Ännu en dokumentär

Asså. Har spenderat dagen framför ännu en dokumentär. OCH DEN VAR HELT JÄVLA FANTASTISK. Om ni klickar HÄR kommer ni till den på Svtplay.

Dokumentären handlar om performencekonstnären Marina Abramovic och hennes liv och sin senaste utställning på MoMa.

MISSA INTE DEN. Och ja, jag grät. Säkert tjugo gånger.

11 kommentarer
  1. C skriver: augusti 26, 20127:27 e m

    Fullkomligen älskar Abramovic! Finns nog ingen som inte gråter till ”the lovers”.

  2. Saga, ALLT OM SIMS skriver: augusti 26, 20128:34 e m

    Ååh!

  3. Pillan skriver: augusti 26, 20128:38 e m

    Hanna! Nu tycker jag att det är dags att du tipsar om vilken bra musik du diggar till :) Jag blev helkär i Florence + the maschine efter att du tipsat om dom och även gamla godingen ”always you” (tack så mycket!).. Så får du tid över hade det varit uppskattat med en lista :)

  4. Mli skriver: augusti 26, 20129:16 e m

    Mmmhh! MASTER, jag spricker av nyfikenhet. VAD VAR RÄTT SVAR I INLÄGGET LITE LÄNGRE NER??? Dör lite. Måste-få-veta!!! Kan-inte-sova-om-nätterna!

  5. Linnéa skriver: augusti 26, 20129:22 e m

    MEN HALLÅ HANNA?! När tänker Du ta och avslöja det där Vi skulle gissa på några inlägg längre ner? Jag halvt avlider av spänning ju. Du kan ju inte bara släppa en bomb sådär och sen dra ut på det! HÖHÖ! YOU ROCK!

  6. Lina skriver: augusti 26, 20129:25 e m

    HAAAANNNNNNAAAAAAAA PERSSON. När kommer podden din? Vafan. En väntar ju. Du är för tröttsam med det här podderiet. ;)

  7. Johanna skriver: augusti 26, 20129:27 e m

    Tack snälla Hanna för att du tipsade om denna, såg precis klart den och HERREGUD. Känner mig liksom RENAD efter att ha gråtit och samtidigt upplyst på något vis. Helt underbar.

  8. Linda skriver: augusti 26, 20129:35 e m

    Men eller hur, den verkligen så oerhört fin. Hjärtat skakade till ett antal gånger när jag såg den. Efteråt fick jag ett sånt jäkla sug efter att ha någon att bara titta in i ögonen med, känd eller okänd. Och bara mötas. Vi skymmer oss bakom så mycket att den där rena, tysta ögonkontakten glöms bort.

    Bra tips till folket!

  9. Nella skriver: augusti 27, 20122:21 f m

    Såg dokumentären förra söndagen då den gick på tv. Höll på att städa mitt rum men var till slut tvungen att sätta mig ner framför tv och titta på vad-det-nu-var-som-fångade-mitt-intresse. Grät också många gånger av flera olika anledningar. Särskilt när hennes exman satte sig framför henne. I den stunden när hon öppnade ögonen och såg honom sitta mitt emot henne fanns det något i deras blickar som ord aldrig kommer kunna beskriva. Det är sånt bara hjärtat kan känna.

  10. Emma skriver: augusti 28, 20129:28 e m

    Jag fastnade för den när den visades på TV. Grät också om vartannat, det fanns något så rent och uppriktigt i mötet mellan Marina och personen mittemot. Särskilt hjärteskrynklande var det när den lilla pojken satte sig på stolen, och sen började gråta.

  11. fanny skriver: september 4, 20127:52 e m

    helt fantastisk människa hon är, och du som visar den för mig. dööööör!!

Skriv en kommentar