Åh Hanna jag vet inte vad jag ska säga, mer än att du träffade mitt i prick med det här inlägget! Jag befinner mig i samma situation. Jag skrev precis i min blogg;
”Samtidigt som jag, som alltid, blev extremt trött på utelivet. Jag gillar inte alkohol, jag gillar inte uteställen. Jag har jättekul när jag går ut, men hela jag skriker liksom “vad gör jag här egentligen?”. Det är kul att dansa, kul att vara social. Men det måste fan finnas mer optimala sätt att göra det på än att hänga på en klubb med alldeles för många fulla idioter.”

Det var när jag varit ute efter onsdagen och sen efter jag gått ut fredagen igen så skrev jag;

”Och jaa, jag vet att hela jag är lite dubbelmoral när jag går ut fastän jag säger att jag tröttnat på uteliv och alkohol, men det är så det är. Jag befinner mig någonstans mitt emellan och det får vara så just nu!”

Jag funderar mycket över det här. Och irriterar mig ibland på att alkohol är så läskigt accepterat. Det är skrämmande att folk tycker man är lite konstig om man inte dricker och går ut nykter, men när någon varit alldeles för full så skrattar man bara och tycker det är kul… Samtidigt så tänker jag, jaja man behöver inte ta allting så seriöst, jag kan gå ut ibland och vara nykter ibland, behålla balans liksom – och det är ju upp till var och en i slutändan. Men så tänker jag på alla negativa konsekvenser som alkohol förorsakar och tänker liksom att, nä jag vill inte stötta det rent principmässigt. Alla människor som far illa på grund av andra som inte kan kontrollera sitt drickande, folk som slåss, kör rattfulla, beter sig vidrigt, är otrogna och alla de barn som råkar illa ut när deras föräldrar dricker… Det gör väldigt ont i mitt hjärta av att tänka på allt det! Och det gör mig bekymrad med tanke på hur mycket samhället får betala för alltihop!

Angående det här med varför människan brukar alkohol så pratade vi också om det nyligen. Och vi pratade om att människan liksom alltid letat efter någonting för att ”fly verkligheten” för en stund och har funnit det i naturen. Indianerna rökte och andra folkgrupper åt svampar osv. Inte stenkoll på det här, men det är väl lite så? Hur som helst, alkoholkulturen i Sverige idag har gått ett steg för långt tror jag. Alkoholkulturen i till exempel italien och frankrike verkar vara aningen mer hälsosam – där man njuter av ett gott vin tillsammans med god mat istället för som i Sverige (och många andra delar av världen) handlar om att bli så full som möjligt så snabbt som möjligt, ungefär… Och det är lite sorgligt!

herregud nu får jag stoppa mig själv, slog nog just rekord i längsta kommentaren någonsin på din blogg :) Men ja, det är ett onekligen intressant ämne!

TACK Hanna. Mitt i prick.

Mycket bra och klokt skrivet!! pussss till dig!

Har du sett dokumentärer ”rör inte min sup”? Om inte, så finns den på youtube – TITTA!
Sjukt är bara förnamnet…

Alltså jag får nästan ångest för att jag INTE har nån ångest över mitt alkoholbruk? Trots att jag har en nära släkting som håller på och förstöra sina sista år i livet pga alkohol. Men det kanske beror på att jag dricker så sällan. Blir väl full några gånger om året. Och lite känslan jag får av kommentarerna i de tidigare inläggen du skrivit om det här är att jag är en dålig människa för att jag ibland tycker det är kul att bli full. För det gör jag men jag kan ha lika kul utan att bli full också. :)

http://www.youtube.com/watch?v=tcqrbomoNYI&playnext=1&list=PLA2D55AA039F3135D&feature=results_video

väldigt bra dokumentär

Vet ej om du såg (bland kommentarer) att jag också ville ha vit månad nu, för att du inspirerade mig till det, kändes svinbra. Men sedan var jag ute i fredags och så drack jag iallafall (nu känns det typ som att jag bekänner något för min mamma/psykolog/skolsyster) och… det kändes också svinbra?! Anledningen att jag inte ville dricka på ett tag var för att jag hade mått sjukt konstigt av alkoholen ett tag innan. Sneade jämt på grund av ett förhållande som tagit slut och en massa ledsna känslor, så jag tyckte det var lika bra.
MEN, så gick jag ut i fredags och drack ändå och det var underbart typ?! Det var typ min mest lyckade utekväll någonsin och det var faktiskt inte på grund av alkoholen utan på grund av känslan att jag gick ut och inte planerade att dricka. För så brukar det se ut annars, att jag går ut och stressdricker för att jag borde bli full. Och nu var det inte så. Och ja, jag har typ dåligt samvete till mig själv (och till dig hahah) men samtidigt inte, för jag var så glad att kunna göra något som jag brukar göra, på ett normalt sätt igen.

Funderar också extremt mycket på min alkoholkonsumtion. Mest för att jag har insett att jag inte trivs med den. Är trött på att dra en FLASKA vin vilket jag gör typ varje gång nu. Tål inte så mycket heller så det är alltid för mycket. Hatar känslan av att ha druckit dessutom. Inte bara baksmällan utan att hela kroppen känns sjuk och jag är ledsen liksom. Så ska det ju inte vara, det känns så himla mycket som att jag skadar min kropp. Vill hellre dricka ett/två glas vin till middagen en lördagkväll och gå ut sedan om man nu måste det och inte stressdricka en flaska innan man går till en klubb ”för att hålla sig hela kvällen”. Åh. Har bestämt mig nu för att EN gång i veckan är okej, men att jag ska köpa typ en burk t.ex Desperados och inte en stor flaska vin. Mindre risk att jag bara dricker för att jag inte vill slänga/inte tänker. Ska göra såhär tills jag får ett förhållningssätt till alkohol som jag trivs med.

Därför bestämde jag mig för några år sedan för att inte dricka nåt mer. Alls. Och vara tydligt med det.

1) Jag vill göra det mer socialt accepterat att vara nykter ute på festställen, eller på middagar. För barnen och kvinnorna skull.
Så här: Hundratusentals barn får lida enormt på grund av föräldrar som dricker. Barn överges. Misshandlas. Får bli vuxna alldeles för snabbt. Det skär i hjärtat. Massor av kvinnor blir slagna. Jag har suttit på hundratals rättegångar där kvinnor försvarat sina män…”Ja, han misshandlar mig…men han är JÄTTESNÄLL egentligen. Det är bara när han är full…”
Alltså. Det finns massor av människor som inte klarar av alkohol. Fatta så otroligt svårt för dem, som kanske är sjukt beroende, att säga nej till ett glas i det samhälle vi lever i – där det är ONORMALT att inte dricka. Överallt serveras alkohol. Alltid ska de kämpa med att vara den enda i sällskapet som inte dricker.
Om jag kan hjälpa något barn eller någon kvinna genom att låta bli alkohol, och på så sätt (kanske på sikt) skapa ett mer alkoholfritt samhälle, då är det värt det!

2) Alkohol förstör min kropp. Och det går aldrig att veta att man aldrig kommer att bli beroende. En livskris, och jag kan falla dit. Det är inte värt det.

3) Det är en utmaning att våga vara lika hämningslös och modig utan alkohol som de som är berusade. Dansa loss. Prata med folk. Var crazy! Ha kul! Det är okej att flippa ur även när man är nykter. Jag vill skapa ett mer hämningslöst samhälle! Som inte är beroende av att folk i sig ett glas.

4) Jag vill kunna ha koll på läget. Se om nån mår dåligt. Kunna köra bil. Försvara mig om jag skulle bli attackerad. ALLTID REDO, VETTS!!

Håller med föregående talare och säger mitt i prick! Funderar och grubblar över precis samma saker just nu.

Klokt val tjejen.

varför är det svårt att sluta dricka alkohol?
Min psykologilärares svar på detta var att man får en snabb positiv förstärkning. De negativa konsekvenserna kommer inte förrän långt senare. ex, förstörd lever flera år senare, bakfylla nästa dag etc.
Det blir då svårt att sluta dricka, eftersom den omedelbara konsekvensen är positiv. precis som att äta godis, de negativa konsekvenserna kommer långt senare (fetma etc).

Bra och tänkvärt inlägg Hanna!

Så himla bra inlägg och så bra att du tar upp den här diskussionen. Alkohol är så romantiserat i vårt samhälle och det framgår väldigt klart i många bloggar. Det ska helt enkelt drickas när det ska socialiseras. Det måste ju självklart ifrågasättas, att normen är att det ska drickas alkohol.
Jag har funderat väldigt mycket på det här, jag har i perioder druckit väldigt mycket, ofta och stora mängder, så pass att människor i min omgivning förknippar mig med att vara den ”som alltid dricker”, vilket är SÅ HEMSKT. Så jag har funderat på att ha en vit månad, men tar aldrig steget fullt ut, men försöker att dricka mer eftertänksamt. Det vill säga, innan jag beställer in en till öl, att då fråga mig själv, behöver jag verkligen dricka en till öl, hur kommer jag må då osv. Så nu var det länge sedan jag drack för mycket och jag dricker också mycket mer sällan. Men känner mig inte färdig i det här, måste fortsätta fundera om det verkligen måste vara så viktigt att ha kvar alkoholen i mitt liv.

Jag har varit en utetjej från det att jag fyllde 18 år, har druckit väldigt mycket alkohol om helgerna men även om vardagarna, speciellt när jag var student. Nu har jag slutat att dricka (med undantag för speciella middagar, då dricker jag ett glas vin) och mår bättre än vad jag någonsin har gjort. Har börjat att träna och känner att jag börjar få kontroll över mitt liv. Jag har ingen ångest längre och kan säga nej till alkohol även om mina vänner dricker. Jag mår så jävla bra och känner mig fri.

Det jag inte förstår är varför folk ifrågasätter oss som avstår från alkohol? Hade det handlat om t.ex. rökning hade folk high fiveat med en och tyckt att det var skitbra.

Jag är ynka 16 år och har varit på fester och ja druckit, men dock inte alls som de andra jag känner när det är stopp! När jag blir socialare och gladare och känner att jag fått i mig lite slutar jag helt enkelt då har jag fortfarande full kontroll men jag har mycket roligare!
Och så tänker jag fortsätta, för om jag skulle fortsatt drick blir det inte roligt, minnesluckor, ingen kontroll osv!

Jag är nykterist jag. Funkar finfint :)

[...] också ett inlägg hos bloggaren Hanapee, om hur hon känner för alkohol. Hon har tagit ett litet break, inte för att hon är beroende på [...]

tack du! för att du tar upp det här ämnet.
Alkohol skadar så extremt många människor. Min pappa var alkoholist.
Vi måste ifrågasätta alla gånger vi tar en klunk av en drog och vi måste också
normalisera att ha kul och festa utan alkohol.
puss

Jag har också funderat en massa över sånt där, dock inte lika mycket som du skulle jag tro. Det slutade med att jag blev nykterist för tre år sedan :) Fast jag hade å andra sidan typ inga positiva effekter av giftet.

Hur som helst så var jag bland alla nyslingade 40-plussare på Ladies Night i lördags. Hemska tanke.

”Men ändå. Jag, precis som de flesta människor tror jag, gillar ju att dricka. Jag gillar vad det gör med mig. Nästan alla mitt livs roligaste ögonblick har varit när jag har druckit.”

http://blogg.resume.se/nina-akestam/2012/10/05/fredagsol/

Hej Hanna!
Nu är jag supernervös för att verka vara världens stalker eller freak, så jag vill bara börja med att poängtera att det är jag inte! Jag är klok, sansad och inte alls (så värst) läskig.

Jag älskar att läsa det du skriver! Vet inte om det är slumpen men de två ämnen som by far tagit upp mest av min funderingstid senaste halvåret har varit alkohol inkl. samhällets syn på alkoholkonsumtion och genusfrågor. Jag har liksom börjat granska min vardag och mina medmänniskors beteende, känns typ som jag tagit av mig ett bar solglasögon. Stärkt av många kloka röster här i cyberspace har min genuskvarn fått så pass mycket vatten på sig att jag till och med börjat ifrågasätta och säga ifrån på en gång när jag noterar saker eller situationer, det är ett stort steg! Tidigare har jag oftast varit den som för vilda diskussioner med brännande argument… på mitt rum bakom stängd dörr. Har liksom inte kommit mig för att ta tag i det där och då, har alltid ifrågasatt mina noteringar och (med samhällets ömsinta vägvisning) klassat mina kränkningar som ”kränkningar”. Ju mer jag läser desto mer inser jag vart gränsen går och jag ÄLSKAR att våga säga ifrån och ta diskussionerna! Faa-aaaan vad mycket bättre allt känns när man i alla fall vet att jag vågade säga ifrån. Visst, jag blir fortfarande förminskad p.g.a mitt kön men jag vet i alla fall om att jag blir det och jag tar fighten när så sker. Känner mig som Brienne i Game of Thrones!

Och angående alkohol bestämde jag mig faktiskt tidigare i helgen för att helt sluta dricka. Ju mer man tänker på det desto sjukare inser man att samhällets inställning till alkohol är. Min pappa har alkoholproblem och när jag ser hur mycket det förstör för både honom själv och de som älskar honom blir jag så jäkla förbannad. HUR FAN KAN ALKOHOL FÖRMILDRAS SÅ MYCKET SOM DET GÖR?!?? Man ska passa sig så att man inte blir alldeles för full (dvs så pass full att du glömmer bort att du själv ansvarar för att ingen tar för sig av din kropp) men det här med att det är hur lätt som helst att utveckla ett beroende pratas det nästan aldrig om i allmänna medier. För mig känns det sjukt att alkohol är standard vid så många tillfällen. En kamrat till mig var på konferens i helgen, den anordnades av en stor ingenjörsförening och hade som syfte att diskutera energifrågor. På kvällen var det öppen bar?!???!!!???!??! Att det bjuds någon form av dricka i måttliga mängder till maten känns mer motiverat (om man nu låtsas att alkoholen vid såna här tillfällen konsumeras för att den passar så bra till maten) men öppen bar, kinda proves my case.
Anywayyy, finns hur mycket som helst att säga om det här men jag stannar nu. Det jag egentligen ville ha sagt är att jag verkligen uppskattar att läsa det du skriver och att inse att fler tänker lika gör att mina åsikter känns legitima. TACK för att du skriver om viktiga grejer!!!!

Det var allt för denna gången. Ha en bra dag! Hej.

Så bra att du tar upp detta ämne. Livsviktigt.

Jag fick en tankeställare då jag träffat min man. Innan honom drack jag som vilken annan universitetsstudent. Tyvärr. Det var normalt och så man gjorde i de kretsar jag var i. När jag träffade min kille som idag är mannen jag har barn med så var jag redan less på partylivet och han gav mig nya perspektiv på livet som var roligare, varmare och rikare. Nu har det gått 5 år och jag dricker väldigt sällan. Sedan vi fick vår flicka dricker jag inget. Alkohol är en drog, och helt klart något var och en behöver fundera kring.

Heja Hanna för att du skriver om detta!