigt härligt ut!

  3. Saga, ALLT OM SIMS skriver: juli 18, 20123:15 e m

    Mmm, jag älskar Sundsvall! Ska strax gå iväg och köpa mjukglass jag :D

  4. Linnea skriver: juli 18, 20124:25 e m

    alltså jag tycker faktiskt att det är lite orättvist. här (vimmerby, småland) är det fan KALLT! kallt och blåsigt och jävligt. jag hatar sommar i detta landet.

  5. Mari skriver: juli 18, 20125:51 e m

    Gud så härligt =)

  6. Linda skriver: juli 18, 20125:53 e m

    Ser ljuvligt ut :) Önskar solen ville skina lite mer här hos mig med..

  7. Elin skriver: juli 18, 20127:53 e m

    Hej Hanapeeeeee.
    Det här är egentligen helt orelevant till inlägget, fast ändå inte för det känns som att den här dagen alltid kommer finnas kvar hos mig med, kanske inte för att det hände något bra men ja. Iallafall. Jag vet inte vem jag ska vända mig till, jag brukar vända mig till min bästa vän, till den personen jag litar på mer än någon annan och aldrig vill förlora – och jag hade gjort det även idag med detta problemet om det inte vore för att jag precis förlorade honom.
    Jag förlorade min bästa vän, min andra halva. Och jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till. Det kom från ingenstans och det känns som att jag har tappat fotfästet, som att jag fick en box i magen och inte riktigt kunde återfå andan.
    Jag vet inte vad jag ska göra. Han hade känslor som jag inte kunde besvara och tack vare det så kan vi inte längre vara vänner. Det känns som att han straffar mig för något som jag inte kan rå för, och jag har ingen i hela världen att vända mig till.
    Han var den personen som alltid fick mig att le och må bra, som alltid fanns där att prata med eller bara hänga med utan att säga ett ljud.
    Jag vet att jag hade ett liv innan han kom in i mitt liv, men hur går jag tillbaka till det? Hur gör man när man förlorar sin bästa vän? Sin trygghet?

    Jag är fortfarande i chock och fattar inte att det har hänt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
    Jag är så sårad och arg. Hur fan går man vidare efter det här?
    Kan du inte kasta lite visdomsord på mig och vara lite klok åt mig, för det här är mer än vad jag klarar av just nu..

  8. olivia skriver: juli 18, 20128:56 e m

    HAHAHAHAHA ser ut som om du har brödkanter för brösten^^

  9. maria skriver: juli 19, 201212:07 f m

    elin; det kanske inte är min roll att ge något råd, men det kanske funkar att iaf. och master kanske svarar också:)
    han kanske inte är förlorad för alltid. han tog en stor chans och blottade sitt hjärta, och fick det krossat. så klart han lider. och kanske vill han straffa dig. såklart har du inte gjort något fel. men han har ju också fått ett slag i magen. jag tror att ni båda behöver tid att smälta detta. och sen kanske kanske ni kan hitta tillbaka till varandra på något vi. kanske gör ni det inte.
    hur går man vidare då? man gnatar på dag för dag. jag vet det är inte det man vill höra, eller tror att man kan. men för varje dag kommer smärtan bli lite lite mindre. jag hoppas att det var något klokt i detta. och jag hoppas att du får lite sinnesro och lycka i sommar trots allt.

  10. Anna skriver: juli 19, 201212:57 e m

    Orkar inte att du är så äckligt snygg även när du har solen i ögonen. Jag brukar få till något slags charmigt gristryne när jag kisar sådär….

Skriv en kommentar