Ordningsmannen
God afton undersåtar
Förlåt för att jag skriver så mycket om Anton hela tiden. Känns som om jag inte har något liv utan lever helt på honom. Men hela hans person är en sån gigantisk inspirationskälla för mig. Allt han gör och säger. Och ändå undanhåller jag 80 procent av gobitarna eftersom han tycker att han framställs som ”stiff” och ”tråkig” i denna blogg.
Man bah: ”…..:-) kanske finns en anledning :-)))))”
Hahahaha näääääää. Anton är faktiskt en av, kanske DEN, roligaste jag känner. På riktigt.
Men han är bara lite ordningsam. Som nu, då jag la mitt bananskal i soffan. Då var han genast där med ett varningens ord, tydligen ”lägger man inte bananskal i soffan”. Hm. Är det ett sådant stort problem? Ett litet bananskal… vad spelar det för roll? Det geggar ju…. KNAPPT. Och jag orkade inte sträcka mig fram och lägga det på bordet. Då blir det ju ändå lite geggigt där.
Så jag gjorde det enda rätta och la skalet i håret. Som ett bevis på att jag inte bryr mig om lite banankladd. Satt sedan och väntade i ca tre minuter på att Anton skulle upptäcka detta. Till slut fick jag SÄGA TILL? Så himla misslyckad demonstration mot hans ordningsamhet.
Åh. I övrigt är jag lite pirrig för att åka till Sundsvall. Jag har inte varit där i Sundsvall plus att jag i perioder har jättelätt att få resfeber? Jättemärkligt. Sundsvall liksom. Är inte som att jag ska till Mexico City och smuggla knark.
Eeeeeeeeeeeelllleeeeeeeer?
Godnatt och ariba!
hej hanna! tänkte ba berätta att du var med i min dröm inatt.
vi hade hängt på en fest. sen skulle jag gå, så jag kysste dig hejdå på munnen (eh som man gör du vet). men det var inte alls som jag hade väntat mig! du var stickig. avbröt kyssen och såg att du hade massa små svarta strån av kvinnoskägg. du skrattade och sa ”ojdå, hehe, vissa tycker jag borde ta tag i det där, men nä man ska ju va sig själv!”
sen vaknade jag och insåg att jag pussades med en skäggig karl som låg bredvid mig. men vore ändå roligt att sätta in min dröm i sammanhanget att du skriver om queerteori och sånt. heuheu.
ps bra blogg osv!
Hej hp! Du är allt bra grym du, och det är så härligt att få gå in på din blogg varje dag och ta del av ditt liv! Älskare!
Tänkte ba uppmärksamma dig på detta, om du inte redan har sett det. En video som en fantastiskt modig 14-årig kvinna la upp på facebook, där hon förklarar att hon har blivit våldtagen efter att gärningsmannen har blivit dömd och rykten har florerat kring henne.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15553269.ab
Hur sjukt är det inte. Att hon behöver vara modig och att detta får så stor uppmärksamhet (bra på sitt sätt, såklart) för att hon berättar om ett brott hon har blivit utsatt för?
Att det i dagens samhälle är så laddat att berätta om en våldtäkt, för att det är så mycket skam involverat för den som har blivit utsatt? Att man inte bara ska se det som en naturlighet att man berättar om vad som har hänt en. I en relaterad artikel skrivs det att det bara är 20% av alla sexualbrott som anmäls. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15553732.ab) Nu vet jag inte vilken källa Aftonbladet har för just den siffran, men det är ju helt absurt. SJUKT! Jag tänker på den där dokumentären du länkade för ett tag sedan, Ingen riktig våldtäkt, där det också handlar om rykten som sprids om tjejen som har blivit utsatt. Varför ska det behöva vara så? Varför ska den som ha blivit utsatt känna en såpass stor skam eller skuld att personen inte ens vågar anmäla det som har hänt?? Folk säger att vi har kommit långt med jämställdheten i Sverige idag. Det har vi, men folk som säger att vi har kommit ända fram är blinda.
Jag tror att jag skrev detta till dig för att du faktiskt är en liten förebild för mig och jag blev så upprörd att jag behövde dela med mig av känslan. Bara så. Men tack återigen för en fantastisk blogg och för att du är både rolig, allvarlig och upplysande.
PUSS
brukar försöka liknande demonstrationer mot min syster. funkar ju inte om de inte kollar/bryr sig?
sitter först i tystnad och stirrar på henne och om inte det funkar harklar jag mig högre och högre och till slut ba: HALLÅ SER DU MIN MAKTDEMONSTRATION ELLER?
/normal, jag lovar.
Åh, gud vad jobbigt det är när man gör en liten demonstration eller ett litet statement och ingen bryr sig eller ens märker det?! Det finns liksom inget bra sätt att ta sig ur det heller. Antingen ger man upp och sviker sig själv eller tvingas man uppmärksamma omgivningen och känna sig töntig.
Men annar så håller jag faktiskt med Anton. Förlåt Master, men man lägger faktiskt inte bananskal i soffan.
Tänkte bara säga att när man skriver ”h” i mitt adressfält kommer din blogg upp först. En liten men tillräcklig kärleksförklaring.
hahahaha detta inlägg <3 <3 <3