Kategori: Genus

Dagens lärdom

1

SE KLIPP HÄR.

 

Lärdom nr 1. Kvinnliga ministrar är ”betydelselösa” och ”löjliga”.

Lärdom nr 2. Ett prinsessbröllop är ”betydelselöst” och ”löjligt”.

Lärdom nr 3. Att visa på en jämställd regering är en betydelselös gest till övriga världen.

 

Sammanfattad lärdom: Kvinnor är betydelselösa och löjliga :-D

(Övrig lärdom: Enligt Aftonbladet är det ett ”sexistiskt bråk” när två män uttrycker otroligt sexistiska åsikter och en kvinna i studion motsätter sig åsikterna).

 

Tack för lärdomarna Göran Hägg och Stig Malm! Utan er stannar världen!!!! !!!!!

 

 

…Eller så är precis det den gör med den här typen av åsikter. Fy fan hörrni. Kampen fortsätter.

KOMMENTERA

Ja, det är fel, men det sker ändå – varför?

Det är fel att kvinnor tjänar mindre än män för samma arbete.

Det är fel att män slår kvinnor.

Det är fel att män våldtar kvinnor.

…Om vi skulle fråga större delen av Sveriges befolkning skulle nog de flesta skriva under på ovanstående påståenden. I diskussioner om just feminism och jämställdhet får jag t.ex. ofta höra ”jag tycker absolut att kvinnor och män ska tjäna lika mycket för samma jobb” från personer som i övrigt är skeptiska till feminismen.

Ja, det är ju fint att man insett människors lika värde. Men det är samtidigt ett lika självklart statement som att slå fast att ”jag gillar inte krig” eller ”jag tycker inte att barn ska svälta”. Frågor som en istället bör ställa sig själv när en konstaterat att ovan påståenden är fel är:

Varför tjänar kvinnor mindre än män för samma arbete?

Varför är mäns våld mot kvinnor i nära relationer ett utbrett samhällsproblem?

Varför var offren i de 16900 anmälda sexualbrotten i Sverige 2012 96% kvinnor?

 

Här är det plötsligt som att inga svar finns. Som att varje slag eller våldtäkt mot en kvinna är en enskild händelse som inte kan ses ur ett större perspektiv. Som att kvinnors låga löner eller bristen på maktpositioner är något som kommit av slumpen, eller är en ”tråkig kvarleva från 1800-talet”, men samtidigt inte något som säger något om den värld vi lever i idag.

Tyvärr är det ju inte så. Låga löner och bristen på maktpositioner säger i allra högsta grad något om världen i lever i. Det går inte att se mäns våld och sexuellt våld mot kvinnor som enskilda händelser med en förklarlig bakgrund. Siffror från BRÅ pekar nämligen på att det är ett stort och utbrett samhällsproblem.

Istället för att bara konstatera att det är ”fel” med att kvinnor tjänar mindre, våldtas och slås, borde den allmänna reaktionen vara att fundera på varför det ändå sker? Men då feminister gör detta genom att bl.a. ifrågasätta sexism i t.ex. reklam, populärkultur, mediebilder etc. är den allmänna reaktionen istället att ifrågasätta själva feminismen? Plötsligt är feministerna överkänsliga, vill hitta fel, kan aldrig nöja sig och är problemsökande.

Inget gör mig mer arg och ledsen som detta blundande för könsmaktsordningen/patriarkatet/manskulturen. Det är så extremt arrogant mot alla de kvinnor som är lågavlönade, som blir slagna eller våldtagna att bara konstatera att det är ”fel” men samtidigt sakna intresset att förstå varför det sker. Att inte vilja erkänna att det är något som sker systematiskt och som faktiskt är en otrolig mörk, sorglig och stor del av vår kultur.

Kvinnohat och kvinnoförtryck är inget inbillat eller påhittat – det är svaret på frågan varför kvinnor tjänar mindre, varför män slår och våldtar kvinnor.

Genom att förstå och se detta kan en också förstå och se vilka komponenter som upprätthåller denna skrämmande kultur. Det är då en kan förstå varför ett begrepp som ”hen” behövs, varför Mannerströms uttalanden om ”nakna vackra kvinnor” provocerar, varför American Appareal -reklamen upprör, varför det är fel att ständigt kommentera flickors utseenden, varför individuell föräldraförsäkring behövs, varför bechdeltestet behövs osv.

 

Allt hör ihop. Och även om kvinnoförtrycket inte är en ihoparbetad tydlig konspiration gjord av ett hemligt sällskap för att förgöra kvinnan – så är det trots allt minst lika effektivt. Om inte mer effektivt, eftersom kvinnoförtrycket ofta ses som just ”enskilda” händelser blir det svårare att ta på och bevisa. Men vågar en ställa frågan ”varför?” när en kvinna våldtas, slås eller tjänar mindre än sin manliga kollega kommer vi en bit på vägen.

KOMMENTERA

Uppvaknandet

Världen är orättvis, något som många redan förstod som små. För mig kom nog insikten när mamma och pappa pratade om ”fattiga barnen i Afrika” eller nyhetsinslagen om krig jag skymtade på teven. Men en vande sig ju. Som med allt annat. Ja, världen är orättvis men det viktigaste då var att Alexander i 6C skulle tycka om mig.

Sen plötsligt kom tanken: men ska världen verkligen vara SÅ orättvis? De flesta hade väl uppvaknandet under högstadiet och gymnasiet. Orättvisorna fanns plötsligt överallt. Några tyckte att världssvälten var värst, andra brann för utrotningshotade pandorna, någon såg kvinnoförtrycket och en tredje tyckte skatterna var för höga. Hur som helst fanns det orättvisor som tonåringshjärtat ville göra något åt.

Sedan går åren. För mig höll den där tonårsaktiga ilskan i sig ett tag, och visst finns den även någonstans i mig idag. Det där plötsliga uppvaknandet. Insikten som tar en med storm.

Typ, insikten om att hälften av jordens befolkning utgör mål för sexuellt våld. I många länder är våldtäkterna mot denna ena halvan av befolkningen så utbredd att det är rena krigshandlingar. Och vem får skulden? Skammen? Fängslas? Dödas? I högre utsträckning är det faktiskt den halvan av befolkningen som blir våldtagna.

Samma halva av jordens befolkning tjänar också, över hela världen, mindre pengar för på det arbete den utför. I de yrken där den halvan är överrepresenterad är dessutom både lönen och statusen låg. Den här halvan har också betydligt färre maktpositioner. I många länder har alltså denna halva av jordens befolkningen en fruktansvärd beroendesituation av den andra halvan, juridiskt, ekonomiskt och socialt.

Att konkretisera på det här sättet och se världen för vad den faktiskt är utan massa blajblaj suddelisudd i vägen tycker jag är ett bra sätt för att hitta tillbaka till den där känslan och uppvaknandet jag hade som tonåring. Det är trots allt en känsla som är  stark, klar och väldigt nära sanningen. Och frågan jag ställde mig som tonåring är dessutom mer befogad än någonsin: ska världen verkligen vara SÅ orättvis?

KOMMENTERA

Girls just wanna have fun…. damental human rights!

ff166a572ca20b52fc80fe7f6ff983ac

Jag och Anton åkte bil i förrgår när Cindy Lauper sjöng Girls Just Wanna Have Fun ur bilradion. Så kom jag att tänka på denna lilla brodyr jag sett för några veckor sen. Det sjuka i att tjejer inte har grundläggande mänskliga rättigheter världen över? Ska fan skriva en låt om det istället.

Är förresten tillbaka i Stockholm nu. Grät i ungefär tre timmar igårkväll. Jag vet inte hur det är för er andra lantisar, men för denna lantis (asså jag) så är den här omställningen från sommar på landet till höst i en storstad helt omvälvande för mitt inre. Det går bra fram till middagsdags, men sen vill jag bara vara på verandan med ett glas vin, grillad majs och allt sällskap jag haft under sommaren.

Är så känslig just nu. MEN DET FÅR EN JU VARA.

KOMMENTERA

Krönika i Sundsvalls tidning 12/8

”Men din fitta!” Vi var ett sällskap på runt femton personer som träffades över en middag i början av sommaren. Trots att jag hade näsan långt ner i ett vinglas, en fläskfilé i kinden och öronen på min bordskompis så hörde jag de där orden knivskarpt. ”Fittan” var en kille som svepte sin öl på alldeles för lång tid än vad som önskades. Ordet fitta skulle sedan bytas ut mot ”cp” och ”hora” och sägas av ett gäng killar vid middagen, en middag som till stor del skulle handla om att överrösta varandra med så grabbig jargong som möjligt.

Jag däremot, skulle inte säga någonting. I stället skulle jag sjunka in bland de övriga personerna, mestadels tjejer, som lite vagt suckade och tittade uppgivet mot de där grabbarna – de som plötsligt inte hade något ansvar som medmänniskor eftersom de just var ”grabbar”.

Mycket har ändrats sedan dagis, men inte allt. Och då menar jag inte bara omognaden i att använda ogenomtänkta skällsord om utsatta grupper, utan de tröttsamma könsrollerna. Hur jag som tjej skolas in i att acceptera de stökiga killarna, att Pelle är busig för att han har snopp och att Hanna, Lisa och Emma som har snippa automatiskt får rollen att ha överseende med Pelle. Alternativt försöka få pli på honom, som de små mini-mammorna vi förvandlas till.

När åren går handlar det till stor del om att utveckla ett tålamod. Tålamod med klicken stökiga grabbar och de så kallade ”pojkstrecken”. Tålamod vid tafsningar eller sexuella anspelningar i en högstadiekorridor på landsbygden. Tålamod med läraren som menar att kärlek börjar med bråk och en genomgående attityd om att ”man vet ju hur pojkar är”, ”speciellt i den åldern”. Men svaret på hur tjejer är i den åldern är betydligt svårare att hitta. Vad tjejer tycker och vill ha verkar ofta mindre viktigt, inte sällan utvecklas i stället en kvinnoroll i form av ett bihang till alla de där överröstande grabbarna. Kanske sägs ett ”lägg av” vid en rumpdask och kanske himlas det med ögonen åt grabbiga Kalle i 8C som ”ollade på toalettspegeln”.

Men motreaktionerna blir sällan giltiga, de blir i stället en del av spelet, en motvikt som bidrar till att jargongen kan fortsätta.

Så när jag sitter där på middagen blir jag trött på mig själv. Det hjälper inte att sucka eller med andra små medel visa sitt missnöje, det tar mig bara ännu längre in i rollen av dagisflickan som försöker få pli på stökiga pojkarna. Jag blir trött på att modet aldrig infinner sig. Jag vill resa mig upp och fråga om de hör vad de säger? Berätta att jag inte har någon lust att sitta här och sucka när de använder vidriga skällsord, att de får fan ta ansvar för sina egna fördomar, för jag tänker nämligen inte försöka få dem att förstå saker de borde ha förstått för länge sen.

Men jag reser mig aldrig upp. I stället sticker jag näsan längre in i vinglaset och funderar ut en argsint text till en kommande krönika.

KOMMENTERA

Nina Hemmingsson <3

ninahemingsson

KOMMENTERA

Nä du Mannerström

08s28-faks-996

Ja hörrni, debatten om bilden ovan är i gång. På ena sidan med människor som reagerar på att bilden är sexistisk och på andra sidan människor som reagerar på människorna som säger att bilden är sexistisk.

Så vad är det då för en liten bild? Jo det är en klassisk kodad bild med fokus på det som anses viktigast på kvinnokroppen dvs. !!!!—> stjärt och bröst <—!!!! Hälften av kvinnorna på bilden är mest bara en röv, då det tydligt är den kroppsdelen som står i fokus (kockrockarna har ju dragits upp för den sakens skull). Och så en man, helt påklädd, med allvarlig min, tittandes in i kameran. I hans hand håller han i en purjolök(?) som han daskar i den andra handen. Det här är klassiska bildkoder och inte alls svåra att tyda: Kvinnokroppen ska du titta på, lockas av, kåtas upp av och kanske vilja daska en purjolök på, alternativt föra in den någonstans :-D

Kvinnorna är kroppar och utseende, medan mannen står för handling.

Som sagt, det är inget nytt utan bildkoder som används mycket och ofta. Det håller tv-kocken Leif Mannerström med om och säger följande till Aftonbladet:

1
Ja du, Mannerström. Kvinnor har tjänat mindre än män i alla tider, det är inget konstigt med det! N-ordet har sagts i alla tider, det är väl inget konstigt med det! Rasism har funnits i alla tider, det är inget konstigt med det! Människor har våldtagit varandra i alla tider, det är inget konstigt med det! Homosexualitet har alltid setts som en sjukdom, inget konstigt med det!

ELLER kan det KANSKE vara så, att bara för att ett fenomen har funnits i ”alla tider” så behöver inte detta rättfärdiga fenomenet i sig? KANSKE kan det snarare vara så att det tvärtom är ett kvitto på att det är hög tid att förändra fenomenet?

Mannerström fortsätter:

2

Ja du, Mannerström. Om det ändå bara handlade om en kvinna utan baddräkt. Dessa klassiska argument om att ”nakenhet är inte farligt” och ”kvinnokroppen är ju vacker” alltså.

Det har aldrig handlat om bilder på nakna kvinnor. Det handlar om HUR den nakna kvinnokroppen framställs och HUR den ”används”. I det här fallet är inte ens kvinnorna nakna, de skulle lika gärna kunna haft just baddräkter på sig. Det handlar om att kvinnorna står och svankar iklädd kläder som de flesta professionella kockar (kvinnor och män) inte skulle ha på sig i ett kök. Det handlar om att använda kvinnokroppen för att sälja. Kvinnorna på bilden är ditplacerade som passiva kuttersmycken. Något som Mannerström också bekräftar genom att konstatera att man aldrig skulle ”sätta upp bilder på fula kvinnor”. Men vackra kvinnor är okej menar han.

 

Och så undrar man varför våldtäktsanmälningarna ökar, varför våld mot kvinnor är såpass utbrett, varför kvinnor tjänar mindre. Självklart är inte bilden ovan ensam ansvarig för detta – men bilder som den bidrar absolut till att kvinnor ses som allmängods, som ett objekt fri att använda i alla syften och något att inte ta på riktigt lika stort allvar som män.

 

Att reagera på bilden ovan är aldrig att vara överkänslig (som för övrigt är ett klassiskt argument för att avfärda kvinnors reaktioner). Tvärtom är det en jävligt sund reaktion, en reaktion som bekräftar att du är analyserande, kan se sammanhang och tror på att saker och ting kan förändras. Några egenskaper som både Anders Vendel och Mannerström bör öva lite på.

KOMMENTERA

Varför är det ett problem?

För några veckor sedan skrev jag om hur lätt det är att bli arg på saker, men ofta glömma bort att argumentera varför jag blir arg. Vi reagerar över sexism eller liknande men förklarar inte lika ofta ingående vad själva problemet är. Självklart är det tröttsamt att behöva göra detta var eviga gång, men jag tror det är ett bra sätt att reda ut för sig själv varför ilskan är viktig, och för andra varför en blir arg. Hitta kärnan till problemet.

Här kommer två punkter där jag benar ut anledningen till varför jag reagerar som jag gör.

 

Någon säger ”bög”, ”bögjävel” eller ”äru bög eller?!” till någon annan.

Ordet ”bög” är i sig inget problem (dels för att gayrörelsen tagit tillbaka ordet till något positivt), men problemet uppstår ju när det används som ett skällsord. Att använda en grupps människors sexualitet som ett skällsord är ju inte särskilt snällt. Tvärtom är det väldigt osnällt – mot bögarna. Det är helt enkelt ett simpelt sätt att säga bög = inte något bra. Vi lever idag i ett heteronormativt samhälle där det till för bara några decennier sedan var klassats som en sjukdom att gilla något av samma kön, hela gayrörelsen har kämpat hårt för att få samma rättigheter som heterosexuella, men fördomarna är som i mycket annat svårare att bestiga. Att kalla någon för ”bög” i syfte att förnedra/jävlas på något sätt  är helt enkelt att försvåra för människor, människor som dessutom redan är extremt utsatta på många olika sätt runt om i världen.

Självklart FÖRSTÅR jag att det ofta är en oskyldig slentriangrej för många, och att alla som använder sig av liknande uttryck inte är renodlade homofober, men uttrycket i sig är ju otroligt homofobiskt och något fler faktiskt bör reflektera över. Jag trodde att typ klassresan i 8C skulle bli sista gången jag hörde den här typen av uttryck men har den senaste tiden hört det vid flera tillfällen.

 

Riskettan – någonstans i Stockholm. Medelålders trafiklärare:
– Nu vill jag att ni, i mindre grupper, diskuterar skillnader mellan män och kvinnor. De här kan ju ses som lite kontroversiellt va, men faktum är att det är stora biologiska skillnader mellan män och kvinnor som visar sig i trafiken va, fler snubbar dör i trafiken va, se så diskutera!

En av mina bästisar berättade om denna händelse. Har skrivit lite om det här fenomenet förr, det sjuka som sker runt om i Sveriges trafikskolor. Körkortselever får alltså höra på när läraren förklarar de ”biologiska skillnaderna” mellan män och kvinnor som gör att fler män dör i trafiken.

Visst förstår jag att generellt sätt så kan kvinnor och män bete sig olika i trafiken, men att det skulle bygga på biologiska skillnader? Finns ju tusentals exempel som vittnar om motsatsen. Alla de män som är mer ”försiktiga” (<- en egenskap som skrevs upp på tavlan under ”kvinnligt”) i trafiken än mig då? Är de mindre man än mig? Saknar de den där genetiska lilla bryggan som gör dem mer orädda i trafiken? Och vad gör det mig som är rätt oförsiktig i trafiken nu för tiden? Till en man?! Sist jag kollade var punanin där.

KAN det KANSKE vara så att killar generellt sätt kör mer bil? Leker med bilar? Uppmuntras att köra bil? Har kompisar som kör bil? En pappa som kör mer bil än ens mamma? Kört moped sen tidig ålder? KAN det KANSKE vara därför killars beteende i trafiken GENERELLT sett skiljer sig från tjejers?

Mmmm. KANSKE. *ringer trafikskolorna och kommer med förslag*.

KOMMENTERA

En av anledningarna till varför jag kallar mig feminist…

…är bland annat för att jag vill tydligt tillhöra samma rörelse och stå bakom allt det feminismen har gjort för världen. Hur feminister runt om på jorden har drivit en modig kamp för kvinnor ska ha precis lika stor rätt till världen som män.

Abortlagar, sexualupplysning, rätten till preventivmedel, våldtäktslagar, rätt till arbete, högre lön, föräldraledighet för pappor, lagen om kvinnofridskränkning, barnomsorg och rösträtt är bara några av de stora frågor som feminister i åratal kämpade för innan jag kom till världen. Det har varit Sugragetter, rödstrumpor och grupp 8. Det har varit modiga människor som trots att de så tydligt blivit behandlade som andra gradens medborgare inte själva sett sig så.

Att tänka på allt ”kvinnorättsrörelsen” (som det ofta kallades då) gjort för oss och samtidigt se den oviljan som finns mot feminismen idag gör mig så himla
ledsen. Precis som arbetarrörelsen borde feminismen hyllas, ställas upp på piedestal och finnas med i varenda historiebok.

Istället får fördomarna fäste i allmänhetens hjärnor. All retorik som antifeminismen använder sig av som ”manshatare”, ”fula kvinnor som behöver kul” eller klassiska argument om att det EGENTLIGEN är männen som är förtryckta eftersom de måste gå ut i krig, jobba med industri osv. osv. får spridning i det offentliga samtalet och plötsligt har världen glömt varför vi ens kan stå där vi står.

Det finns en paradox i att en jämställdhetsminister inte vill ta i begreppet feminism, när hen så tydligt aldrig skulle kunna ha posten utan just den feministiska kampen som drivit jämställdhetsfrågan i över hundra år.

elin w

Det här är Elin Wägner. Året är 1914 och bredvid henne har hon staplat upp de 351 454 signaturer som kräver att kvinnor i Sverige ska få rösträtt. Det skulle dröja ytterligare fem år innan lagen ändrades. Tror ni att detta var något som skedde automatiskt? Nej, ett jämställt samhälle är inget som bara plötsligt händer. Det kräver modiga och handlingskraftiga människor. Människor som vägrar förlika sig med tanken att det vi har mellan benen ska bestämma resten av våra liv. Människor som driver frågan i smått och stort, som riskerar allt de har och även sina liv för tron på rättvisa. Människor som bland andra Elin Wägner.

Eller Susan B Anthony. Som år 1872 blev nedslagen och arresterad för att som kvinna ha registrerat sig till röstningen. Hon fick senare en böter på 100 dollar, något hon givetvis vägrade att betala.

susan

Låt oss aldrig glömma vad feminismen gjort för oss. Låt oss istället påminnas och förstå hur annorlunda det skulle varit utan den. Utan kvinnorna som gick emot allt vad den tidens normer sa och faktiskt riskerade sina liv för tron på ett jämställt samhälle. Även om rösträtten för oss känns så självklar, är det bara tre generationer tillbaka. För runt fyrtio år sedan fick en man våldta den kvinna han var gift med utan att det kallades våldtäkt. Pappaledighet fanns inte innan 1974 och att tänka sig kvinnor i bolagsstyrelser var skrattretande.

Saker blir bättre. Feminister i Sverige och runt om i världen fortsätter driva frågorna och skapa diskussionen TROTS att det många gånger innebär fördomar, öknamn, förlöjligande, hot och våld. Kampen fortsätter, för än är vi inte där, inte ens i ”världens mest jämställda land” är människor fria från en könsmaktsordning som ger oss olika förutsättningar och möjligheter till liv, beroende på våra kön.

Men när kampen känns tung och motståndet starkt, så tänker jag på människor som Elin Wägner eller Susan B Anthony.

KOMMENTERA

Kvällstanken

Ibland kan jag uppleva att diskussioner om feminism lätt övergår till en diskussion om att det finns annat i världen att bry sig om. När jag pratar om kvinnoförtryck, låga löner, skevt ideal, sexism, kvinnohat etc. så hör jag inte alls för sällan att det finns fler ”grupper” som förtrycks. Hörselskadade, rullstolsburna, romer eller svarta – för att nämna några.

Det håller jag verkligen med om. Intersektionell feminism handlar ju om att se att det finns t.ex. en vithetsnorm, heteronorm, klass och könsmaktsordning. Det är viktigt att förstå, ta hänsyn till och diskutera.

Problemet är att diskussionen som handlade om t.ex. sexism så lätt hamnar i en diskussion om att det minsann är ”synd om” fler grupper. Detta ska poängteras tydligt, eftersom det är så himla P R O V O C E R A N D E att snacka om att kvinnor förtrycks i världens mest jämställda land.

För ärligt talat, i diskussioner om t.ex. rasism när säger någon egentligen ”men kvinnorna då?!? De är de minsann också synd om!” …?

KOMMENTERA