Skärrad

Åh fy. Ikväll stod vi mitt i publikhavet på The XX. Jag, Linso, hennes kille och hans kompis. Ungefär fem låtar hade de spelat, det var varmt, kvavt, massa ljus-show och alldeles underbaaar musik. Plötsligt hör jag hur Linso VRÅLAR (hört henne vråla typ 1 gång förut i mitt liv) namnet på kompisen till hennes kille. Jag vänder mig om och möter hans extremt tomma blick. Han är helt borta, men stirrar och börjar vackla.

Hans ben viker sig och vi måste hålla upp honom. Musiken är hög och det är folk överallt. Folk som bara står med armarna i kors samtidigt som vi skriker hans namn och försöker ruska liv i honom. Men han bara stirrar rakt fram och kan inte stå själv.

Och han är så jävla tung för mina små-armar. Efter lite skrik från oss kommer två snälla och starka personer och hjälper oss att få ut honom.

Där börjar han bli vid medvetande men kan inte resa sig upp för något har hänt med ryggen. Så vi ringde efter ambulans. Den kom, han åkte med. Och nu är jag hemma.

Jag är så jävla skärrad? Blev så himla sinnessjukt jävla svinrädd och hann ju tänka ”okej, nu dör han här”. Åh guuuuuuuuud. Men allt verkar gå bra och han är på sjukhuset nu, förmodligen svimmade han ”bara”.

Nåväl. Nu ska jag se på tv och förbereda mig för FÖRSTA SKOLDAGEN på genusvetenskapen i mörrn. Lalala.