Heja Hanna!!! Det är toppen att du slutar på jobbet. Du har säkert världens största äventyr framför dig. Det kommer kännas bättre så fort skaket från det första stora förändringssteget tagit av! Heja, heja, heja! :)

Förstår den där ångesten, jag själv brukar drabbas av ångest vid skiften i livet (iofs vid andra tillfällen också, men det hör inte hit). Men du har följt ditt hjärta när det gäller det här och då kan det inte bli fel! Magen och hjärtat bestämmer det mesta, för visst känns det oftast överjävligt att gå emot dem. När du skrev att du ville läsa genusvetenskap blev jag så glader, har själv tackat nej till kursen i våras (då jag ju pluggar till annat), men nu har jag kommit på bättre tankar tack vare dig. I vår tänker jag försöka läsa genusvetenskap på halvfart vid sidan om resten av vad jag läser… måste ju följa mitt hjärta. :)

Allt kommer bli great Hanna, var så säker! Du är guld :) Kraaaaaam

Hanna. Jag vill bara säga att jag känner sån värme varje gång jag läser din blogg. Du är så otroligt inspirerande och klok. Tack!

Men usch gumman, jag känner igen mig i ditt inlägg. Jag har dock inte en sådan extrem ångest så att jag måste ta tabletter för att dämpad en. Så jag förstår precis hur du känner dig, måste vara extremt påfrestande faktiskt. Kom alltid ihåg att du har INGEN som helst anledning till att ha ångest, lev ditt liv som det kommer utan att blicka bakåt.

Folk har en DÅLIG tendens att fastna i det förflutna, som t.ex människor som gör någonting skämmat påverkade av alkohol. So what? Gjort är gjort, folk kommer glömma bort det inom en dag eller två ändå liksom.

Hold on be strong!

Åh Hanna, det är alltid läskigt när saker förändras. Men det är viktigt att LÅTA det vara lite hemskt, LÅTA det kännas läskigt. Det går över, och då kommer du vara stolt över att du gjorde det du verkligen ville TROTS att det va läskigt och ångestigt.

Jag brukar alltid tänka på en mening som Sara Bareilles skrivit: Car is parked, bags are packed – but what kind of heart doesn’t look back?
Som sagt, det är helt okej att det är upprörande att saker förändras, det kanske till och med är hälsosamt att hjärtat och lill-hjärnan reagerar på förändring?
HÅLL UT MASTER, det går över :)

Det är normalt att känna ångest och tycka det är läskigt med förändring. NORMALT. Läs boken ”Fri från oro, ångest och fobier” den har hjälp mig sjukt mycket med min ångest, att förstå och leva med den men framförallt minska den!!! Och ta inte sömntabletter…acceptera att ”jaha den här natten blev de inte så mycket sova, aja”

”Helst skulle jag vilja ligga på mammas bröst och bli vyssjad hela livet. Men det går tydligen inte.” Känner igen mig helt sjukt i den raden just nu. Är jättejobbigt. Just nu känner jag typ ångest för allt jag ska göra i hela livet, är arbetslös och det är skitjobbigt, vill jobba med film men vet att jag inte kan försörja mig på det på heltid just nu. Vill typ flytta ut i en stuga med min mamma och lillebror och kille och bara bo där långt bort från världen, faror, drömmar, förhoppningar och måsten och ja, det låter ju helt sjukt men är verkligen i en svacka just nu. Vad gör man liksom :(?

Jag har också ångest inför nya saker som händer i mitt liv. Även om det är roliga grejer så känner jag innan att ”nee vill inte, vill bara vara trygg”. Och det är okej! Man får faktiskt må dåligt ibland. Just nu har jag ångest och oro för att börja plugga. Men jag försöker att inte tänka så mkt på det utan bara göra. För jag vet att om sisådär två veckor kommer det kännas mkt bättre. När man lärt känna sina klasskompisar, kommit in i det hela lite m.m.

Och det är också helt okej att inte kunna sova ibland. Man dör inte av att vara lite trött nästa dag. Och viktigast; ha inte ångest för att du har ångest! Man får må dåligt.

Hej Hanna! Ta inte insomningstabletter. Finns ingen anledning för en frisk, ung tjej som du. Bensodiazepiner är extremt beroendeframkallande och utan att du själv märker det kan det gå så långt att du en dag sitter där som en tablettmissbrukare och undrar vad som hände, du hade ju bara lite svårt att sova och tog en tablett då och då. Det är så det börjar. Säger detta enbart av omtanke, jag vet vad det innebär att vara beroende och det är inte lätt att ta sig ur…
Kram!

Håll ut Hanna! Förstår att det känns jobbigt nu och ångest är verkligen inget roligt. Men det kommer kännas bättre, förhoppningsvis väldigt snart. Du har en massa nytt och roligt som väntar dig :) Kram

Åh lider med dig Hanna! Har också haft en sådan period precis då jag inte kan sova och får ångest istället hur jobbigt som helst och svårt att ta sig ur dessutom. Dock vet jag inget annat man kan göra än att bara andas och försöka växa och bli starkare utav den jobbiga perioden. Du kommer klara dig hur bra som helst Hanna för du är så inspirerande och en bra förebild, mår så bra av din blogg!

Stackars Hanna. Jag hade en likadan natt. Kunde inte somna för att jag hade ångest och ont i bröstet och vaknade idag med sönderbitna kinder och huvudvärk och spänd nacke. Vi får kämpa tills den här perioden är över, för snart är den det.