♥ jAg ♥

Så här ser Anton mig oftast. Ett skrynkligt jeans-kön och sömniga ögon riktad på en stark dataskärm. Hörlurar på för att slippa störas av diverse boots-, skol- eller prylsnack. Det är en signal om att jag har viktiga saker för mig. Stör mig ej, tack. Men det funkar inte jämt. Ibland gestikulerar han och pratar fast jag inte hör ett ljud. Ibland låtsaspratar han vilt mot mig för att jag ska ta av mig lurarna och vråla ”VAD?!?”.

Nästa steg är att tillverka en liten skylt jag skall hänga upp med kedja dinglandes över min stortå ”UPPTAGEN”.

…Hade ju i och för sig en sådan t-shirt som tonåring (mycket snack om den tiden här i bloggen idag?!) t-shirten var rosa och med vita bokstäver stod det ”UPPTAGEN”.

Eller …va? HAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHA. Nu ljuger jag ju?!?!?! Gud vad sjuk i huvet jag är. Satt och tänkte nu bah: ”hmm, men vem var jag ihop med på högstadiet? Varför hade jag en sån t-shirt?”. Det var ju min kompis Johanna Gustafsson(typisk förhållandetjej) som hade en sådan!??! På min stod det ”SINGEL”. Såklart.

Så ofattbart att jag någonsin varit ”SINGEL”. Känns som en svunnen tid. En tid då 420 färger ”på mobilen” var mycket och jag stoppade utsvängda jeansen i strumporna. En tid då jag trodde ”min typ” var utåtriktade och flamsiga estetkillar.

Och nu sitter jag här med iPhone,  stuprörsjeans och en ekonomistuderande lugn hockeykille.