Uppvaknandet

Världen är orättvis, något som många redan förstod som små. För mig kom nog insikten när mamma och pappa pratade om ”fattiga barnen i Afrika” eller nyhetsinslagen om krig jag skymtade på teven. Men en vande sig ju. Som med allt annat. Ja, världen är orättvis men det viktigaste då var att Alexander i 6C skulle tycka om mig.

Sen plötsligt kom tanken: men ska världen verkligen vara SÅ orättvis? De flesta hade väl uppvaknandet under högstadiet och gymnasiet. Orättvisorna fanns plötsligt överallt. Några tyckte att världssvälten var värst, andra brann för utrotningshotade pandorna, någon såg kvinnoförtrycket och en tredje tyckte skatterna var för höga. Hur som helst fanns det orättvisor som tonåringshjärtat ville göra något åt.

Sedan går åren. För mig höll den där tonårsaktiga ilskan i sig ett tag, och visst finns den även någonstans i mig idag. Det där plötsliga uppvaknandet. Insikten som tar en med storm.

Typ, insikten om att hälften av jordens befolkning utgör mål för sexuellt våld. I många länder är våldtäkterna mot denna ena halvan av befolkningen så utbredd att det är rena krigshandlingar. Och vem får skulden? Skammen? Fängslas? Dödas? I högre utsträckning är det faktiskt den halvan av befolkningen som blir våldtagna.

Samma halva av jordens befolkning tjänar också, över hela världen, mindre pengar för på det arbete den utför. I de yrken där den halvan är överrepresenterad är dessutom både lönen och statusen låg. Den här halvan har också betydligt färre maktpositioner. I många länder har alltså denna halva av jordens befolkningen en fruktansvärd beroendesituation av den andra halvan, juridiskt, ekonomiskt och socialt.

Att konkretisera på det här sättet och se världen för vad den faktiskt är utan massa blajblaj suddelisudd i vägen tycker jag är ett bra sätt för att hitta tillbaka till den där känslan och uppvaknandet jag hade som tonåring. Det är trots allt en känsla som är  stark, klar och väldigt nära sanningen. Och frågan jag ställde mig som tonåring är dessutom mer befogad än någonsin: ska världen verkligen vara SÅ orättvis?

11 kommentarer
  1. R skriver: augusti 22, 201312:43 f m

    de senaste dagarna så har jag än en gång insett att det inte finns någon rättvisa, men att vi gärna vill att den ska finnas. Vi kan säkert skapa den på olika sätt men ibland kommer vi inte undan livet jävla misär. Folk drabbas så jävla hårt..så hårt att mitt hjärta blöder. Människor som drabbas gör det ofta flera gånger…och vart är rättvisan där…I morse vad jag till gud med knäppta händer…så där som när jag var liten och man hoppades att en Gud kanske kanske fanns och kunde höra ens böner. Det märkliga är att jag inte ens tror på Gud. Ibland blir det bara så mycket, när ens nära drabbas hårt och när man själv i självplågan…ja då är det svårt att också tänka på den övriga världsliga misären, då vill man mest bara lägga sig ner och dö. Hur ska vi orka undrar jag ibland. Livet är jävla brutalt

  2. Christina skriver: augusti 22, 20138:11 f m

    Hej Hanna! Du har antaligen redan sett det här, men jag tänkte att det vore kul för dig att verkligen se hur du haft en positiv inverkan gällande feminism och engagemang! http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.6199498-vill-ha-motesplats-for-unga-feminister

    Jag vill också lägga till att jag tycker att det är bra att du funderar över vart dina egna gränser går för bloggande, privatliv, arbetsliv etc. Jag kan bli helt matt av att läsa alla kommentarer kring saker DU borde skriva om, saker DU borde se. Som jag ser det har du gett personer ett verktyg att själva se mönster och strukturer som är orättvisa i samhället, det är mer en bonus om du uppmärksammar och skriver (nyanserat och genomtänkt!) kring något som skett eller sker. Det är dags för oss alla att också själva rensonera och formulera kring dessa frågor så långt vi kan.

  3. Jeanette skriver: augusti 22, 201311:59 f m

    Tack för att du hittar detta och sprider detta!

  4. Birgitta skriver: augusti 22, 201312:41 e m

    ”Typ, insikten om att hälften av jordens befolkning är utsatt för sexuellt våld.”

    Fy farao vad du är ful. Ifall du syftar på män så har en del hel del kvar att lära lilla flicka. Jag har inte blivit utsatt för sexuellt våld och inte heller några av kvinnorna i min omgivning. Har du blivit det? Varifrån har du fått den här fullständigt galna idén om att alla kvinnor är utsatta för sexuellt våld?

  5. Moa skriver: augusti 22, 20131:39 e m

    Du är så jäkla bra!! Känn pepp pepp pepp

  6. Jonna skriver: augusti 22, 20131:46 e m

    Svar till Birgitta: Men snälla, om du istället läser hela inlägget och ser filmen så förstår du också att meningen ”Typ, insikten om att hälften av jordens befolkning är utsatt för sexuellt våld” inte var menat att gälla alla kvinnor i hela hela världen inklusive dig och mig och att det automatisk gör alla män till sexbrottslingar. Det här inlägget handlar om kvinnor (nej, barn faktiskt) i u-länder och att vi faktiskt kan komma till insikt att det finns saker vi kan göra.

    Att man ens kan skriva en sådan kommentar till ett sånt här inlägg som liksom tar upp problemet med barnvåldtäkter som sker pga kvinnans totala maktlöshet i dessa länder? Jag blir helt matt…

  7. Natalie skriver: augusti 22, 20133:43 e m

    Det är så sorgligt. Jag sitter helt stum när jag läser/ser nyheter. Det är så HEMSKT.
    Men det går framåt (förutom i Ryssland heeh) sakta men säkert.
    Sociala medier gör att människor som förut inte haft en röst nu får det.
    Och samtidigt som det finns så mycket MISÄR och skit i världen så finns det också så många människor som går upp varje morgon och försöker motarbeta detta. Det får vi inte glömma.

  8. Annika skriver: augusti 22, 20139:15 e m

    Alltså tack, tack TACK för att du finns Hanna och för att du sprider såna här saker, för att du får upp folks ögon för dessa frågor, vilket du garanterat har gjort hos mig. Jag tycker du är så jääävla bra! En så bra människa, så smart på så måna sätt, så bra bara. Jag önskar ibland att alla jag kände kunde läsa din blogg. Jag tror att kampen för en jämställd värld skulle gå så mycket snabbare om alla läste din blogg, på riktigt. Du är en stor förebild och inspirationskälla för mig, och du har fått mig intresserad i dessa frågor så mycket. och jag vill säga Tack för det, återigen :)

    Sen vill jag bara återigen tipsa dig om Amnesty om du inte redan är engagerad på något sätt där. Mänskliga rättigheter! :)

  9. sara skriver: augusti 22, 201310:14 e m

    Det finns ingen som förklarar det så konkret och lättförståeligt som du. Det trillar liksom ner en polett varje gång du skriver om det. :)

  10. Sanna Hansson skriver: augusti 28, 20139:33 e m

    Läste Claras blogg och hittade på så sätt hit. Läste några av dina inlägg och förundras verkligen hur grymt bra du skriver! Du tar stora och viktiga saker som feminism och mänskliga rättigheter blandar med lite ung kärlek i 6c och har sedan trollbundit alla läsare. Du är riktigt duktig på att rikta dig till en målgrupp! (Fast du säkert skriver för att det är kul och inte sitter och tänker på en viss målgrupp men jag hoppas du fattar mitt budskap.) Massa feministiskt stöd från Moi

  11. Anna skriver: januari 15, 20146:09 e m

    Sjukt bra inlägg!! Om du är intresserad så har jag och en klasskompis skrivit en namninsamling för att förhoppningsvis förändra lagarna här i Sverige. Vi kallar den ”Aldrig utan samtycke”! Skriv gärna på, så kanske vi kan göra skillnad!
    Här är länk, tack (och förlåt om jag verkar läskig, försäkrar att jag bara är driven och helt ”normal”):
    http://www.skrivunder.com/aldrig_utan_samtycke

Skriv en kommentar