Viktigt att förstå varför

Ibland får jag känslan av att feminismen glider mig ur händerna. Att ett blogginlägg jag skriver drar iväg i kommentarsfälten och blir något annat än det jag önskat. Eller kommentarerna på en Instagrambild från feminister som tycker sig göra en genusanalys – som den gången jag la upp en bild på Antons vänner under en middag (alla på bilden var män) och två stycken instagramföljare (oberoende av varandra) skrev saker i stil med ”genustänk much…?”. Kanske var det menat som ett skämt, jag vet inte.

Men det är vid den typen av tillfällen jag känner ”men vänta nu…” och rynkar pannan och funderar på vad begreppet ”feminism” och ”genus” verkar innebära för en del människor. Och ibland även för mig.

Det är väldigt lätt att positionera sig som feminist genom att dela en länk som ”33 anledningar”. Det är enkelt att gilla ett feministiskt qoute på Instagram eller dela en bild på sexistisk reklam. Det går att samla pluspoäng som feminist, att tillsammans förfasa sig över sexistisk reklam eller bristande genustänk på en klädavdelning.

Men ibland känner jag att det blir mer en folkstorm än en faktiskt diskussion och ett ifrågasättande som jag känner att feminismen bör stå för. Allt för ofta ställs aldrig frågan: varför?

Varför är det ett problem med att american appareals kvinnliga modell står i en viss position naken medan den manliga modellen inte gör det? Varför är det ett problem med blått till pojkar och rosa till flickor? Är färgerna verkligen problemet? (nej) Vad innebär då uppdelade klädavdelningar? Vad händer när inga kvinnor finns på maktpositioner? Varför är det ett problem? Ska kvinnor sträva efter att vara på samma positioner som män eller handlar feminismen om att ifrågasätta hela samhället som är byggd på en manlig norm? Och varför är den manliga normen i sådana fall ett problem?

 

Det finns svar på alla de här frågorna. Men framförallt finns det riktigt intressanta diskussioner att hämta. Diskussioner som rör sig närmare den feministiska kärnan och därmed får oss att förstå patriarkatet vi lever i.

Men ofta blir vi så otroligt upptagna av att hinna ”tycka rätt”, att förfasa oss över saker och ting på ytan så att vi aldrig närmar oss något ”varför” eller en kärna. Vi står där uppe på citaten och sexistiska bilderna som delas om och om igen och stampar. Jag säger ofta ”ja det är så sjukt” när den manliga normen blir tydlig, men kan ibland sakna att på riktigt bena ut varför det är sjukt.

Jag menar inte att vi ska sluta vara arga. Jag menar att det är viktigt att förstå varför vi är arga.

 
Jag brukar säga att här i min blogg vill jag att feminismen ska vara lätt att förstå för även de ”icke-frälsta”. Det sista jag vill är att vara en elitist som ska sitta på en hög häst och peka med hela handen. Men när jag känner hur feminismens verkliga frågor och poänger istället glider mig ur händerna och skapar tomma rop både från mig själv och hos andra är det viktigt att stoppa ett tag och försöka hitta tillbaka till kärnan.

Annars är det lätt hänt att vi sitter och förfasar oss över att en instagrambild bara innehåller människor av ett kön.

42 kommentarer
  1. Kollegan skriver: juni 26, 201311:37 e m

    heja heja! hp-meister

  2. (:: skriver: juni 26, 201311:49 e m

    Jag förstår ditt resonemang men jag tror att det kanske beror på att du har en del väldigt, väldigt unga läsare. Som kanske inte menar något illa men som ibland kommenterar innan de tänker. I det stora hela brukar det vara vettiga diskussioner ( vad jag har sett ) här i din blogg och jag tycker det är så himla bra det du gör. Det finns så många storbloggare som wastar bort sina möjligheter att göra något vettigt :) Och jag har sett många unga tjejer här som kommenterat att du fått dem till att börja engagera sig i olika frågor och jag hoppas att du inser hur stort det är.

  3. Isabelle skriver: juni 27, 201312:16 f m

    Det bästa med dina feministiska inlägg är att du aldrig ber någon vara på din sida, du försöker inte hjärntvätta, tvinga eller få någon att byta åsikter. Du bara lyser upp och informerar så att man kan ta del av vad det är man själv känner att man håller med, eller inte = bildar åsikter. På ”andra sidan” (vill helst inte tänka att det är två sidor) där står folk förbannade och skriker som 6 åringar om att man ska tycka som de. Bra. Och tack för att ha öppnat mina ögon och mer och mer känner genus brillorna tynger på nästippen.

  4. Pon skriver: juni 27, 201312:16 f m

    Så bra sagt, bravo!

  5. johanna skriver: juni 27, 201312:19 f m

    alltså <3 jag bara önskar att alla vore lite mer som dig

  6. Jenny skriver: juni 27, 201312:21 f m

    Säger som föregående talare -heja heja!!! Jag gillar dina resonemang och jag tycker att jag lär mig mycket om genustänk och feminism tack vare dig. Jag kan ofta uppleva att jag ”känner” mina åsikter men att jag inte kan klä känslorna med ord, men dina inlägg hjälper mig på traven! Du klär mina känslor med ord :)

  7. Karin skriver: juni 27, 201312:37 f m

    Vad härligt att du skrev det här, och märkligt, för jag förde till för fem minuter sedan en diskussion med en vän om detta. Således är jag lite i gasen och hoppas att du inte tycker att detta är en kommentar som leder inlägget fel (då får du hemskt gärna radera den).

    Jag håller i alla fall med dig. Jag har dock själv haft problem att formulera det, för jag vill inte låta som en person som säger att ”epitetet feminist håller på att urvattnas”. För det är ju i grunden positivt att allt fler engagerar sig, vill tycka och kämpa – men det är precis som du säger, allt för sällan ställs frågan varför.

    Själv tänker jag en hel del på sambandet mellan olika strukturer. Det vore intressant och givande om vi kunde ta debatten vidare nu, från instagramsystraskapspeppen som stannar just på instagram till en diskussion där feminismen och kampen för jämställdhet redan är accepterad som utgångspunkt och inte ständigt måste understrykas. Kanske kunde vi börja fundera på saker som t.ex. patriarkat i förhållande till kapitalism, hur kapitalism och demokrati eventuellt går hand i hand (om de gör det) och helt enkelt börja problematisera frågor på ett annat plan.

    Det finns så mycket att diskutera och reflektera kring, men att det är svårt att ta diskussionen vidare. Stagnationen blev så tydlig när Nina Björk, som skrivit så intressant om marknadsekonomi i förhållande till feminism och således tagit diskussionen vidare, tvingas hålla grundkurs i genus i DN.

    Ja, jag vet inte vad jag vill säga med detta egentligen – mest att jag tycker att det här var ett uppfriskande inlägg och att jag är så glad att du orkar driva den här bloggen. Det är så glädjande att det finns bloggar som din, som både har vettiga reflektioner och en stor läskrets. Det behövs, men det är imponerande att du orkar. Hundra kramar till dig för det.

  8. Linnéa i Colorado skriver: juni 27, 201312:58 f m
  9. LN skriver: juni 27, 20131:42 f m

    T a c k. På senare tid har jag mer och mer kommit på mig själv att bli rentav irriterad på många som kallar sig feminister. Jag vet inte, men det känns som det blivit något av en trend att vara feminist? Och då menar jag inte att det skulle vara fel om fler lär sig om det och sedan kallar sig själva feminister, utan just för att det stannar på en enda nivå och aldrig tar sig någonstans efter det. Jag tycker även att många av Sveriges *elitfeminister* – alltså vissa som är mer uppmärksammade, på sociala medier eller liknande, också har stannat på en alldeles för låg nivå. Det verkar mer som om allt handlar om att skriva ironiska tweets och istället för att uppmana till diskussion vifta bort det med ”de vita kränkta männen” när kritik uppstår. Don’t get me wrong, vita kränkta män finns det gott om och de kan gärna få försvinna – men sättet många av dessa feminister tar sig an frågor och motståndare är rätt… naivt? Och det här med den låga nivån; jag tycker inte det är FEL att prata om att tjejer ska ha rätt att inte raka benen utan att bli dömda, eller att det finns så många tidningar och andra medier som ger tjejer en skev bild av hur de ska se ut, men det känns som mångas engagemang stannar i twitterflödet, och det gör mig uppgiven.

    Nu var det här ju ungefär det du sa, men har tänkt på det så mycket ett tag nu. Kort sagt, har blivit rätt less på att så många som kallar sig feminister mest sitter och klagar på vita kränkta män på twitter och gång på gång blir alldeles förskräckta över ”att American Apparel m.fl. kan ha sådan sexistisk reklam!!!” istället för att faktiskt göra någonting.

  10. Emma skriver: juni 27, 20136:26 f m

    Svara på frågorna Hanna! Få oss förstå! Kramar

  11. A skriver: juni 27, 20137:39 f m

    Jag kan ibland känna att det har gått lite för långt för mig, ända sedan jag satte på de s.k. genusglasögonen. Jag är inte utbildad inom området utan har lärt mig det mesta tack vare din blogg, men ibland känner jag att jag tar små saker på för stort allvar och blir upprörd över ”onödiga” saker. Eller? Kan man gå för långt med sin feministiska syn? Det känns som att livet var lättare innan man uppmärksammade allt det här och verkligen förstod och såg hur det existerar nästan överallt. Och i varje situation nu, finns det med i mitt bakhuvud och jag kan exempelvis undra varför en sida tagit med ”inspirational quotes” av bara män och 0 kvinnor? Jag vet inte. Har känt såhär ganska länge nu och nästan önskat att jag bara kunnat ta av mig glasögonen och leva som jag gjorde förut. Men kanske har detta gynnat mig också? Jag känner mig bara så förvirrad. Jag vill att det ska vara jämställt mellan kvinnor och män inom alla områden. ”Varför?” Varför inte? Det är mest rimligt och självklart för mig att ingen ska behöva bli undertryckt pga ens kön, sexuella läggning, bakgrund etc etc. Och jag tycker att det är ett bra och sunt tänkande och visar på goda värderingar. Men det är alla s.k. småsaker jag upptäcker och noterar som jag undrar om det är värt det? Är det värt att notera hur många citat av kvinnor respektive män finns med på en sida? Är det värt att ta diskussionen om att nyfödda bebisar inte bryr sig om de har blå eller rosa kläder på sig? Ett lila eller grönt rum? Är det värt att ta diskussionen om hur filmer och reklambilder etc säljer kvinnor(s kroppar)? Vad är att gå långt? Kan man gå för långt? Vad tycker du kära Master? :( Kram.

  12. SARA skriver: juni 27, 20138:35 f m

    Tack så mycket, maaaaaaaaaaster.

  13. Beatrice skriver: juni 27, 20138:40 f m

    huvudet på spiken. det är alltför få i dagens samhälle som analyserar och ifrågasätter information. man förfäras eller älskar det som hörs och syns mest. när mediestormen tystnat går man vidare till nästa fluga. vi är nyckfulla som människor, tyvärr, särskilt när en viss diskussion får stor uppmärksamhet.

    det positiva är att informationen även sprids till de som verkligen vill stå för en förändring, som kan tänka sig att ägna sina liv åt att kämpa för jämnställdhet. tack vare att fantastiska människor som skriver inlägg liknande ovan öppnas mångas ögon. på riktigt.

  14. Jo skriver: juni 27, 20139:07 f m

    Kan verkligen känna precis som kommenteraren ”A”. Åh, det kan bli så frustrerande att se allting jämt.

  15. Sandra skriver: juni 27, 20139:40 f m

    Jag har börjat känna att många feminister som jag följer ibland tenderar att få mig att må lite dåligt, skämmas över mig själv för att jag kanske inte är tillräckligt normbrytande osv. Det kanske är bra på så sätt att en till större del ifrågasätter sig själv, men samtidigt: Vad är egentligen det viktigaste? Att må bra i sig själv, vara trygg och på så sätt våga ta plats och frigöra sig själv, eller att göra allt rätt i teorin, typ? Jag har mer och mer börjat hålla mig mer till de som får mig att bli trygg och må bra samtidigt som de ökar kämpaglöden och känslan av systerskap, och du är helt klart en av dem! :)

  16. i skriver: juni 27, 20139:47 f m

    A och Jo: vi kommer alltid stöta på tillfällen då det kommer kännas lättare att bara blunda och försöka ignorera sådant som är jobbigt att bemöta. Men jag tycker också att just att dessa känslor finns tyder på att problemet är än större och viktigare. Istället för att kritisera och irritera sig på varför en sida tagit med dessa ”inspirational quotes” från enbart män skulle jag fundera varför det är så? Är det slumpmässigt eller kanske medvetet?

    Jag är feminist och tycker det är en självklarhet med ett jämställt samhälle där du som kvinna får se ut precis som hon vill och där kvinnor har samma rättigheter som män, men är emot att män på något sätt ska undertryckas på köpet. Jag blir inte irriterad på alla tillfällen när män är överrepresenterade utan ser problemet med ojämställdhet som helhet och försöker fundera varför saker och ting är så och hur det påverkar. Tycker därför att det är så himla bra att HanaPee uppmärksammar detta och vikten att analysera varför och inte bara kritisera för ATT. Det är just det sistnämnda som jag tror gör att många män och anti-feminister tar avstånd från feminism.

  17. matildus skriver: juni 27, 201310:02 f m

    heja master!

  18. rasha skriver: juni 27, 201310:06 f m

    http://www.youtube.com/watch?v=vzYzFxw8AMU

    Min största inspiration just nu.
    Jag vill tipsa om henne för dig för att jag vet att du har mycket funderingar kring ”livet” hahah (med tanke på allt snack om att du önskar att du vore kristen, funderingar på meningen med att vi är här osv).
    Jag tror att hon kan hjälpa dig mycket med din ångest och som du skriver i ditt inlägg, klarna upp lite av föreställningarna om hur man ”borde” vara och tycka.

  19. Julia skriver: juni 27, 201310:10 f m

    Hallå!

    Nu kommer en fråga som jag veeeeeeeeeet alla kommer balla ut øver, men jag har undrat det ganska længe. Jag har disskuterat detta med min pojkvæn en hel del (OBS, han ær en finfin feminist! <3). I alla fall, jag såg en tecknad bild på någon som "väcker" sin flickvæn med att trycka in snoppen i henne. Denna bild fick oss båda att kocka av ilska. Det ær inget kul med att skæmta om våldtæckter. Hur som, vi disskutera detta vidare och sen kom vi fram till att om det vore tvært om (genrellt), att kvinnan hoppade på mannens køn medans han sov, så skulle detta istællet vara sexigt…. OCH DETTA får mig att bli så fundersam. Varfør ær det så? Varfør???? Och jag førsøker sætta mig ner och klura ut en førklaring i denna dubbelmoral. Varfør ær det våldtæckt om killarna gør det, men sexigt om tjejerna gør det? Då jag disskutera detta med min pojkvæn så førsøkte han førklara varfør han inte har något emot om JAG gjorde så mot honom, men han skulle ALDRIG I HELA LIVET gøra så mot mig, då det ær våldtæckt…

    Detta låter sjukt att ta upp, men detta inlægg kænns som rætt stælle att ta upp det. Varfør ær det så? Handlar det om att kvinnor ær rædda før våldtæckt och mæn ær inte det, eller ær det samhællet som fått oss att tro att killar ær bara sexmaskiner och kan ha sex alltid och med alla? Åh jag vet inte. Snælla någon, kom med något vettigt svar till mig i denna dubbelmoral!!!

    /Førvirrad chey
    Førlåt før alla norska bokstæver, sitter på en norsk dator liksom.

  20. Robin skriver: juni 27, 201310:10 f m

    Intressant de där du säger att diskussionen glider Dig ur händerna. Jag förstår vad du menar men jag funderar på om det faktiskt är bra i vissa sammanhang. Jag tänker att ibland så kan kanske kommentarerna visa vart läsarna befinner sig, hur deras förståelse kring vissa ämnen ser ut. Om de ser helt annorlunda ut från vad du har skrivit så kan det hända att man missat att göra sig förstådd. Alla befinner vi oss på olika nivåer av förståelse (inte nivåer som i hierarkiskt där den högre är bättre) vilket gör att det också kan vara svårt att möta alla. Det skulle vara en dröm att kunna skriva på ett sätt där alla förstod och faktiskt kunde ta till sig…MEN…det kan väl hända att det är viktigt att alla får diskutera på sin egen nivå också och få sin tid att genomgå hela förståelsekedjan och eventuellt hitta nya vägar till förståelse kring vissa fenomen. Allt tar sin tid och alla måste få lägga sina egna pussel och därför kanske diskussioner som ”glider dig ur händerna” måste få uppstå och gaggas om fast du försökt att förklara. Alla är olika och förstår olika beroende på en mängd olika orsaker så som uppväxt och umgänge, skolgång och intresse m.m. Ibland kan en känsla av att det handlar om klass hur man har förmåga att sätta sig in i diskussionen där akademikerna ofta får ett övertag…som i övriga samhället tyvärr. Det suger men tyvärr blir det så. Antagligen har du nog läsare som är från många olika socioekonomiska bakgrunder så därav så uppkommer olika diskussioner, varav några som glider dig ur händerna, i ditt kommentarsfält. Inget du kan direkt göra något åt mer än att fortsätta skriva om det du tycker är intressant och värt.

  21. Tanja skriver: juni 27, 201310:33 f m

    Strålande inlägg! Jag tycker dessutom att diskussionen stannar upp. Ja, det är viktigt att se och ifrågasätta normer, förtryck och taskiga kommentarer, men sen då? Vad ska vi göra istället? Jag saknar goda exempel och sätt att bemöta dåligheter på. Det är såklart lätt att säga ”vi vill ha jämställdhet”, eller ”alla ska få chansen att bli den de är”, men hur? Det vore sjukt bra om vi kunde komma på konkreta förslag på vad en kan säga eller göra för att världen ska bli lite bättre. Jag minns att Lady Dahmer t ex hade jättebra exempel på komplimanger som inte har med utseendet att göra. Eller att lyfta fram reklam som är bra ur ett feministiskt perspektiv, eller förskolor som jobbar på ett bra sätt… Fokusera på det vi vill ha mer av, sånt tror jag behövs!

  22. Nadja skriver: juni 27, 201311:03 f m

    Mållös. Det är vad jag är. Du skriver så för jäkla bra att jag blir mållös varenda gång.

  23. Hanna skriver: juni 27, 201311:13 f m

    Det är väl så att det är svårt att fatta vad feminism vill göra om en inte är insatt i hur strukturer och normer stärks och reproduceras, hur patriarkatet fungerar osv. Alltså sakfrågor som blått/rosa kan vara intressanta, men bara om de förstås genom en vidare analys. Därför blir det ofrånkomligen så att det inte blir lika lätt att greppa? Din blogg är säkert intresseväckande för många, men sen måste en anstränga sig lite också för att fördjupa sin egen förståelse. Om du vill nå en förändring kanske du skulle ju kunna hjälpa till med detta, tipsa om böcker osv! :)

  24. Maja skriver: juni 27, 201311:22 f m

    Fantastiska du!

  25. Amanda skriver: juni 27, 201311:25 f m

    Okej förstår hur du menar, men jag vill ändå proetestera litegranna här. Jag tror att det är dumt (+ganska kaxigt) att skriva att de som kommenterat under bilden ”tyckt sig göra en genusanalys”, i en text där du också skriver att du inte vill vara elitistisk. Vad jag kan se har de två personerna som skrev dessa kommentarer inte förklarat närmare vad de menade. Därför tycker jag inte riktigt att det går att göra bedömningen att ”analyserna” var felaktiga? Det jag reagerade lite på under den bilden är att du i din caption talar om ”den perfekta flickvännen”, och beskriver hur den perfekta flickvännen beter sig när hennes pojkvän fyller år. (Tror även att du återkom till liknande ordval och ämne i ett blogginlägg dagen efter, om jag inte minns fel.) Eftersom jag läst din blogg relativt länge så vet jag ju att du besitter stor humor osv, och jag tvivlar inte på att det är skrivet med en hel del distans till det heteronormativa. (Alla kan ju dessutom göra FEL, herreguuuud. Det är väldigt svårt/omöjligt att vara en del av ett samhälle utan att också delta i det och anamma dess normer from time to time.) Men jag kan ändå tänka mig att det är detta kommentatorerna reagerat på, inte att bilden endast innehöll män. Fast jag vet ju inte! Jag tycker bara att det känns djärvt att dra slutsatsen att någon annan har gjort en felaktig genusalanys, när man inte ens fått veta vad personen menat. Feminismen måste få vara dynamisk och vi måste vara öppna för andras genusanalyser. Framförallt eftersom det inte finns något givet svar på vad som är rätt och fel, och på hur vi ska lösa alla de här problemen vi ser omkring oss. Precis som du skriver i inlägget är det viktigt att inte sitta på höga hästar och diktera rätt och fel (med reservation för ”rimliga gränser”). Men jag tror att du just gjorde det :( Förstår du hur jag menar? Mvh, Amanda

  26. Jamen såklart vi måste fråga oss varför, förklara och förtydliga! Ett problem är väl dock ofta att alla som inte vill förstå heller inte vill lyssna på förklaringen… men självklart, vi ska inte bojkotta rosa prinsessklänningar till flickor bara för att det är så himla inne – för det FINNS bakomliggande och välgrundade anledningar. Absolut. Därmed också sagt att de så kallade små frågorna är otroligt viktiga och vi kan göra särskilt stor nytta när vi dessutom motiverar diskussionerna kring dessa små frågor = får folk som tidigare inte förstått att faktiskt förstå vad det handlar om.

  27. kit skriver: juni 27, 20133:05 e m

    A, jag har själv alltid varit väldigt uppmärksam av mig. Inte bara gällande feminism utan samhället i helhet. Jag är väldigt kritisk och cynisk, detta för att jag engagerat mig väldigt mycket och ser världen annorlunda än andra. Det skapar stor ångest.
    Men det är människor som oss som behövs!

    Såklart skulle det vara enklare att leva livet och inte uppmärksamma allt runt omkring oss. Men det är just det som skrämmer mig, allt större delen av mänskligheten bara ”är”, tänker bara på sig själva och ser igenom fingrarna gång på gång.

    Många vill verka brydda och engagerade, för det är något bra.
    Men egentligen bryr de sig föga.

    Det är hemskt. Man tappar tron på människan.

  28. Ellie skriver: juni 27, 20135:06 e m

    Hej!

    Håller med så mkt, är ju det som är det intressanta, VARFÖR? :)
    Jag har börjat diskutera dessa frågor oerhört mkt med min omgivning och min sambo(jag är tjej, han kille) och något som min pojkvän ofta säger är att ”ja men det finns kvinnor som våldtar, det finns kvinnor som förtrycker män osv.” och så säger han ”det är väl bättre att man ska sträva efter ett samhälle där inga människor behandlar varandra illa, varken män eller kvinnor.” Självklart håller jag med honom om detta, men sanningen är ju den att merparten av de som utför våldsbrott t.ex. är män. Jag vill ha några bra argument för att bemöta honom med, för i min värld så tror jag att ”allting blir bättre” om det råder större jämställdhet och jämlikhet mellan män och kvinnor.
    Ah, vet inte om detta blev så tydligt..haha, men ja.
    Tack för en toppenblogg!

  29. matilda skriver: juni 27, 20135:30 e m

    <3<3<3<3 du e bäst

  30. Emelie skriver: juni 27, 20139:36 e m

    Väldigt bra och viktigt inlägg Hanna. Skitbra!

  31. Moa skriver: juni 27, 20139:44 e m

    Ja, detta är så viktigt! Mycket bra att du skriver om det. Jag kan själv känna (trots att jag ÄR feminist och vet varför jag är det) att jag har svårt att motivera vissa åsikter plus att jag känner mig så förvirrad ibland när de situationerna uppstår. Dessa diskussioner är viktiga!!! Tack för en himla fin, härlig och bra blogg också!

  32. å skriver: juni 28, 201312:55 f m

    Heja Master!

  33. Frida skriver: juni 28, 20138:21 f m

    Du är så bra Hanna! Jag älskar allt vad din blogg är och vad du är. Tack för att du delar med dig, jag lär mig otroligt mycket av dig :)

    Det känns som att människor fokuserar för mycket på vad som är fel och inte nog mycket på varför det är fel – vilket är lika viktigt, hur ska vi annars kunna komma på en förändring?

  34. Emelie skriver: juni 28, 201310:25 f m

    Va SKÖNT att detta inlägg äntligen kom! Jag är en av dom som kanske väljer mina fighter, när jag känner att det ens är värt det. När jag vet att jag har smarta människor som faktiskt kan diskutera runt mig. Det kanske gör mig till ”tyst” feminist. Men fanimej, det har gått så långt att jag inte orkar. Låt mig beskriva varför;

    För några veckor sen, på en pub i södra Sthlm, står jag i kön till (den som vanligt enda) tjejtoaletten. Fram kommer en man och driver om att vi tjejer alltid får stå i kö. Jag förstod att han egentligen inte menade något illa (även om det var väldigt arrogant), men kan inte hålla mig och säger något i stil med ”ja, somliga är ju inte välsignade med en penis”.
    -då bryter helvetet ut.

    Tjejen bredvid mig börjar skrika ”JA, OCH DU KOMMER FÅ PROSTATACANCER!! HAHAHAH OCH DET KAN FAN INTE VI FÅHAHAAHHA!”
    Jag var i chock. Mannen var i chock. Så kommer det en annan tjej och skriker (?) ”FINNS DET BARA EN TJEJTOA?! VART ÄR SYSTRASKAPET?!” FY FAN!!”

    Alltså, vad fan händer? När är det okej att önska någon annan CANCER? Och är man En ”äkta” femistist för att man öppet vrålar om systraskapet? Det känns inte genuint för fem öre. Istället för att vilja stå upp för brudarna, stod jag där och skämdes.

  35. Ina skriver: juni 28, 20134:14 e m

    Har du tips på några feministiska tidsskrifter/böcker som är värda att lägga ögonen på?

  36. Maja skriver: juni 28, 20138:59 e m

    Härligt och tänkvärt inlägg!! Håller helt med dig! Det är dags att man analyserar de bakomliggande orsakerna och konsekvenser mera! hejaheja! Du är bäst!!!

  37. Natalie skriver: juni 30, 20131:50 e m

    Så fruktansvärt bra inlägg. Satte ord på exakt vad jag känner.

  38. Natalie skriver: juni 30, 20131:58 e m

    och jag vill också poängtera att jag inte håller med ”Amanda” nånstans. Orkar bara inte skriva en utförlig motivering till varför. Känns bara som att du inte förstått poängen bakom inlägget alls, konfronterar saker i texten som helt ”går om” syftet med vad Hanna ville komma med detta. Sedan känns det som ett slags försvarstal för någon som känner sig träffad men inte vill se sidan av andra myntet och diskutera ämnet i just DETTA inlägg.

  39. Frida skriver: juli 2, 20134:42 e m

    SNAP!!! Hanna, ditt geni.

  40. Fanny Darling skriver: juli 6, 201312:55 e m

    Tack för du tar upp detta viktiga!

  41. Amanda skriver: juli 7, 20132:20 e m

    Natalie: Jag hade inget att invända mot Hannas inlägg i stort, och kanske är det därför du tycker att jag ”går om” hennes syfte. Jag förstår inlägget, förstår poängerna och håller med, men ville kommentera en formulering jag inte höll med om och försökte förklara varför. Det du gör i din kommentar till mig är exakt det jag kritiserade: du sätter dig över mig genom att mena att du är en bättre feminist än vad jag är, och du gör det utan att veta någonting om den saken. Vad jag ville föreslå i min kommentar var att man försöker låta bli att säga att någon har fel när man inte ens haft möjlighet att utreda vad denna någon har menat. Det var en notis-aktig kommentar av mig, som inte syftade till att kritisera hela inlägget och/eller Hannas poäng. Jag är feminist i allra högsta grad (men du kan föreställa dig hur ASTÖNTIGT det skulle bli om jag försökte ”bevisa” det för dig nu loool) och kände mig inte alls träffad. Feminister håller inte alltid med varandra, och det är bra och nödvändigt för utvecklingen.

  42. Tove skriver: juli 8, 20131:41 e m

    Du får mig att tro på mänskligheten och att det finns tänkande människor på denna jord! Om två veckor flyttar jag till Chile för ett år och är mycket intresserad av hur läget ser ut där. Dock har jag fått rekommendationer att inte diskutera politik och religion, jag som ville fråga vad som tycker om deras abortförbud!
    Hare skönt i skog och hav.

Skriv en kommentar