Jag älskar nog er
Har efter några timmars bölande tagit mig i kragen och lagade en jättegod middag och SKET i allt jag tänkte och kände. Läste era kommentarer och blev alldeles varm inombords. Om ni bara visste hur mycket ni som skriver faktiskt hjälper mig? Jag sparade ner några av kommentarerna i ett dokument som jag ska läsa när det är som värst.
Nu ska jag sätta upp håret i tofs, ta på mig sköna skor och promenera till Sara och Carro. När Sundsvallslängtan blir alldeles för stark och bristen på trygghet för stor är det så himla mycket värt att få umgås med mina gamla och underbara Sundsvallskompisar Sara, Linso, Carro, Marie, Anna och Frida bor här i Stockholm. ÄLSKAR DOM OCKSÅ.
Men som sagt; tacktacktacktack för att ni skriver så SMART och BRA till mig. Jag förstår inte hur jag kunnat få så himmelens genomsnälla och generösa läsare. Var är nättrollen liXoM? Puss puss puss pusssss.
Men liksom… Varför flyttar du inte hem till sundsvall?? Varför ska man må dåligt? Varför kan man inte vara där man trivs? Måste allt kretsa kring karriär? Ibland kanske man behöver vara lycklig NU?
Varför må dåligt? Gör sådant du bara mår bra av istället!
MÅ BRA PEE!
Skönt !!!!! förstår att sådana ord värmer..hoppa du får sova inatt!!!
bra hanna! och komihåg att acceptera ångesten, INTE få panik över den!
Skönt att du mår lite bättre nu! Det är så jäkla trist när man går den där balansgången och bara tittar ner i det stora svarta och allt fokus ligger på att inte falla. BRA att du bölade en stund, men sen tog dig i kragen och tittade upp. Jag tror det är precis det man ska göra. Du är grym och inspirerande!
skönt att det känns bättre! ha en mysig kväll med dina tjejer nu! :)
Åh. Jag gillar dig och är också glad att du är så ärlig. Framförallt mot dig själv, det är viktigt.
Får jag ta mig friheten att påstå att du tillhör de procenten av jordens befolkning som Eleine Aron skulle kalla ”Highly sensitive person” eller någon svennepsykolog skulle klassa Generaliserat ångestsyndrom eller som Ola Salo skulle sjunga om i Worrying kind… Det är ju olika det där med huruvida man vill ha nån etikett på sig som den alldeles säregna person man är, ändå fick jag en liten igenkännings-glädjelättnads-tårfylld-förvånings-chock när jag kände mig precis sådär som du idag och råkade komma över en artikel om HSP-personlighet (google it!). PLING, sa det liksom. Och sen så har jag accepterat bättre hur jag är och önskar inte heller bort det, utan är däremot jävligt nöjd med det. För att vara känslosam är det finaste en människa kan vara. Och det är värt det, som man sagt till dig nedan. Att vara känslig och samtidigt mycket stark är heller ingen motsättning. Tänker man så blir man automatiskt mindre ledsen.
Jag är med dig!!// another sistah from another mother
HÄNNA! bor du på söder i sthlm? jag ska precis exakt snart flytta dit och behöver ascoola tips man kan göra på söder. café, gym, shopping. osv osv / forever alone :’))))
Och vi älskar dig HP!
Har du läst boken ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig”? Annars tycker jag absolut att du ska göra det! Fick tips av min psykolog att läsa den. Skriven av Anna Kåver :)
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127026825