Om jag vore singel…
Ännu en önskerubrik från er.
Alltså. Finns det någon i en lång relation som aldrig funderat på det här med hur det skulle vara att vara singel? För mig var det en period efter kanske 5-6 år som jag funderade mer på det och som jag funderade mycket på vad singellivet skulle innebära för mig. Sex and the city och hela den grejen. One night stands och spännande utekvällar där man inte vet var kvällen slutar.
Men så är det ju det här med att det aldrig känns värt att pröva. Att ge upp Anton och det vi har för att *testa något annat* har aldrig känts värt det. Och så länge den känslan är övergripande så har jag inget behov av att testa.
Samtidigt är det ju intressant att ifrågasätta hela denna monogami-grejen. Den här skapade föreställningen om vi ska vara två i en kärleksrelation. Precis som bibeln säger om Eva och Adam! Heteronormen är stark och regerande i västvärlden och framförallt Sverige. Mycket av det som handlar om kärlek är ju tanken om att det ”är du och jag mot världen”.
Och det tycker jag att man kan reflektera över, även om det är läskigt. För jag VILL ju att det ska vara jag och Anton mot världen! Det är vad jag lärt mig hela min uppväxt. Det är vad varenda kärlekslåt, saga och Disneyfilm har sagt till mig – en man och kvinna som träffas, blir kära, gifter sig, skaffar barn, gnabbas lite men lever lyckliga i resten av sina dagar. The end.
Det är ju självklart skapade föreställningar kring kärlek och det tycker jag att man bör vara medveten om, men det betyder ju inte att det behöver vara fel. Alla dessa föreställningar och tankar kring kärlek är ju en del av mig, och det är på riktigt.
Nåväl. Om vi ska återgå lite till kärnrubriken och ämnet ”om jag vore singel” så är det ju bara fria spekulationer från mitt håll. Jag har ingen aning om hur jag vore som singel, kanske samma som nu fast att jag låg runt? Var ute oftare? Träffade mina vänner mer? Reste mer? Åt fil till middag?
Om jag aldrig träffat Anton tror jag att jag hade haft färre ambitioner med livet. Att jag hade varit mer orolig. Flytt mer från mina känslor. Känt mig mer otrygg. Eller så hade jag kanske varit tvungen att bli mer trygg i mig själv? Eller så hade jag blivit ihop med någon jobbig estetkille som var notoriskt otrogen och skyllde det på sin *fria själ*.
Äh jag vet inte. Allt jag vet är väl att jag i detta nu är väldigt glad över att få dela livet med någon jag älskar och ser upp till. Den här tanken om att man ska ”hinna uppleva så mycket som bara går innan man dör” har inte slagit sig fast i mig riktigt. Därför oroar jag mig inte över att ”kanske aldrig få vara singel”. Jag tänker att det som gör mig glad, lycklig och varm är det jag vill göra innan jag dör.
Jag har varit tillsammans med min kille i 3,5 år och innan dess var jag tillsammans med en annan i lite drygt ett år. Så sedan jag var femton har jag bara varit singel i några månader, och förhoppningsvis kommer jag aldrig bli det igen.
Men givetvis tänker man på hur det skulle vara! Men jag känner som du, det är inte värt att ge upp allt det fina jag har bara för att ”testa” singellivet.
Att vara singel är så sjukt överskattat enligt mig. Jag var tillsammans med min kille i 3 år, och under denna period var alla mina tjejkompisar singlar (men undantag för korta perioder). Efter ett tag började jag snegla avundssjukt på deras festbilder, höra deras killhistorier och känna att jag också ville vara med! Samtidigt var mina tjejkompisar avundssjuka på mig för att jag hade pojkvän (något jag fick veta först senare). I alla fall, i somras när jag och min kille gjorde slut var jag så jäkla nere. Låg med ett par killar men allvarligt talat, hur kul är det? Visst, man kan ha riktigt kul ute som singel, filrta hångla och stanna ute hur länge man vill utan att någon blir lack när man kommer hem. Men på tisdagskvällen när allt suger och du bara vill krypa upp i någons famn, då är du ensam. Typ deppinlägg men ah, poängen är att det (enligt mig) är grymt mycket mer värt med ett förhållande med någon man älskar än att leva som singel för att kunna festa och ligga runt
Det kan ju vara mysigt att vara singel också med tanke på att man inte har någon att ta hänsyn till etc etc men när det sedan känns som att ”nu är det kanske dags att vara ickesingel” ja då är det ju bara weirdon och crazy people kvar. Så jag ska köpa en katt istället. // the catlady
Hanna hjälp mig! Jag gav mitt ex flera chanser gång på gång för att visa att han ville ha mig tillbaka och han lovade att ändra sig o verkligen visa för alla att det var mig han ville leva med resten av livet. I lördags var vi ute på samma ställe och några av mina vänner såg då honom pussa en annan, eller enligt honom pussade hon honom. Men spelar det någon roll? Han skulle ju visa hela världen att han verkligen ville ha mig tillbaka o så lät han någon pussa honom. Man kan väl knuffa undan om man märker att någon är på väg att pussa? Överreagerade jag? Min hjärna säger nej glöm honom medan mitt hjärta älskar honom så det gör ont. Snälla ge råd eller kloka ord på hur du skulle tänka!!
Att vara singel behöver ju heller inte nödvändigtvis betyda att man är singel just för att få festa och ligga runt. Vissa trivs kanske bara bättre med det, själv är jag nog en sådan person. Jag gillar att känna mig *fri* hur klyschigt det än låter. Gillar att kunna vara självständig och inte vara definierad av en annan person. Visst finns det dagar då jag också längtar efter en famn att krypa upp i när livet känns skit, men större delen av tiden är jag inte alls avundsjuk på mina kompisar som är i förhållanden, för jag trivs så bra med mitt eget sällskap och att inte vara beroende av någon annan för att må bra. Så är det just nu i alla fall. Men det betyder inte att jag ägnar mig åt att festa och ligga runt för det, tvärtom.
haha oj… vad det här slog mig hårt. jag har varit singel nästan jämt och är osäker på allt har ingen aning om vad jag egentligen känner, och jag har min jobbiga estetkille som jag har träffat fram o tillbaka i snart 4 år som verkligen är notoriskt otrogen och skyller det på sin s.k ”fria själ”. haha så sjukt mitt i prick det du skrev. hej hej jag är den dåliga singel-versionen du hade kunnat vara!
bra skrivet (men tungt som in i bomben för en nybliven singel efter en lång lång tid)!!!!!!!!
Visa en bild på denna stora kärlek Anton dåee!!!!!!!!!!!!! ;)
jag är inte en sån som brukar kommentera. men jag ville bara förklara att för mig, som bara haft mycket korta kärlekshistorier och långa perioder av obesvarad kärlek, så har det enda alternativet varit att bli trygg i mig själv. man kan inte göra något annat. genom att uppleva mycket sorg (för det är en sorg, obesvarad kärlek, en stor sorg) har jag blivit tvungen att ta ansvar för mig själv och för mitt hjärta. man tvingar möta ensamhet och de djupa tvivel på sig själv som kommer när man aldrig får det att funka med en kille, när han alltid vänder bort blicken från mig. som singel möts man också som du skrev hanna av den tvåsamhetsnorm som är så stark i sverige, så så stark. varenda fika med varenda kompis: hur går det med killarna? hur går det med honom? hallå, jag har en killkompis, ska jag försöka fixa ihop något? alla utgår från att singel, det är något man borde vilja längta bort ifrån. och då gör man det. men det kommer mycket gott med att vara på egen hand också. man bygger upp sig själv och lagar sitt hjärta själv, och man blir bra på att uppskatta sina vänner och de små sakerna. men det är svårt, för inte vill man vara singel. men man undrar om det, i en annan värld, skulle ses på annorlunda. och jag mår illa när jag tänker på att en ensamstående man i övre medelåren är ett kap, särskilt om han har pengar eller ett fancy jobb, medan en ensamstående kvinna i övre medelåldern tycks det synd om. ännu ett exempel på hur män värderas högre än kvinnor i samhället. jag önskar att alla fick leva som de ville, och att alla någon gång i sitt liv fick uppleva stor kärlek. och att hur de fick uppleva det inte spelade någon roll.
Master, såg dig på granit, du såg på mig, jag log för sent! Kan tacka såhär i efterhand för en otroligt bra å härlig blögg!
Skulle inte kunna säga det bättre själv!
Kloka ord från dig !! Ha en fortsatt bra dag…
Om man er singel eller ikke tenker jeg at du ikke har det bra om du hele tiden lengter etter alternativet. Det handler om å ha det bra der du er!
Noe helt annet; du har nike air max, ikke sant? Synes du de er vanlige i størrelsen?
Var det bara jag som fick för mig att rubriken löd ”om jag vore snigel” och fattade först efter halva inlägget att det *tyvärr* inte handlade om denna underbara slemmiga varelse??