Girls just wanna have fun…. damental human rights!

ff166a572ca20b52fc80fe7f6ff983ac

Jag och Anton åkte bil i förrgår när Cindy Lauper sjöng Girls Just Wanna Have Fun ur bilradion. Så kom jag att tänka på denna lilla brodyr jag sett för några veckor sen. Det sjuka i att tjejer inte har grundläggande mänskliga rättigheter världen över? Ska fan skriva en låt om det istället.

Är förresten tillbaka i Stockholm nu. Grät i ungefär tre timmar igårkväll. Jag vet inte hur det är för er andra lantisar, men för denna lantis (asså jag) så är den här omställningen från sommar på landet till höst i en storstad helt omvälvande för mitt inre. Det går bra fram till middagsdags, men sen vill jag bara vara på verandan med ett glas vin, grillad majs och allt sällskap jag haft under sommaren.

Är så känslig just nu. MEN DET FÅR EN JU VARA.

19 kommentarer
  1. R skriver: augusti 20, 201310:18 f m

    Jag var en vecka hos min morfar i norr (ca 4 timmar uppåt från sundsvall, in mot norge/lapplandsgränsen) och när jag kom hem grät jag med. Att få vara i närheten av fjäll och vatten är det finaste jag vet. Jag hatar stan, den gör mig så brutalt olycklig i själen. So I know the feeling…blää. Sen var iof resan ett emotionellt bootcamp för mig med insikter om att jag inte kan lita på min familj kanske en bidragande faktor..jaja

  2. E skriver: augusti 20, 201310:57 f m

    <3 Klart en får vara känslosam.

  3. Maria skriver: augusti 20, 201311:06 f m

    Jag vill tipsa dig om en annons på Blocket.se: http://www.blocket.se/vi/48853804.htm

  4. Ellinor skriver: augusti 20, 201311:15 f m

    Hade också ångest över att byta landsbygden mot stad, som fan. Men – tog bara typ två dar att ställa in/om mig den här gången, vilket var väldigt lite mot min ”normala” omställningstid. Ser det som ett framsteg. Håll ut Hänä – det ordnar upp sig! :)

  5. Jennifer - intern i Indien skriver: augusti 20, 201311:31 f m

    Att leva i Indien och se skillnaderna mellan män och kvinnor är verkligen en upplevelse, som är lite svår att handskas med. Det är SÅ annorlunda.

  6. Clara skriver: augusti 20, 201311:32 f m

    Jag ligger i soffan och planerar min flykt, kollar bostadsannonser utanför sthlm och intalar mig att jag snart ska lämna stan för gott snart. Varför ska en vänja sig vid i att varenda kvadratmeter natur är nermejad av sten, sten, sten? Det vill inte jag.

  7. Jazzmalin-Jazza Lugnt skriver: augusti 20, 201311:45 f m

    Jag är likadan när jag kommer hem från norrländs!

  8. Ellen skriver: augusti 20, 201312:09 e m

    Känner likadant, Hanna. Har just flyttat hemifrån och sitter nu i huvudstaden istället för hemma i Dalarna där nästan alla jag känner befinner sig. Vill åka hem och äta mammas mat och umgås med vänner på kvällarna, men som du skriver – det får vara så, en får vara känslig.

  9. anna skriver: augusti 20, 20132:43 e m

    Exakt så känner jag när jag kommer ut på landet- vill bara gråta en stund -av skräck.

  10. Olivia Månsson skriver: augusti 20, 20132:43 e m

    Gör en Jonna Jinton! http://www.jonnajinton.se :)

  11. Gabrielle skriver: augusti 20, 20132:51 e m

    Jag är precis likadan. Är uppvuxen i en liten liten by utanför pite och så fort jag kommer till Stockholm är det som att hela kroppen ba lägger ner och skriker ”jag vill ut till landet, ängar och kor”

  12. Amanda skriver: augusti 20, 20132:52 e m

    Samma för denna lantis! Ska snart åka tillbaka till min mini-etta, från 3 månader av stor villa, lagård + massa åker, skog och sjö :(

  13. Milena skriver: augusti 20, 20132:55 e m

    Älskar brodyren, hade velat ha en sådan på väggen!

    Förstår vad du menar med omställningen från sommar och landet till höst och storstad. Hänger själv i familjens sommarstuga i en ort med 2000 invånare (kanske 4000 på sommaren) just nu, och skall om en dryg vecka hem till Berlin med 3,5 miljoner invånare. Det kommer verkligen bli en chockomställning.

  14. tale skriver: augusti 20, 20137:24 e m

    bra noen flere kjenner det sånn ;( å komme tilbake til byen etter sommeren kan føles som dritt. men så går det bedre

  15. Charlotta skriver: augusti 20, 201310:15 e m

    Jag klarade vid 19 års ålder ganska exakt ett halvår i Stockholmsbetongen innan jag flyttade till mindre stad. 24 nu och är hemflyttad till samhället där jag växte upp. Helt fantastiskt är det. Skulle aldrig klara Sthlm nu. Älskar min skog för mycket.

  16. Johanna skriver: augusti 20, 201310:26 e m

    Jag förstår dig lantiz-sis. Jag drar dock från storstaden till min by för att plugga genusvetenskap! :D:D:D

  17. Giraffen skriver: augusti 21, 201312:22 f m

    Ja det är som ett fängelse att bo i lägenhet och inte ha den minsta lilla plätt natur. Man vill ju kunna gå ut och sätta sig på stentrappan med en kopp kaffe och titta på korna om morgonen.
    ÅÅÅÅÅ jag avskyr verkligen att bo i stan. Måste hitta ett sätt att leva och arbeta på landet istället.

  18. Chris skriver: augusti 21, 20138:54 f m

    Samma här, känner alltid ”varför ska jag åka tillbaka till min minietta utan riktigt kök när jag kan vara hemma i Hälsingland och ba ligga i en hammock och få maten lagad åt mig och klappa katter och gå i skogen och *fortsätter i evighet*”. Brukar dock gå över ganska snabbt när man väl är hemma, gå ut och käka en härlig middag och passa på att njuta av de sista sommarstockholmsdagarna : )

  19. Lovisa skriver: augusti 21, 201310:28 f m

    Men tänk vilken fin sommar du haft! Jag har mest bara varit i Oslo hela sommaren och jobbat! Astråk! Du får dricka många koppar te (eller varm choklad) i höst, se Game of thrones och lyssna på regnet :-)

Skriv en kommentar