Ett klipp

Bianca Kronlöf som gjorde den kuliga videon ”Shit snubbar says to feminister” har idag släppt denna video som jag sett cirkulerat runt på diverse forum i cyberspace hela dan. Jag tycker den är kul, bra och sätter fingret på våra fördomar kring vem som säger vad.

Vita heterosexuella nyktra män i 30-årsåldern kallade Bianca för ”blattehora” och som svar gör hon denna video.

Jag kommer aldrig veta hur det är att både vara ”blatte” och kvinna. Min släkt är typ vikingar så det facket kommer få människor placera mig i. Men det jag däremot tror mig veta är hur det känns att bli kränkt. Jag har också blivit kallad saker enbart på grund av att jag är tjej, så som fitta och hora.

Men samtidigt som jag tycker att videon sätter fingret på något viktigt och att sången är glimten-i-ögat-kul så är det något som skaver i mig. Kanske har det att göra med det HÄR inlägget jag skrev i samband med kvinnohatet(näthatet) och hur hat bemöts och hur förändring uppnås.

Är det genom att sätta hårt mot hårt och göra förlöjligande humor av de här sexistiska och rasistiska männen? Är det så de 30-åriga heterosexuella männen får en större förståelse för att det de utövar är så omänskligt vidrigt? Är det så vi kommer åt strukturerna som är grunden ett kvinnohat? Eller föder det bara ännu mer ilska och oförstående hos dem som inte har satt sig in i varför det är skillnad på exempelvis hat och kvinnohat?

…Eller är det att DALTA med kvinnohatet när man försöker möta det med någon slags pedagogik och storsinthet?

 

Idag var jag på en föreläsning med Glada Hudik -teaterns Pär Johansson som pratade om att vi människor kan mötas först när vi fått något gemensamt i att vara just människor. För de utvecklingstörda Pär pratade om blev det en gång ordet ”ugh!” till en nervös landshövding.

Det är självklart jättesvårt att se vad jag eller Bianca för den delen skulle ha gemensamt med någon som kallar en annan människa för blattehora – men jag undrar ändå hur och på vilket sätt förändring kommer ske då det gång på gång skapas en distans mellan oss ”pk-maffian” och dem ”low-lifers” som Bianca beskriver dem?

Vi-mot-dom-tänket som besvarar det här kvinnohatet är nog det som skaver mest i mig. Ett vi-mot-dom-tänk som själva kvinnohatet egentligen är grundat på. Kanske borde det inte besvaras med samma myt, det som känns så långt bort från allt Martin Luther King -tänkande.

 

Men jag vet inte, jag VET verkligen inte. Kanske är det bara SKÖNT och BEFRIANDE med ett klipp där vi får skratta åt och ironisera över de här hatande männen? Skönt också att ha andra att vara arg och frustrerad tillsammans med. Känna gemenskap och stöd i det så många kvinnor utsätts för varje jävla dag. Klippet är dessutom right on spot i mycket och jag ÄLSKAR de båda tjejerna på många sätt.

 

I morgon då vi vaknar är det den Internationella kvinnodagen – en dag som finns just på grund av att kvinnor enats och stått upp för sina rättigheter. Jag bara ”lyfter frågan” (som Bianca rätt kul ironiserar kring i sitt klipp) över vilka sätt vi bör enas och framförallt bemöta ett vidrigt hat som, vare sig vi vill det eller inte, begås av andra människor som precis som oss också varit bebisar och oförstörda.

Men. Att ha varit en oförstörd bebis ger självklart inte någon rätten att vara varken sexist eller rasist, men kanske kan det ge oss lite mer förståelse och kraft till att orka bemöta vidrigheter på ett sätt som kan leda till Förändring.

20 kommentarer
  1. R skriver: mars 8, 201312:07 f m

    har läst lite om förändringsarbete och jag antar att man ska försöka mötas ”där man är”, som pedagogiken säger. Man ska möta människan där den är i sin tanke och ta det hela utifrån dess perspektiv. Vad behöver den här människan veta för att kunna bemöta en ”blattehora” för att förstå att denna tjej inte förtjänar att kallas så. Kanske handlar det om att försöka förstå denna människa, vart kommer denna person från för ”värld” där detta har blivit acceptabelt? Hur tänker hen kring sitt uttalande? Att möta människan där den är ger nog mer effekt än att komma från ett helt annat håll och föreläsa om feminism eller genus. Det är som att läsa mein kamf för en antirasist…typ. Det tror jag på. Långsamt arbete dock..

  2. Linnea skriver: mars 8, 201312:08 f m

    Otroligt bra analyserat! Du sätter ord på mina tankar om denna video. Tycker att den är power, samtidigt som den precis som du säger skaver lite.

  3. Emma skriver: mars 8, 201312:12 f m

    Jag tyckte videon i sig var rolig, men sen såg jag kommentarerna på youtube… Då kände jag den där förbannade hopplösheten, hur man än vrider och vänder på kakan kommer någon att vrida och vända på den igen till sin egen fördel. Det jag menar med min snurriga mening är att det på något vis känns som om hur man än bemöter kvinnohatet kommer de hatande att vända på ens argument och få det till något annat än vad det är. I och med det här klippet kan kvinnohatarna vända på situationen och påstå att de känner sig kränkta. Jag vet inte vad som är rätt eller fel, jag känner bara uppgivenhet.

  4. Anna skriver: mars 8, 20137:56 f m

    Jag tyckte att videon var bra, ibland måste man få bli precis så arg som man blir och uttrycka det – och i hennes fall med rätta. MEN kommentarerna….Fy.

  5. Klara skriver: mars 8, 20139:03 f m

    Jag tycker att videon är så bra!!!!!!!! Blev helt lycklig när jag såg den eftersom att hon gav mig en känsla av hopp! Vi måste kunna skämta om kvinnoförtryck eftersom att det är helt jävla obefogat och absurt, det finns liksom ingen grund i det. Genom att skratta får man distans och ser saker på olika sätt. Och bianca låter oss skratta med samtidigt bli förbannade och hon fick mig att tänka på mina egna erfarenheter utav Kränkande kommentarer och diskriminering. F

  6. Sandra skriver: mars 8, 20139:04 f m

    Jag känner såhär: Just i själva situationen när någon ropar något sånt efter mig eller kränker mig på något annat sätt har jag inget som helst ”ansvar” för att typ rädda de vilsna själarna. Om jag väljer att bara gå därifrån är det okej, om jag väljer att skrika något tillbaka är det också okej. Det är helt upp till mig om jag vill markera att det är oacceptabelt beteende eller om jag bara vill ta mig ur situationen. Det känns så typiskt kvinnorollen att förväntas vara förstående och ta på sig ansvaret och jag tycker inte att det ska behöva vara så.

    Å andra sidan håller jag ju med dig helt och fullt om att det inte leder till något konstruktivt att skapa ”vi och dom” och själv gå till personangrepp heller, varken just i situationen eller i diskussioner efteråt. Det är så svårt att hitta en balans där man markerar sina gränser och behåller sin integritet men samtidigt öppnar för möten och förståelse… Men jag tror att det går!

  7. Henrik C skriver: mars 8, 20139:47 f m

    Världen borde lära sig att fokusera mer på att vi är alla människor! Oavsett man eller kvinna, svart eller vit, asiat eller amerikan är vi alla lika mycket människor :)

  8. Mira skriver: mars 8, 201311:21 f m

    Åh, bra skrivet! Jag tycker också att det är såå svårt. Faktum är ju att debatten är extremt polariserad. Då är väl frågan: Vill en göra något åt detta? Om en vill det, vem har ansvaret att arbeta för detta? Jag tror inte alltid att vi måste enas utan också leva med olika åsikter (läs Chantal Mouffe som har skrivit lite om hur sträven efter enighet förstör det politiska klimatet). Jag anser att män är en förfördelad grupp i samhället och att alla borde reagera mot detta.

    Samtidigt säger en del manliga vänner att de helt enkelt inte tycker att det är roligt att hänga med personer som säger att män är svin. Då brukar jag svara att en ofta inte menar män som individer utan som grupp. I deras öron spelar inte det så stor roll eftersom de fortfarande inte gillar det de hör. Åååå vad ska en göra då?

    Vill även säga att du är väldigt modig som verkligen vågar skriva vad du tycker. Kring den här debatten känner jag ofta att jag ”borde” tycka saker som jag kanske inte gör, men vågar liksom inte ifrågasätta. Big up!

  9. Mella - stolt medlem i PK-maffian skriver: mars 8, 20131:26 e m

    Bra analys. Själv tror jag att man kan göra båda. Att man oftast bör försöka ta en seriös diskussion med sina motståndare (om de är villiga att diskutera på en vettig nivå, för inte en chans att jag diskuterar trevligt och pedagogiskt med någon som kallar mig feministhora). Jag tror alltså att man oftast bör satsa på att diskutera, men att man ibland kan behöva få förlöjliga och ironisera sig över motståndarna. Främst för sin egen skull, för att man ska orka.

  10. Emelie skriver: mars 8, 20134:31 e m

    Jag älskar denna video så att hjärtat går sönder ungefär?! Har efter att jag såg den här på din blogg lyssnat på låten på repeat kanske 20 gånger på en timme? Som Bianca själv skriver/säger i videon så är videon till för att andra tjejer ska kunna delge sina erfarenheter, en slags medvetandehöjning kring fenomenet vardagsrasism/sexism. Alltså tror jag inte att denna video är till för att få sexistiska killar (och tjejer) att inse att sexism existerar och få dem att ändra sitt beteende. Den är till för tjejer som i vardagen upplever dessa saker (vilket alla tjejer jag någonsin mött gör) att få prata om allt, skratta åt videon, bli förbannad för att världen ser ut som den gör osv. Det är en kampvideo för kvinnor på kvinnodagen, med en helt jävla fantastisk kampsång!! PUSS ALLA FINA KVINNOR IDAG<3

  11. Emelie skriver: mars 8, 20134:51 e m

    Obs! Nu när jag tittat på videon ytterligare några gånger så inser jag att jag hittat ännu en av DINA OKÄNDA TVILLINGSYSTRAR HANNA! När Tiffany står rakt framför kameran och sjunger är ni JÄTTELIKA varandra! Hahaha, ville bara säga det! Puss

  12. Anonym skriver: mars 8, 20135:17 e m

    Inte något med inlägget att göra (som var bra såklart) men, vad tycker du om den här bilden:
    http://www.facebook.com/photo.php?fbid=574246539253423&set=a.354346104576802.93722.119464968064918&type=1&theater

    vill gärna höra dina åsikter

  13. Nikolina skriver: mars 8, 20136:09 e m

    Tack för en underbar blogg varje dag :)
    Du är helt enkelt bäst :)
    www . ankpung . se 23 åring mamma med skinn på näsan. Nitar, tatueringar och bajsblöjor

  14. Moralfjant - ung & uppkäftig genushäxa skriver: mars 8, 20137:21 e m

    Jag gillar videon. Tycker att ironiserande humor kan va ett bra verktyg för att nå förändring i många fall. Och även om det inte är det, så är det skönt att som du säger få skratta med likasinnade. Få lite ny energi för att kämpa vidare mot dom skeva strukturerna liksom.

  15. s skriver: mars 8, 201310:27 e m

    Om du nån dag flyttar utomlands blir du också både blatte och kvinna hehe:)
    MVH; från en sådan:))

  16. Frida skriver: mars 8, 201311:01 e m

    Jag tycker som Moralfjanten att humor och ironiserande är ett skitbra, och ofta effektivt, sätt att lyfta viktiga frågor. Jag tror också att det ofta kan vara ett mer lättillgängligt tillvägagångssätt, och även lättare att ta till sig av och förstå än långa komplicerade texter om genus som många känner att de kanske inte har nog med kunskap om. Vi har alla våra sätt att hantera de här skeva strukturerna – humor råkar vara hennes och det är enligt mig ett så bra verktyg som något!

    PoK (som man lite häftigt skrev i mellanstadiet)

  17. Annelie skriver: mars 9, 201311:17 f m

    Åh Hanna, du gör det igen. Bra skrivet! Håller med dig och beundras över hur du klarar att formulera de där känslorna som du beskriver ”skaver” hos dig. Jag upplever mycket skav men har inte så lätt att identifiera dem. Bara att jobba vidare :) Du äger iaf :D

  18. Hanna skriver: mars 9, 20136:33 e m

    Vet man om att de som kallade henne för blattehora är heterosexuella?

  19. kajsa skriver: mars 20, 20136:39 e m

    http://gotiskaklubben.wordpress.com/2013/03/11/annu-en-proffshaterska-bianca-kronlof-sa-javla-pk/

    hamnade nyss på denna sida. ”ännu en hathora”, precis som maria sveland m fl skriver de.
    blir så jävla ledsen och förbannad

  20. Sarah skriver: oktober 10, 20131:53 f m

    ”Det är självklart jättesvårt att se vad jag eller Bianca för den delen skulle ha gemensamt med någon som kallar en annan människa för blattehora – men jag undrar ändå hur och på vilket sätt förändring kommer ske då det gång på gång skapas en distans mellan oss ”pk-maffian” och dem ”low-lifers” som Bianca beskriver dem?”

    Allt är en process. Krypa, sedan gå, annars faller vi.

    Distansen är redan skapad och väl etablerad av dom som hatar. Vi, som kollektiv, i vårt land idag, befinner oss så tragiskt långt bort från att i praktiken verka ha en sund syn på hur mänsklighet och jämlikhet FAKTISKT fungerar.

    Jag (kvinna, förhållandevis ung, adopterad, norrlänning) var inte ens sex år den första gången något rasistiskt skällsord skreks åt mig av en främling, och i sjuan var ”hora” det vanligaste skällsordet mot tjejer från killarna. Detta var i slutet av 80-talet och hatet har inte avtagit. Tvärtom.

    Att bemöta oproverat hat med förskräckelse, ilska, upprördhet, smärta, handfallenhet, sorg, maktlöshet, och frustration är inte att bemöta hat med hat – det är att reagera normalt som en människa av kött och blod. Att agera ut och sprida, vädra, förtydliga dessa naturliga känslor är det som måste göras, om och om igen, tills nog många som inte hatar verkligen förstår och inte sitter tysta, utan reagerar likadant. Först då kan vi börja tro på allvar att det evolverade och idealistiska budskap som förmedlades av Martin Luther King skulle kunna slo rot och växa fritt.

Skriv en kommentar