Hur man får det att funka

Jag får ofta frågor kring hur jag och Anton har ”klarat av” att vara tillsammans i snart åtta år och hur man får ett förhållande att funka och hålla. Jag har skrivit om det förr men tänkte en gång för alla bena ut vad jag tror är något slags framgångsrecept. Sen behöver inte detta vara allmängiltigt, såklart.

– Ta samma plats. Ibland glömmer jag bort att Anton har känslor och låter mina känsloutbrott och problem ta 99% av utrymmet vi faktiskt ska dela på i vårt förhållande. Med respekt mot sin partner tror jag att det är viktigt att försöka tänka på att hen inte finns där enbart för att bejaka dig. Och vice versa. Ni är två egna som helt enkelt tycker om varandra väldigt mycket.

– Ha ett eget liv. Jag tror inte jag känner något vuxet par som har hållit länge som alltid är med varandra varje ledig timme. Det är livsviktigt med egna kompisar och att kunna umgås med sina kompisar utan att ens partner är med. Om du äter oxfilé vareviga dag kommer den till slut smaka bajs och du kommer ogilla alla de där egenskaperna med köttet som du tidigare älskat.

 – Prata, prata. Känns något fel, säg det. Det kommer komma en miljard stunder då du STÖR dig på din partner. Och jag tror inte på att berätta för hen om varje gång du blir irriterad. Ofta kan irritationen ligga mycket hos en själv. Men! När det kommer till saker som gör dig uppriktigt ledsen eller när du känner att förhållandet känts dåligt en tid finns det bara en sak att göra; ta upp det på ett hälsosamt sätt:

– Bråka rätt. Jajaja, nu låter jag som världens klyschigaste tjejtidning. Men att bråka rätt innebär helt enkelt att inte gå till attack, och att istället utgå från sig själv. ”När du sa sådär i bilen, blev jag jätteledsen”. Man ska akta sig för att generalisera med ”du är JÄMT så jävla dryg” och istället komma ihåg vad man faktiskt vill med bråket, förmodligen få en förändring? En sur och arg attack leder bara till att man motattackerad och mer ovänner. Och hårda ord som fullkomligt kränker den andre är helt förbjudna. Fy fan. Kan inte tänka mig något mer sårande än om Anton skulle kalla mig något hemskt.

– Gör saker ihop. Det här är nog extra viktigt om man bor ihop. Gå ut och ät tillsammans, ta en fika, satsa på kvällspromenader eller träna ihop.  Bara man kommer ut från lägenheten, soffan och datorn så pratar man plötsligt på ett annat sätt med varandra.

– Va beredd på det jobbiga. Ett förhållande ska självklart göra dig mer lycklig än olycklig. Men olyckan kommer finnas där, och det kommer kännas dåligt i perioder. Har man förväntningarna på att det ska vara perfekt kommer man ständigt gå runt och vara besviken.

– Tänka på att hen vill dig inget ont. Det här är ett mantra jag försöker upprepa för mig själv när jag blir arg på Anton. Visst, det finns med all säkerhet stora idioter som faktiskt vill sin partner ont, men de ska man inte ha ett förhållande med. I normala, sunda relationer vill man inte varandra något ont. Gör Anton något som sårar mig eller gör ont behöver inte det vara en anledning för att han plötsligt HAAAATAR mig. Det kan ju ha blivit fel i kommunikationen. Att vara LÄTTSTÖTT kan döda vilken relation som helst.

– Va snäll. När man ser på sin partner som ovan, att hen inte vill mig något ont, så är det också lättare att vara snäll. Snäll är det bästa man kan va. Bred mackan, bädda sängen, pussa i vardagen, överaska med middag, ge beröm osv. Att ANSTRÄNGA sig lite då och då.

– Ha flera i ditt liv. Som jag skrev i början föddes inte din partner för att vara din psykolog, mamma, kompis och älskare. Det kan vara rätt kvävande att vara personen som ska stå för alla de här rollerna fullt ut. Självklart har ofta ens partner flera av de egenskaperna, men det är viktigt att ha andra personer i sitt liv att VENTILERA med. Kanske framförallt när du vill snacka OM din partner… hehe.

Saker som jag tror aldrig leder till ett långt och sunt förhållande: Svartsjuka, våld, ord som ”idiot” eller ”hora”, kontrollbehov, ljug och inga egna kompisar.

Jahapp, det var nog allt.

Just ja! Tillägna låtar till varandra tycker jag är fint. Speciellt om man är den som har svårt att sätta ord på det man känner. Det har ju däremot inte jag *oBotLig RoMantiKer. Men jag göra båda…. och den här får mig att tänka mycket på Anton just nu: