Minitränarn’
Räds icke mina skrämmande stora muskler
Idag har jag varit ute och sprungit för första gången på tio dagar. Jag har ju koll på sånt genom Runkeeper. Idag blidde det ”bara” 4 kilometer till skillnad mot förra gången då jag sprang hela 6,7 kilometer(!!!) Mitt rekord för övrigt. Målet var ju att springa 8 kilometer i sommar men jag klarade det inte……. Men inte grinar jag för det! Jag vet ju nämligen att det inte var mitt fel…. Det hade med dessa två yttre omständigheter att göra:
1. Jag vågade inte springa helt själv på skogsvägen p.g.a björnar eller skogs-psykon i bil (tänk: Anders Eklund)
2. När jag väl springer med Anton går den mesta av energin åt att bli arg för att han är snabbare än mig = jag ger upp.
Ok. Inser att jag har en del att arbeta med gällande mitt träningspsyke. Men gud vad härligt det är att träna alltså, speciellt att springa utomhus. Alla ni som sitter med liknande ångestdrabbningar som mig – lyft röva och ut å spring!
Jag har även börjat köra lite ”avslappning” (LOL) när jag kommer hem……….. Ni vet som man körde på gympan när man var liten? Alternativt på Friskis&Svettis -passen. Då lägger jag mig ner och lyssnar på Sophie Zelmani och klappar mig själv lite uppmuntrande. Apropå Zelmani, den här låten har jag lyssnat på periodvis sen jag var.. typ 16. Tänker alltid på Anton då jag hör den och fantiserar om hur vi panna mot panna dansar till denna på bröllopet. Kanske skrattar vi till lite… blundar.. han kysser mig på halsen… jag är ljuv… alla tittar på mig med avund… mmmmmmmmm kärleken sprirar osv.
Vidrig video, men det får duga.
Duktigt! Och den där 8an, den tar du! Det är bara att bestämma sig! Jag bestämde mig förra hösten att jag skulle springa en mil (detta var när jag masade mig runt typ 4 km och tyckte det var jobbigt) men efter sisådär 2 månader och lite ökning då och då klarade jag det! Inte på någon supertid men det spelade ingen roll – jag klarade det! Det gör du med! Nu är jag tillbaka på ”sengångar”-stadiet och springer både kort och långsamt, men det ska det bli ändring på. Vi kan!
Tack för en mycket underhållande blogg, känns som att jag känner dig (jaja, kliché!).
Hälsningar
Elin
Ps. Ska du på Popaganda och är det bra band? Har just insett att det är i helgen och har bara koll på de ”stora” artisterna…
Svar: Tack för PEPPEN bäste Elin! Nix pix, tror inte det. Nja, det var inte så jävla bra band ändå. Inget som lockade.. jag menar hur kul är Thåström? Zzzzzz
puss!!
I början av sommaren var jag ute VARJE dag och kroppen kändes lätt som en fjäder, nu mest en degklump och jag är SÅ tung i röva these days… :( Orkar bara inte
Men Damien Rice spelar ju på lördag!!
En video jag tänkte att du skulle tycka var intressant http://www.youtube.com/watch?v=opM3T2__lZA&feature=relmfu
Igår sprang jag en mil för första gången i mitt liv. Så.jävla.nöjd. Idag kan jag knappt röra mig :DDDD
Observera att jag efter 4 km fick sånna jävla blåser under fötterna osv…
Löpning har aldrig varit min starka sida, även om jag i perioder har försökt mig på det. Men denna sommaren gav jag mig tusan på att jag skulle springa Midnattsloppet (10 km). Hade som mest sprungit 8 km tidigare. I lördags sprang jag för första gången 1 mil! Kändes sjukt gött (även om det inte gick jättesnabbt osv). Känner mig iaf nu i superbra form tack vare att jag tränat löpning i komb med styrka, och jag känner mig PEPP inför loppet nu på lördag. Vad jag vill säga är att – allt går! Okej, så du sprang inte 8 km denna sommar, men du sprang 6,7 (din längsta distans?). Sjukt bra jobbat! Och snart fixar du rundan runt sjön också, ska du se! Kramar
Men sommaren är ju inte slut! Ta det nästa runda!
Jogga bara i ett skönt tempo så lovar jag att du orkar en mil utan problem. Jag tycker att mina 2 milsrundor är de skönaste för då kan jag hålla lägre tempo…
Puss