Det jag vill är att vi ska tänka
I morse ringde p4 Västernorrland upp mig för att diskutera ännu en ojämställd festival där 42 live-akter bestod av män och 2 av kvinnor – Stadsfesten i Härnösand. Jag tycker det är himmelens bra att de lyfter frågan och öppnar för diskussion, även om det ibland känns läskigt att sitta på andra sidan och hävda sig mot festivalarrangörer och artistbokare.
Jag har aldrig bokat en artist, jag har ingen aning om hur det är att sitta och anordna en festival vilket kan göra mig till en störig barnunge som försöker ifrågasätta vad ”proffsen” sysslar med. Eller så kan man se det som att jag utifrån helt enkelt kan komma med nya synsätt och synvinklar som inte funnits på samma sätt innan. Det är hursomhelst svårt för mig att veta hur vida det är så pass ”jättesvårt” och ”i princip omöjligt att boka kvinnor” som en del av arrangörerna säger, däremot är jag övertygad om att man kan och bör reflektera och fundera mer över könsfördelningen i sina bokningar.
Låt oss titta på siffrorna 42 och 2. Låt oss fundera på vad en festival med tusentals besökare sänder ut för budskap där liveakterna består av 42 män och 2 kvinnor och i princip ingen reflekterar över det, eftersom ”musik är musik och har inget med kön att göra” och samma personer som använder detta argument är också de som bokar artisterna. Okej, fine.
Låt oss tänka oss det motsatta 42 kvinnor och 2 män. Jag har otroligt svårt att se att detta inte skulle uppmärksammas, kanske skulle festivalen kallas ”tjejfestival” och att medier skulle skriva rubriker som ”tjejernas år i år” eller ”kvinnor kan” osv. Det män gör är det NORMALA, det kvinnor gör är UNDANTAGET. Manliga musiker startar ”band” kvinnliga musiker startar ”tjejband” och så vidare.
Det jag uppmärksammar handlar inte om någon MILLIMETERrättvisa. Det handlar inte om renodlad kvotering eller att sänka kvalitén. Det handlar inte om att artistbokningarna måste vara 50/50.
Det handlar om budskapet vi sänder ut till unga tjejer som vill starta band, hålla på musik eller spela instrument. Det handlar om att jämställdhet ALDRIG är något som ”bara händer” utan snarare något vi alla hela tiden måste kämpa för genom att öppna våra ögon och faktiskt se orättvisor och vilja göra någonting åt dem. Det handlar om att på lång sikt ändra ett klimat i musikbranschen. Det handlar om att lyfta kvinnor så att de kvinnor som håller på med musik ser att de någon gång kanske blir bokade. Det handlar om att ändra en orättvisa som ses som ”det normala”.
Det handlar helt enkelt om att tänka och reflektera kring varför det ser ut som det gör. Bara där tror jag att vi har kommit en lång bit på vägen. Det farliga är att ”inte tänka”.
Våren 2011 gjorde Dagens Nyheter en undersökning kring festivalscener, musikbranschen och artistbokningar. De kom fram att det inte bara är bland själva musikerna det är ojämställt. Även artistbokare består av majoriteten män, exempelvis musikjätten Warners ledningsgrupp består av bara män. Här kan man också fråga sig vad det gör med vilken slags musik som produceras och bokas?
Det finns helt klart mycket att fundera på – och det tycker jag att vi ska göra.
sant och bra! under de ca 6 år jag spelade i band (med 4 andra tjejer) fick vi JÄMT och ständigt höra att vi var ett ”tjejband”… tröttsamt.
well spoken!
Heja Hanna!
Jag tycker att du ska undersöka Rättviseförmedlingen som Lina Thomsgård har grundat. Här finns listor – bland annat på musiker. Här http://rattviseformedlingen.se/tag/musiker och här http://rattviseformedlingen.se/lista/onskelista-till-sommarens-festivaler är två bra listor att upplysa festivalerna om :)
Svar: Hej Lisa! Tack, ja rättviseförmedlingen är grym. Jag tipsade arrangören för Härnösands stadsfest om föreningen!
jag är mer fascinerad över att härnösand faktiskt kan få 42 liveakter..
Du är så bra! Fortsätt lyfta sånt här oavsett hur mycket folk vill förminska dig eller veta bättre – man behöver inte vara någon expert inom musikbranschen för att reflektera över en sån ojämn fördelning.
Håller verkligen med! Och det med band är så sant! Jag och mina tjejkompisar startade ett band för några år sedan, dock så har vi splittrats eller vad man ska säga nu. Men när vi skulle spela på skolfesten i slutet av nian och också på skolavslutningen, så sa man inte bara ”det här är bandet” utan man sa ”bandet som består av tjejer” eller ”tjejbandet”.
Tänkte inte på det då, men nu när du lyfter frågan gör det mig faktiskt upprörd. För om vi hade varit snubbar hade det enbart varit ”bandet”. Inte säger man ”killbandet”. Eftersom vad dem gör, är det normala.
Tack Hanna för en underbar blogg!
Puss<3
superbra! gogogo hanapee!
hörde/läste någonstans att på internationella kvinnodagen hade någon stor dagstidning valt att skriva mer om kvinnor än män, bara på den dagen. och folk hade blivit upprörda och tyckt att det var väl lite väl överdrivet att skriva så mycket om kvinnor. sen visade det sig att det var 80% kvinnor och 20% män och alla andra dagar i tidningen var det 80% män och 20% kvinnor. tycker detta är så obehagligt, hemskt och ledsamt. vill bara att alla ska tänka lite mer, men det är ju svårt också när alla är så vana med 80% i tidningarna
Hej Hanna! Väldigt intressant det du skriver! Jag spelar själv trummor i ett tjejband. Vi är 4 tjejer som spelat tillsammans i ca 4 år.
Jag ville länge starta ett band men visste inte var jag skulle vända mig och jag ville starta just ett band med endast tjejer då det (konstigt nog) är väldigt ovanligt. Så borde det inte vara. Men jag kan säga att det är till en stor fördel att vara endast tjejer i bandet. Folk blir ofta mer intresserade då eftersom det är ngt ovanligt.
Jag och min kompis kom iaf i kontakt med en förening via Vuxenskolan som hetter No Remorse, som var just en förening som hjälpte tjejer att starta band. Det var SÅ bra! Man fick ta lektioner, låna replokaler, låna instrument, de hjälpte till att boka spelningar, att spela in i studio och göra musikvideos. Superbra!
Men något år efter det så ville kommunen inte bidra med pengar längre, de ville istället göra om det till en helt vanlig ungdomsgård för både tjejer och killar. Så verksamheten hade inte råd att finnas kvar längre.
Tycker det var så himla synd då det var ngt unikt i Sverige med en sådan verksamhet. Det gjordes reportage om verksamheten och mkt annat. Men det är svårt att få kommunen eller annat att vilja satsa pengar på sådant. De vill hellre lägga pengarna på annat som fotbollsklubbar, vanliga ungdomsgårdar osv.
Men men, vi fick iaf väldigt mkt hjälp, stöd och självförtroende genom No Remorse och nu spelar vi på för fullt med bandet. Så jäkla kul!
Här kan du se vårt band: http://www.facebook.com/carbonblackmusic
Ha det fint!
Hej igen! Vill bara tillägga att jag från början var väldigt anti att kalla vårt band för just ”tjejband” som du skriver. Jag ville bara kalla det för ett band. Det är inte som att man säger ”jag spelar i ett killband” om det är ett band som endast består av killar. MEN just nu utnyttjar vi det att vi bara är tjejer, då det uppfattas som en USP (unikt säljande poäng) så vi drar det till vår fördel. Man blir lättare bokad och folk blir intresserade. Så det är iaf positivt :)
Trodde under hela texten du pratade om ”livvakter”, att det var 44 LIVVAKTER på en festival varav två var kvinnor. Det hade ju i och för sig varit ojämnställt det med..
Bra skrivet! Jag har aldrig tänkt på detta innan, men nu när jag tänker efter så ser jag det hela tiden. Vi hade till exempel en liten festival i min hemstad förra helgen, Latitud 57. Och där va det också bara en enda tjej av cirka tio stycken artister. Tråkigt!
Men åååh – det var inte förrän jag läste kommentarerna som jag fattade att det stod LIVEAKTER och inte livvakter =( Fatta förvirringen!
mycket, mycket bra hanna.
Såååå braaa!!!!
Öh skrivet alltså, inte att det är ojämnställt….. äsch :(
16 kommentarer, alla det kvinnliga könet. jag bryter trenden nu.
Väldigt bra skrivet, Hanna. Tänk om fler tänkte som du. Du satte verkligen ord på mina tankar.
Hejsan Hanna. Bra tanke och att uppmärksammar detta. Men om jag ska se det ur en arrangörs ögon så är det i de stora hela väldigt enkelt.
Man har en budget man ska hålla sig till.
Ibland måste man boka artisterna flera månader i förväg för att matcha deras turnéplan.
Det kan bli så att en artist får en öppning och kan då komma till festivalen, men det är ytterst sällan, i alla fall när vi pratar om de större artisterna. (Ane Brun, Anna Ternheim för att nämna ett par)
Marknad. Vad vill publiken ha i nuläget? Vad är det hetaste, vad kommer resultera i feta biljett intäkter? Och som du säger det är fler ”kill-band” där ute.
Ska inte gå in på djupet i det. För vad jag har sett i kulturvägar (har själv satt upp konserter och spelat mycket själv) så riktas det in på tjejer i yngre åldrar att våga gå upp på en scen, våga prova på, våga sjunga inför en publik. Medans killar, verkar, ha lite lättare för det av någon konstig anledning.
Kan det ligga något i att tjejer i yngre ålder, där band oftast bildas, samarbetar sämre?
Kontra killar som i yngre åldrar inte klarar sig själva på egen hand?
Därför tror jag i alla fall att vi ser större kvinnliga solo artister än manliga och fler större manliga band än kvinnliga.
Fred och tro på världskärlek – 2015
Lämnar återigen en kommentar. Super intressant ämne!
Om man blickar tillbaka i historien, 40,50,60 talet. Då mycket av musiken började ta form och grund i det som vi hör idag. Oftast var det män/pojkar/snorvalpar som hade tid och förväntades spela musik och på den tiden ansågs det som väldigt högakademiskt att kunna spela luta eller achordion (tror piano kallades så) Och det kanske var så att man tyckte att män skulle ha en högre utbildning, medans kvinnan fick gå flickskola och lära sig sköta hemmet.
—————————————————————————————————————
Skulle faktiskt själv vilja veta vem som egentligen låg bakom Bach, Beethoven, Vivaldi, Mendelssohn med flera. Varför blev de så stora till skillnad från sin tids kvinnliga musiker?
Under 60 och 70 talet utvecklades jazzen och bluesen till pop/rock, åtminstonde det som vi idag kallar pop/rock. En referens till 50 talet känns mer som om vi ligger kvar i bluesgrunden.
Beatles och Rolling Stones med flera andra stora artister la grund för väldigt mycket här och lämnade ingen plats till övers för andra artister, förutom i subgenrer som aldrig nådde den kommersiella marknaden.
Wooooops!!! Vad hände? Vi har bara en stor bunt med manliga förebilder som knappast lär tilltala unga flickor. Det är i alla fall en tes som jag grundar dagens musikindustri på.
Mvh
Bra Hanna!!
Jag gör film och där är det mycket mer män också.
Det satsas mycket på kvinnor i film men det finns fortfarande en hel del underliggande orättvisor med
@ charles. herreminje. jag orkar inte ens börja.
@ Miriam. Varför inte? Jag sparkade till bollen och den är i rullning.
pfft. charles, håller med miriam, orkar inte ens börja.
Jag tycker det är ASBRA att du tar upp det här. Sånt som jag aldrig tänkt på innan för det är ju.. normalt.. Men nu börjar jag tänka på det och tänker att det är sjukt!
:) YEY för dig.
HANAPEE ROCKAR SOM ALLTID<3
Angående Charles kommentar så är antingen "att tjejer är sämre på att samarbeta än killar, tjejer kan max vara två och två o.s.v." bara helt och hållet en myt, eller om det nu skulle finnas någon sanning i det påståendet så tror jag att det beror på att vi tjejer ständigt från det att vi börjar på lågstadiet konstant blir matade med dessa påståenden. Det blir en självuppfyllande profetia så att säga, så ge fan i att säga så :)))
Min faster är genusforskare i media och lyfter ofta såna här frågor, hon har skrivit en bok om bl annat fame factory och om hur en kille med gitarr är mer intressan att lyfta fram än någon tjej och att det allmänt ges mer plats till killarna. Så det finns iaf några till där ute som uppmärksammat detta, vilket är sjukt bra tycker jag. Bra Hanna, fortsätt så! Kram
”Hej igen! Vill bara tillägga att jag från början var väldigt anti att kalla vårt band för just ”tjejband” som du skriver. Jag ville bara kalla det för ett band. Det är inte som att man säger ”jag spelar i ett killband” om det är ett band som endast består av killar. MEN just nu utnyttjar vi det att vi bara är tjejer, då det uppfattas som en USP (unikt säljande poäng) så vi drar det till vår fördel. Man blir lättare bokad och folk blir intresserade. Så det är iaf positivt :)”
Så du tycker att det är okej att utnyttja skillnader mellan könen så länge de gynnar dig? Att det är positivt att du bokas lättare för att hela bandet består av tjejer? Var det inte just det som var orättvist med att killband hade lättare att bli bokade till festivaler för att de var killar? Hur tänker du här?
Tror förövrigt inte att jag hört ordet tjejband användas innan jag läst om det här i bloggen och i kommentarerna.
I den kommunen jag växte upp hade de som var ansvariga en policy att man skulle se till att tjejband kom fram mer. Bland annat sänkte man lokalhyror, billigare priser på musikaffärer m.m.
Ett tjejband jag personligen spelade på samma ställen som ett flertal ggr fick åka till Hultsfredsfestivalen, bekostat av kommunen i samarbete med Hultsfred. Även fast de inte var speciellt mer tekniskt kunniga än de andra banden från samma område. Men det var ju jättebra, fick fina eftereffekter åren som skulle komma.
Emelie, det var en observation jag själv gjort och har ingen som helst grund i det. Det roliga är att vissa verkar vara medvetna om motsatsen men intalar sig tvärtom…
Synd att du eldar igång på den lilla observationen och inte tar hänsyn hur det har sett ut historiskt. Trots allt så är det av Historien vi kan lära oss av, och inte en grupp forskare som kommer med olika underlag hela tiden.
Slutpunkten blir i vilket fall som helst att en arrangör och en kommersiell publik skiter fullständigt i könet, så länge musiken är bra. När en festival blir gratis sponsrad med medel för att boka artister så kan vi nog se fler tjejband på scenen. Arrangera en festival eller en konsertkväll själv med krav om att gå med vinst, då kommer du också se att du bokar det som ger mest intäkter. Och som det ser ut finns det fler killband (hänvisar till min historiska förklaring) därför kan de dominera musikmarknaden.
Janis Joplin, Sahara Hotnights, Anna Ternheim, Ane Brun, Anna Stadling. Bra kvinnliga artister!
Skrivet från min HTC bjuder på stavfel.
Hej Hanna kolla in den här bloggen http://skulden.wordpress.com/2012/06/17/kara-rafael/ . Just detta blogginlägget behandlar precis det du pratar om men med filmfestivaler, där det i princip ser likadant ut som för musiken..
Annars ville jag bara säga, BRA skrivet!!
WORD!
Otroligt bra skrivet! Sånt här behöver uppmärksammas och jag är så glad för att någon med en lite större blogg och en ännu större hjärna ser till att lyfta frågor som denna. Mer sånt här, du är grym!
Hejja Hanapee!
Mer sånt här, du är fet därför lyssnar folk på dig och det är så himla grymt att du vrider och vänder och får fler att tänka. TACK FÖR DIN INSATS MEDSYSTER!
kram
Säga vad man vill om talangjakter som Idol, men där är det ju tjejerna som kanske gjort störst karriär, typ Agnes, Amanda Jensen, loreen, Moa L etc. Så kvinnliga artister finns det ju, och efterfrågan hos publiken också. Detta ÄR alltså ett ansvar som arrangörerna bör ta.
Först går jag in på Katrin Z’s blogg och läser ännu ett tröttsamt inlägg om hur hon inte förstår sig på ordet hen..
Sen tittar jag in här och får se detta fantastiska inlägg. Än en gång Hanna,DU gör skillnad!
Och jag med.. så gott jag kan :)
Ingen kan göra allt,men alla kan göra något.. osv..
Intressant tanke. Dom här verkar ha tänkt lite i alla fall :) http://stockholmmusicandarts.com/
Bästa bästa du, Hanna!
FÖRUTOM att det här var ett jättebra inlägg med kloka tankar så vill jag bara säga att jag blir så himmelens glad när man läser folks åsikter på internet som är skrivna med en trevlig ton! Och när man som du diskuterar problematik med sin ståndpunkt men ändå får fram vad man tycker. Det är så underbart skönt att slippa alla ”åh det här är så jävla dåligt och du ba suger och allt är bara apskit” och så svarar folk ”ditt jävla pucko som inte tycker som jag” eller ännu mer arroganta svar som ”suck” eller ”idiot.”. Tänk om folk kunde vara mer som du (och någon här i kommentarsfältet som skrev sin mening välformulerat och -uppfostrat, fastän han inte riktigt höll med), internet (och VÄÄÄÄRLDEN) skulle vara så mycket roligare då!
Hej!
Fint inlägg!
Ville bara tipsa om vårt Räkna-projekt, där vi också ifrågasätter dylika siffror både på Malmös musikscen men nu i sommar på olika festivaler.
Mer info finns på vår hemsida:
http://www.ladyfest.se/malmo/
Jag trodde att festivalernas främsta uppgift var att ge publiken de artister de vill se, men tänk så fel jag hade.
Det är ett faktum att de allra flesta (och även de största) artisterna är av manligt kön. Av de stora kvinnliga artisterna idag är det allra oftast män som står bakom deras musik/låtskrivande, management etc (om man bortser från t ex singer/songwriters-genren).
Att unga killar, till skillnad från tjejer, blir så uppmuntrade att spela som det så ofta påstås är bullshit. Jag har polare och bekanta som spelar/har spelat i stora band varav en del internationellt kända (jag gick t ex i samma klass i gymnasiet som nuvarande basisten i Entombed, är kompis med folk som spelat i stora band som Opeth, Satyricon, plus folk som jobbar som studiomusiker) och inga av dem har blivit uppmuntrade attt börja spela utan har vallt det själva. Och för att bli så bra musiker har de valt bort många andra intressen och även vänner & familj. Om t ex en tjej i 16-årsåldern just har plockat upp en gitarr så är hon av förklarliga själ inte på samma nivå som killar i samma ålder som kanske har spelat i 4-6 år och då är det heller inte konstigt om hon får problem att få spela med dem om hon inte ”hänger med i deras takt”.
Inget hindrar tjejer att börja fila på ett instrument i början av tonåren (eller ännu tidigare) precis som manliga musiker och harva på flera år i replokalen/hemstudion, men då får man också vara beredd på att strunta i många andra intressen, försumma vänner och snöa in helhjärtat på musiken istället.
Men av någon anledning är det ovanligare rent generellt att tjejer snöar in på en enskild sak, det är vanligare bland killar. Rent generellt så är det vanligare att tjejer har flera olika intressent medan det av någon anledning är vanligare att killar snöar in på enskilda saker (vare sig det gäller att lära sig bemästra ett instrument, samla frimärken, bygga modellplan, sitta 24 timmar om dygnet på LAN etc).
Om de inte gör detta kan de ju inte heller förvänta sig att det skall finnas några större mängder kvinnliga artister?
Girlschool tycker jag är ett vädligt bra exempel på ett rockband bestående av kvinnor som lyckades på exakt samma premisser som de manliga rockbanden från samma tid. Även Sahara Hotnights började som väldigt unga och stod sedan i replokalen och harvade i flera år och gjorde mycket spelningar på massa små skitställen (precis som de manliga banden) innan de blev kända.