Lite tydligare kring min uppsägning från Egoboost Magazine

En dryg månad har gått sedan jag sa upp mig från Egoboost Magazine. Jag förklarade då lite kort om att det handlade om att följa hjärtat och göra något annat. Att jag kände mig ”klar” osv. Sedan dess har jag läst i både Resumé, Bellas blogg och andra bloggar om rykten kring varför Egoboost Magazine inte fungerade och hur Bella ”fått alla sina redaktionsmedlemmar sönderstressade”. Ni läsare har också frågat och undrat mycket här på blöggen och velat ha ett svar på varför jag inte ville arbeta kvar på tidningen och varför jag inte kommenterar det som stått på Resumé om förlaget.

Jag vill poängtera att det INTE är jag som pratat med Resumé. De har faktiskt inte ens ringt mig – fördelen med att ha världens vanligaste namn som mitt. Jag vet inte vem det är, men uppenbarligen någon som har mycket insikt i förlaget.

Det är alltid svårt att skriva om ett tidigare arbete, dels för att man vill vara lojal och inte känna sig som en ”skvallerbytta”, men också för att jag känner att jag på flera sätt lämnat allt det där bakom mig nu.

Tiden på tidningen var på många sätt så sinnessjukt kul. Förutom att jag träffade vänner för livet, fick jag ha ett arbete som var fantastiskt ROLIGT sett till både arbetskamrater och arbetsuppgifter. Bella har aldrig fått mig att ”stressa sönder”, tvärtom har hon varit stöttande och bra på alla sätt.

Några av er har varit frågande kring det här med att Bella säger att ”de aldrig haft några anställda”. Det är helt sant. Ingen av oss på redaktionen var anställda förutom AD:n, vi redaktörer och reportrar frilansade vilket innebar fakturering varje månad. Denna form av arbete är relativt osäkert på så sätt att ingen försäkran om att få ha kvar sitt arbete finns. Men det passade mig då jag kunde vara flexibel i tid, skriva krönikor åt andra tidningar och ändå studerade samtidigt när jag arbetade där. Dock arbetade jag utan något avtal överhuvudtaget – något jag bad om men aldrig fick.

Tidningen drivs alltså av ett förlag som sköter själva ”säljet” och ska betala mina fakturor. Och som säkert många av er redan har läst på Resumé i förra veckan har det på flera sätt brustit här. Ungefär varannan månad var min lön sen och i somras fick jag vänta i över två veckor på min lön, där någonstans bestämde jag mig för att säga upp mig helt. Förutom detta upplevde jag det som att personerna bakom förlaget ofta slingrade sig och ibland ljög kring lönen; ”vi satt över dina pengar igår” och sedan kom aldrig några pengar, när jag frågade igen sa de att de skulle sätta över pengarna ”nästa dag” och så vidare.

Och under sådana arbetsförhållanden blir det självklart jättesvårt att prestera bra och känna sig uppskattad och trygg på sin arbetsplats.

Det underlättade inte heller att i princip alla våra frilansare inte fick försenad betalning på många av sina fakturor. Människor som vi på redaktionen tog in och försökte agera proffsigt mot ville inte arbeta med oss tack vare att förlaget. Då var det vi på redaktionen som hela tiden fick ursäkta förlaget och stå till svars för alla försenade betalningar. Någonting som var extremt frustrerande och ångestframkallande hos alla oss.

Mina visioner med Egoboost Magazine handlade om att göra en bra tidning för unga kvinnor med fokus på utbildning, karriär och självkänsla. Många gånger gick inte mina visioner ihop med vad tidningen faktiskt blev och framförallt gick det inte ihop med annonsförsäljningen i tidningen. På vårt Size Me -event (som i stort handlade om att ”acceptera sin kropp”) var Hawaiian tropic huvudsponsor(!) Att vi behövde en huvudsponsor som passade Size Me var något vi innan kampanjen försökt poängtera. Men säljet ville sälja, så klart. Det är egentligen inget konstigt med det. Men det är fortfarande ett stort problem som gör att tidningen blir svår att stå för rent etiskt sätt för mig.

Att annonserna ofta handlade om skönhet och utseende på olika sätt är en effekt av att vi lever i en samhällsstruktur som säger att målgruppen ”unga kvinnor” enbart är intresserade av utseende och av att förändra sig själva. Det ville jag ändra på, men det kändes totalt omöjligt. Vilket skapade en enorm frustration hos mig. Hela tiden kändes det som om jag och redaktionen ville en sak med tidningen och många andra ville andra saker.

Sådana saker gjorde att jag på flera sätt inte kunde eller ville förknippa mig med varumärket Egoboost. Vilket kändes jättehemskt och fel. Det mest lojala jag kunde göra då var att säga som det var och helt enkelt sluta arbeta där.

Mina arbetskamrat Yrsa, kände liknande saker och som ni säkert har märkt så sa även hon upp sig. Och Bella sålde av tidningen till förlaget. Vi alla som arbetade på REDAKTIONEN är jättebra vänner (på riktigt :-O!!!) och om det är några ”hard feelings” så är de om möjligen riktade till förlaget där jag känner att kommunikationen och administrationen kunde ha varit ungefär en miljon gånger bättre.

Självklart är de som driver förlaget inga onda människor! Men jag tror att det är svårt att göra tidningar och magasin med syftet att enbart försöka tjäna pengar. Att ha ett massa annonssäljare och enbart några få redaktionsmedlemmar är inte ett bra sätt att göra tidningar med hög kvalitet eller välmående personal. SAMTIDIGT är tidningsbranschen svintuff och kanske finns det inget annat sätt?

Men då jag inte vill arbeta på det sättet, jobba med något jag helt kan stå för och dessutom inte behöva bli ljugen för eller få min lön försenad – gjorde jag rätt val som sa upp mig.

Slutligen vill jag poängtera att tiden på Egoboost Magazine gav mig mycket och att jag inte ångrar någonting. Även om risken finns att  jag skjuter lill-hövvet av mig om någon nämner orden ”entreprenör” ”pepp” eller ”inspiration” en enda gång till……. ;-)))

Min sista lön från förlaget har varit försenad i nästan två veckor med lovord om att den skulle kommit i måndags eller tisdags förra veckan. Idag kom den efter massa tjat in. Jag förstår att det är svårt när pengarna inte finns, men kanske bör man då fundera på att göra något annat ett tag? Eftersom det måste vara sjukt ångestframkallande och stressande för de som sitter på ansvaret för det här.

Det var det hele. Hoppas jag fick fram något vettigt. Nu går vi vidare! Puss.