Söndagsintervju med Hanna Persson

Med mycket mod vågade vi tillslut fånga henne på bild

Hon älskar ordning och reda, åka bil och småbarn. Hanna Persson är den stora hjärnan bakom bloggen hanapee.com, blogeen som de senaste åren vuxit avsevärt och fått tusentals läsare. Möt henne i ett kortare samtal som inte alls blev som vi förväntat oss.

Jag möter Hanna i hennes lägenhet på Södermalm i Stockholm. Iklädd jeans och en grå t-shirt öppnar hon dörren med en suck. Jag blir konfunderad, är detta den roliga Hanna som ska driva den humoristiska bloggen?

– Jaha, välkommen då.. vill du ha kaffe finns det i skåpet ovanför spisen, säger Hanna och försvinner in i vardagsrummet.

Jag traskar efter. Vardagsrummet är välstädad och i soffan sitter hennes sambo Anton. Han har mjukisar och hejar inte. Istället tittar han tyst ner i sin iPad.

– Bry dig inte om den där jäveln… mumlar Hanna samtidigt som hon slänger sig med en duns ner i soffan. Hon slår på teven och det är den amerikanska gråtserien Extreme Home Makeover som går.

Bredvid soffan står en orange fåtölj, jag sätter mig där och plockar upp block och penna. Det är dags för att påbörja intervjun.

Hur blev blogg såpass stor?

– HA! HA! HA! Fyfan vad Ty’s fittkittlare till skägg är VIDRIG, vrålar Hanna och pekar mot teven. Anton tittar upp mot teven, tar en näve chips ur påsen mellan dem och mular in i munnen.

Jag funderar på om hon hört min fråga, men får ett vänligare svar strax därefter.

– Förlåt, vad sa du?

Jo, det här med din blogg. Hur fick du så många läsare?

– Titta på mig. Är det så svårt att förstå? Jag är en intressant person på så många plan. Intressanta personer skapar intresse. That’s the thing.

Det är inte svårt att förstå vad Hanna menar. Visst är hon intressant, under mina 35 år som journalist har jag aldrig mött en sådan dubbelnatur. Med en korrekt moralisk kompass och vänlig framtoning i bloggen och helt andra sidor såhär i vårt verkliga möte. Mina tankar avbryts hastigt av ett läte. Det är Anton som skriker till efter att ha fått ett slag i bakhuvudet av sin sambo.

– Hörrö! Hämtar du ett glas mjölk åt mig? säger Hanna och tar en näve chips hon med.

Anton är fortfarande tyst men gör som han blir tillsagd. In i köket traskar han långsamt och tillbaks kommer han med ett stort glas mjölk.

– Nå vad säger man? frågar Hanna uppmanande.

– Varsågod min master… mumlar Anton kuvat och stället ner glaste framför henne.

Det är chockerande att se samspelet mellan dem. Hanna har den fullkomliga makten och det är svårt att veta var man har henne. Ena sekunden ler hon åt mig för att en sekund senare brista ut i vrål oavsett om det rör sig om något på teven eller Antons beteende.

– Jaha, nästa fråga. Kör. Har inte hela dagen på mig, säger hon och rycker samtidigt anteckningsblocket från mig.

– Ha, ha. Du är bra rolig du, vad i helvete är det här för frågor? ”Vilket budskap har du med din blogg?” Ha! Ha! Är det sånt här ni lär er på journalisthögskolan eller? Fyfan. Min systerdotter Alma hade ju för fan gjort det bättre, och då är hon inte så jävla smart.

Hanna slänger tillbaka blocket på bordet och en ljusstake far i golvet. Den splittras i tusen delar och det ligger nu glas över hela mattan.

– MEN VAD I HELVETE! Varför har du ställt den där? skriker Hanna mot Anton, som genast kutar efter dammsugaren. Han dammsuger snabbt upp bitarna och mumlar hela tiden ordet ”förlåt”.

Hanna reser sig upp och sträcker fram handen mot mig.

– Ja, tack för du kom. Hoppas du har hjärna nog att skriva klart din lilla artikel, men som du kanske ser har vi lite annat för oss här hemma idag.

Hon leder mig till hallen och jag hinner precis få tag i min jacka och skor innan hon har puttat ut mig i trapphuset och låst dörren. Det är med tunga steg och en krossad idolbild som jag går ut på gatan.