jag såg den precis. hjärtskärande.

Såg också den precis,uäääh hemskt!
Klickade fram scenen i skolbussen för det gjorde så jävla ont i hjärtat att se det.
Blir så jävla arg på alla lärare i min förra skola som V I S S T E att en pojke blev mobbad och de gjorde absolut ingenting,pratade bara om att det skulle gå över och att mobbarna skulle växa upp.

Idag har jag sett både Bully och Earthlings… En av de tyngsta dagarna på länge för mitt hjärta och mina tårkanaler. Nu vill jag bara spy på ”mänskligheten”! Jag måste göra något, men i vilken ände börjar jag? Det känns så hopplöst med samtidigt är jag nu fylld med nya insikter, alla borde se dessa dokumentärer.

Såg den nyss också. Grät ganska precist 1,5 h i sträck.

Såg den igår kväll och jag grät non stop i en och en halv timme… Fruktansvärt, jag ryser bara av att prata om det. Och det är så hjärtskärande att se vuxna människor sopa dessa problem under mattan för de stackars barnen som är drabbade, både de som blir mobbade men även de som mobbar. Barn behöver riktlinjer och hjälp att utvecklas. När det fallerar… ja, då rasar ju allt!

Såg den precis, så otroligt hemskt och sorgligt!

Åh jag vet, såg den igårkväll. Sinnes dumt att se den innan man skulle gå och lägga sig, låg ju och bölade i flera timmar efter dokumentären :(

Så jääääääkla bra blogg förresten haha!
Kram!!

Har hört så mycket om den och var tvungen att se den nu när du länkade den. Helt och hållet hjärtskärande. Grät som mest när man såg kistan med elvaåringen som tagit livet av sig och hans bästis som stod gråtandes bredvid. Och när Alex mamma förklarade för honom att de som trakasserade honom vareviga dag inte var hans vänner och han svarade ”Om dom inte är mina vänner, vilka är det då?” Känner mig helt förstörd just nu. Vilken hemsk men samtidigt helt fantastisk dokumentär!!

Då tipsar jag om Dear Zachary som fick mig att se ungefär likadan ut igår…

Alltså jag blev bara så himla arg på den där rektorn?!?!?! Herregud säger jag bara. Jag pluggar till lärare och såhär får det inte va. Sånt här kan man inte sopa under mattan! Blir galen!!

Såg den igår.. Grät ögonen ur mig men blev samtidigt så taggad på att göra en förändring. Jag läser till lärare och känner verkligen att jag kommer göra precis allt i min makt för att göra skolan till en bättre plats. Fostran står numer i läroplanen och vi lärare ska därför vara en del i att uppfostra barnen – lära dem allas lika värde och att olikheter stärker gruppen! Jag blir så jävla arg när jag ser dokumentären för de vuxna för ju för fan inget?! rektorn som går omkring och tror att ett handslag räddar situationen?! pappan som inte på något vis försöker hjälpa sin son utan bara påpekar ännu mer vad som är fel??!!! VAD FAN!! Och alla de elaka barnens föräldrar, VAD FAN SYSSLAR DEM MED?! Blir så rädd, men som jag skrev tidigare.. Så jävla taggad att komma ut i skolan och göra en förändring!

jag grina igenom hela.
nu vet jag inte riktigt vad jag känner.
jävligt vidrigt är allt jag kan säga.

Växlade mellan att gråta för de mobbade barnen och skrika åt lärarna i denna dokumentär… så oerhört hemskt! Det värsta var nog när föräldrarna gick till den biträdande rektorn och berättade om vad deras son fick gå igenom på bussen till skolan. Hur hon då säger att hon åkt bussen och tyckte eleverna betett sig exemplariska..!!! Inte underligt att att ingenting förändras med sådana personer i världen.

Blev förbannad på de vuxna som arbetade på skolan. Psykisk mobbning gör minst lika ont som fysisk, enda skillnaden är att det är svårare att se. Måste man förblöda för att de ska ta tag i skiten? Om de ens gör det då.

Hade också svårt att se när han fick sitt huvud slaget i sätet under bussfärden. Som filmare hade jag kastat mig över ungen och tagit lillkillen under mina vingar. Hemskt att de trots videobevis verkar förlamade.

Blev själv utsatt för konstant mobbning under låg- och mellanstadiet. Lärarna var lika förlamade som i dokumentären. Sen att se dokumentärer som denna gör att man har stor lust att göra något, vad som helst. Få barn eller främst vuxna inom skolvärlden att förstå vikten av skiten. Visa det här för alla vuxna som arbetar med barn och ungdomar!

Jag såg också ut sådär efter att jag såg dokumentären tidigare idag. Aldrig gråtit så mycket av ett TV-program på väldigt länge. Det värsta jag vet är när barn far illa, oftast det jag mest gråter för, börjar nästan böla igen bara när jag såg den här bilden som du klistrade in. Hoppas verkligen att mina barn inte blir drabbade av mobbning, eller ännu värre – blir en av de som mobbar. Måste känna sig så hjälplös som förälder liksom.
Saknar att de inte intervjuade föräldrarna till barnen som mobbade, det känns lite som att det är de man ska komma åt också. Förutom hela skolväsendet.
Mådde också extremt dålig särskilt när de visade en unga tjejen som tagit sin mammas pistol och hotat med på skolbussen, men att hon blev åtalad och den skyldige?! Herregud…! Den där mannen som berättade hur fel hon hade handlat!

<3 <3 <3 <3 t. dig

Såg den också och på det sättet den rektorn talade med Alex föräldrar är ju förfan helt jävla oacceptabelt !!!

Finns inga ord. Jag grät mig igenom hela filmen. Fyfan.

Rektorn. JAG FINNER INGA ORD???????????

Skämdes eftersom jag knappt klarade 10 minuter av den…var tvungen att stänga av, och mådde illa så fort jag kom och tänka på det därefter :( HEMSKT

Hej Hanna!

Usch, mobbing är hemskt… Men jag måste bara berätta om ett projekt som jag fått ynnesten att arbeta med i höst som är helt fantastiskt!

Jag och en till tjej har blivit anställda som elevcoacher på en skola av en ideell förening som inte har något med kommunen i sig att göra, och som finansieras helt genom bidrag från företag och privatpersoner. Vårat jobb är att finnas med ute i korridoren hela skoldagarna för att snacka med eleverna, förebygga mobbning och rasism, bygga upp självförtroende, peppa till bra fritidsaktiviteter och motivera till bra resultat i skolan. Och det är så häftigt, för det fungerar verkligen! Många elever som tidigare exempelvis inte käkat skollunch (i vissa fall har de i princip inte käkat något alls på HELA dagen) har nu börjat göra det bara för att vi sett det, peppat dem och frågat om de vill hänga med och käka med oss. Det allra roligaste är att se elever som är lite osäkra, som i början av terminen satte sig vid bordet bredvid oss i cafeterian för att de inte vågade sitta med oss, nu har börjat våga att hänga och snacka med de andra eleverna för att vi frågat om de vill vara med, och de andra eleverna tar gladeligen emot dem. Det är så fantastiskt att det verkligen fungerar, och så snabbt!

Men det jag kom att tänka på, innan jag blev helt exalterad över mitt arbete och skrev denna långa utläggning, är hur många av eleverna som faktiskt ser mobbningen och verkligen bryr sig och vill göra något åt det, bara att de inte har någon att vända sig till och säga det. Nu har det vid flera tillfällen kommit fram elever som har berättat att ”det är slagsmål mellan den och den i sjuornas korridor” och ”de har låst in den här personen på toaletten för att spola ner hans huvud i toaletten”. Hemska saker, men samtidigt är det skönt att se att eleverna faktiskt ser och reagerar på saker, även om det sorgligt nog kan vara så att de inte har någon att vända sig till med sin oro. Men ser det gör de, och de tycker verkligen att det är dåligt, även om de inte vågar visa det för sina klasskompisar.

Jag måste även nämna att en del lärare är fantastiska, de ser sina elever och bryr sig verkligen verkligen om dem. Underbart att se! Så Hanna, det finns hopp för skolan. Våga tro på det.

Jag kommer inte att se filmen efter ca 6 år mobbning för att jag var ”annorlunda”.
Skulle antagligen må väldigt dåligt av den. Jag litar på att ni har uppfattat den rätt.

Grät dokumentären igenom och två timmar efter. Hade ont i hjärtat, själen, magen. Såg den i onsdags och har inte återhämtat mig än. Fy farao alltså.

Är det inte fruktansvärt att det vi människor mest ska vara rädda för här i världen är för andra människor? Inget kommer någonsin göra dig så ont som en annan människa. Jag blir mörkrädd när jag ser sådant här. Jag är snart 18 och jag har inte i min vildaste fantasi trott att barn faktiskt utsätt för sånt här. Visst har man sett utfrysning, men att förstöra en annan människas liv såhär när man bara är ett barn/ungdom? Vart är vår värld på väg? Ska man inte kunna få vara sig själv utan att bli utdömd och få sin självkänsla totalförstörd? Framförallt skolorna måste göra någonting åt detta NU för ju mer samhället förändras och alla strävar efter perfektion kommer allt fler barn bli mobbade och få deras liv förstörda. Alla barn, precis ALLA barn ska få leva ett liv utan rädsla, skam eller trygghet. Det minsta människor förtjänar är värdighet och respekt, men frågan är varför det är så lätt att förvänta sig att få detta, men så svårt att ge till andra människor? Vad är det som gör att människan är så jäkla egoistisk?

precis som flera andra kommenterat så växlade jag mellan att gråta och sedan skrika åt lärarna och rektorerna som verkade vara SÅ FULLKOMLIGT blåsta!! man lider så otroligt med dessa barn och vill bara gå in och krama om dem! hoppas alla som såg den också joinade ”stand for the silent” gruppen som finns på facebook, som skapades av en förälder vars barn tog livet av sig pga mobbing…

Såg den igår. Har fysiskt ont i kroppen efter det.

Kan ej se den från Finland, dumma SVT. FRÅGA: Finns den nån annanstans??

Jag höll på att kräkas lite när den där rektorn säger åt en av de mobbade killarna att skaka hand med sin mobbare och han inte vill och hon typ står på mobbarens sida?! Eller när en annan rektor frågar Alex hur han vet att hon inte tog tag i problemet senast han sa till, KANSKE FÖR ATT INGET HÄNDE.

Gråter också på alla fina föräldrar och alla dessa fina barn som faktiskt aldrig har gjort en endaste själ illa. Kan inte sluta tänka på vad som har hänt alla dessa mobbare, som får dom att faktiskt kunna gå omkring i skolan och slå andra människor, säga att de ska döda dem, hugga dem med pennor (!?!?!?!) och sitta på deras huvuden (!?!?). Näe, så vansinnigt äckligt, mådde så dåligt av den dokumentären.

Hej Hanna. Jag utbildar mig till psykolog, och vad den här dokumentären tar upp vill jag ta död på. Jag vill bli skolpsykolog och få både barn, ungdomar, föräldrar, lärare och rektorer att förstå konsekvenserna av mobbning och UTROTA detta på varenda skola. Jag vill ägna hela mitt liv åt att åka runt och jobba på skola efter skola med andra psykologer och motverka mobbing och dess effekter. Jag arbetar där – och du arbetar vidare via medier och bloggen och sprider ordet så kan vi bara på det viset motverka en hel del. Deal?

Åh gud. Jag bodde uppe i Lucksta i två år som barn (du och jag gick i samma klass!). Där blev min bror mobbad så pass att några elever sparkade honom och sånt, han började drömma läskiga dagdrömmar och sånt. Jävlig skit det där. Lärarna på skolan gav honom ett pris för ”bästa tecknaren” på skolavslutningen och mamma anar att de bara kom på priset för att ge honom något som förlåt eller dylikt för att de aldrig gjorde något för att stoppa det. Han tecknar jävligt bra men slutade efter att ha fått det där priset av dem. Waaaaahahahaaay to go teachaas’ :-)

Har sett början men tycker det är så fruktansvärt jobbigt så jag pausar. Jag blir så jävla arg och ledsen på samma gång. Jag vill att alla ska se denna film och verkligen ta åt sig.

Jag tittade på den i dag och grät floder. Jag blir så jävla förbannad och vill mest bara dunka något jävligt hårt i rektorns huvud! ”Jag har åkt 54an, och barnen är alltid skötsamma på den bussen” – eeeeeh, ja, för att rektorn sitter på bussen kanske? IDIOTJÄVEL!

Usch ja, den var hur hemsk som helst. Men helt klar värd att rekommendera till andra.

Det var verkligen en dokumentär som berörde. Tror att vi alla kan relatera till mobbning på ett eller annat sätt. Antingen som offer, utövare eller den gruppen som de flesta kanske faller under tyst utövare.
Så hemskt blir så ledsen. Och tänker på vilken sjuk värld vi lever och växer upp i.

Mobbing och att inte passa in är en av anledningarna till att jag tveka inför barn i framtiden. Tänk om man får ett barn som inte blir accepterad av andra….vilken maktlöshet…..

Tack för tipset! Svårt att gråta till filmer eller dokumentärer men den träffade mig.

ÅHH såg också den dokumentären,såååå bra och sorglig. Gör så ont i hjärtat på en :(((

Länken fungerar inte :-/
Finns det någon annanstans man kan se den?

Hej. Första gången jag kommenterar här någonsin, men jag brukar läsa din blogg varje dag. Tycker den är bra, både på ett komsikt och seriöst sätt.
Tittade på denna dokumentären efter att du hade länkat till den, och det fick precis som dig även mig att tänka till på min egen skoltid.
Om du har tid kan du läsa mina reflektioner i min blogg. Tack för att DU skriver så bra som du gör!
/ Hanna

En annan film jag starkt kan rekommendera till dig (om du inte redan sett den) är Cyberbully, som handlar om mobbning på internet.
Jag själv är inte alls blödig när jag kollar på film, men den filmen skar verkligen in i hjärtat på mig och några tårar rann ner på mina kinder.
SE DEN!!! <– det är en väldigt extrem uppmaning, okej?

Och förresten, tack för en så himla underbar och skön blogg!
// Natthi