Nattens dröm
Ok. Svintråkigt att höra om andras drömmar, men inatt hade jag en dröm som var liksom… glasklar. Jag minns allt. Och eftersom ni läser min blogg så måste ni lyssna:
Jag och Anton hade tagit en ”paus” som det heter. Vi hade kommit överens om detta gemensamt och konstaterat att vi ”helt enkelt inte var lika kära som förut”. Jag minns att det kändes helt okej och att vi båda var tvungna att gå vidare. Jag hade skaffat en ny kille. Fredrik hette han. Ganska lång och nästan lite fet. Men jag tyckte att han var snygg, tror jag. Jag tog med mig Fredrik hem till mitt barndomshem där mamma och pappa hade någon slags släktfest.
Väl där kände jag hur jag blev mer och mer äcklad av denna Fredrik. Jag ville inte att han skulle ta på mig och jag tyckte han var riktigt… ful? helt plötsligt. Pappa var plötsligt ute och mekade med traktorn så jag gick dit för att prata om Fredrik.
– Helt ärligt pappa, vad tycker du om honom? Frågade jag för att försöka få hjälp med mina känslor.
– Ja, ska jag vara helt ärligt så tyckte jag mycket, mycket mer om Anton… Svarade pappa och tittade upp på mig med ledsam blick.
Jag fick så otroligt mycket ångest och undrade vad i helvete jag gjort?! HUR kunde jag slänga bort min fina, fungerande och välmående relation med världens bästa Anton? Jag fick sån jävla panik och befann mig plötsligt på Norra berget i Sundsvall. Där var det ännu en fest men med mina vänner. Vi befann oss i ett stort plastigt partytält och det spöregnade ute. Det enda jag ville var att vara med Anton. Jag ringde honom gång på gång på gång. Men kom bara till en telefonsvarare (som för övrigt var inspelat av hans pappas kusin…?). Anton svarade inte. Jag VISSTE att han hade skaffat en ny tjej och det gjorde så jävla ont i bröstet att jag trodde hjärtat skulle gå sönder. Men så, från ingenstans, ser jag hur en gestalt som liknar Anton kommer gåendes i regnet uppför den branta gräsmattan.
Jag kisar för att kunna se på långt håll (hade synfel även i drömmen tydligen) och så ser jag ju att det ÄR Anton. Och han är ensam. Jag ser hur vi får ögonkontakt och hur han börjar jogga mot mig i regnet. Jag springer snabbt mot honom och vi möts i varandras armar. Vi kyssar varandra tusen gånger och skrattar mellan varje kyss. Våra näsor gnuggas och hjärtat lappas sakta ihop.
Sen vaknade jag och tittade snabbt åt vänster. Och där låg han ju kvar, bästa Anton. Jag strök han på kinden och fällde till och med en tårjävel.
fällde nästan en tårjävel av att läsa detta!
Åh va fint!! Ibland e det som drömmarna bara vill påminna en om hur mycket man faktiskt tycker om han dendär som ligger bredvid<3
Nääää vilken fin dröm! Hehe älskar att höra om folks drömmar när de är liksom enhetliga :D
Haha, ååh vad fint!
Jag fällde till och med tårjäveln också. Himla fint!
åh herregud så fint. Fick själv en tår nästan.
Hanna.
Imorse vaknade jag och tänkte gå direkt in här och skriva. Men tänkte även jag; Ok. Svintråkigt att höra om andras drömmar. Men eftersom du nu skriver om en av dina, som underligt nog inträffade SAMMA natt som jag för första gången drömde om DIG, så tänker jag ändå skriva. Till skillnad från din så är tyvärr min väldigt osammanhängande, men du hängde minsann med genom hela iallafall. Jag träffade din mamma som bjöd på spagetti i ett trädhus, hängde i en lada med resten av din familj, kollade på hästuppvisning utan hästar tillsammans med er och blev osams med din bror. Plötsligt förvandlades du till min bästa barndomsvän och allting luckrades upp till morgon.
…:)
haha bästa bloogen x) stööört skön!
har aldrig gillat eller läst bloggar förr men denhär kommer jag fan läsa!
GENVÄG PÅ HEMSKÄRMEN HEJ!
Har oxå drömt en liknande dröm! Att jag dumpat min egentligen alldeles underbara kille mot någon annan helt påhittad person och insett mitt misstag och sedan bara velat dö av ångest.
Sen löser sig allt och jag vaknar och inser vi aldrig bör göra slut.
hahhahah de va de sötaste jag läst ”fällde till och med en liten tårjävel” ahhahaha ily 5ever
Hänt mig på riktigt. Fällde många tårjävlar faktiskt! :((((
Ååååh va fint!!! Ja fällde en tår i mitt högra öga åt den fina drömmen.
Jag drömde att min kompis från högstadiet mobbade min mamma och försökte döda min mormor och morfar O__O det var inte lika kul
haha! först så orkade jag inte alls läsa om din dröm men när du skrev att man måste om man var en av dina läsare såå.. hahahahahah!
HAR ALDRIG FÅTT SÅ ONT I MAGEN som nu när jag gick in på inlägget. Läste först bara den tjocka texten och trodde i cirka två sekunder att du och Anton tagit en paus.
:( :( :( Hemskt.
tårjävlar asså
Åh. Min kille och jag bestämde oss nyss för att göra slut. Fyfan vad jag började gråta av det här nu… För övrigt är du världens bästa och roligaste människa, och jag hoppas att du och din Anton alltid kommer att hålla ihop!!
Tur att det bara var en dröm och att Anton finns kvar!
Fällde nästan själv är tårjävel bara av att läsa detta!
Åh hatar den där känslan i drömmar, brukar ha liknande, men just den smärtan man känner när man förlorat är jätte jobbig. Man vaknar upp i panik och kollar åt sidan så han verkligen är där. Känner så väl igen mig i dem drömmarna.
Samtidigt som de är hemska så är det ändå så skönt att man har sådan känslor att känna, man uppskattar det man har runt omkring sig mer.
När jag läste näst sista stycket om det där med att Anton kommer småjoggande i regnet och ni återförenas och gnuggar näsorna och sånt så fick jag upp en bild i huvudet, nämligen den där scenen i Stolthet och Fördom när Darcy kommer gående över ängen mot Elizabeth. Så sött!