Lördagspeppen
Ännu en helg att krossa patriarkatet (som för övrigt inte ens finns som ett godkänt ord här i wordpress) – KÄMPA.
Onödiga drömmar
GOD MORGON ÄLSKADE JUVER-AMÖBS-FANZ!!!!!!!!!!!!
Är fredagen i ära klädd i en fantastisk sammetsbyxa! Dessvärre går den sönder i stjärten hela tiden så jag är tvungen att sy om den hela tiden. Den spricker liksom. Snart finns det ingen plats för rövva längre. Älska h&m’s kvalitét <3
I natt drömde jag om att jag limmade på lösögonfransar. Höll på kanske i ….två timmar? Hade ögonfranslim över hela händerna och kinderna.
Så jävla onödig dröm. Jag tror förresten ungefär noll på det här med drömtydning osv. Eller visst kan jag förstå att det kan handla om att omedvetna tankar bearbetas i en dröm och att det där kan va lite intressant att tyda drömmen. Men det här med att ”om du drömmer om en bil betyder det att du är påväg någonstans i livet….” -grejen tror jag många gånger är att övertolka. Det kan ju handla om att man somnat till en bilreklam på teven liksom?!?!?
Eller? Har jag fel?
<3 Game of Thrones <3
Jahapp, så var säsong 3 över och det kommer dröja ända till 2014 innan säsong 4 kommer *tomhetsångest*. Läste någonstans att de börjar PRODUCERA säsong 4 nu i juli?! Hallå hbo!!!!!! lite framförhållning tack. Har aldrig älskar en serie så mycket som denna. Det trodde jag aldrig, jag som hatar fantasy. Ja, jag vet, förlåt alla älskade nerdz där ute men min favvo-genre är liksom DOKUMENTÄRFILMER<3 …och Game of Thrones då.
OBS! SPOILER ALERT!
Så vad tyckte ni om säsongavslutningen då? Själv tyckte jag att den var lite beige, kanske för att det hände så otroligt mycket i förra avsnittet. Och så hände en sak jag aldrig trodde skulle hända; jag har börjat störa mig på Khaleesi. Jag älskar henne fortfarande men börjar hon inte bli lite väl …nöjd emellanåt? Hon tycker att hon är så jävla god som friar slavar och sen ska hon ändå vara deras ”mother” och styra dem. Att säga ”ni får gå om ni vill” är ju egentligen ingen frihet. Jaha, ska några gå och klara sig själva i någon liten sandhög i öknen? De VET ju inte hur ett fritt liv är, klart de väljer att hänka på henne. Och dö för henne.
Sen funderar jag på hur hon lyckas försörja hela sin gigantiska armé? Vart äter dem? Och av VAD äter dem? De är ju mitt ute i öknen?
Och jag ber till gudarna att Jon Snow överlever! Men undra vad som händer med honom om de andra nattväktarna får höra att han dödade ledar-kråkan (vadhannuhette) …? Hoppas de förstår varför han var tvungen att göra det. Och Ygrette som skjöt Jon, WHYYYyyyyy?! Trodde aldrig hon skulle göra det!
I övrigt älskar jag Arya och Hound. Speciellt tillsammans. Rös av hämndkänslor när Arya stack kniven i han som varit med och dödat hennes bror. Älskar också Sansa. Och Bran. Ha! Ha! Alla som säger att Starks är utplånade har verkligen fel. Låt Arya bli drottning över norden.
Slutligen: känner ett allt mer växande hat mot Joffrey. Varje gång han är i bild känner jag att det enda jag vill göra är att se hur han plågas. Typ binda fast honom naken runt ett träd och kasta stenar mot honom – en bild jag förresten haft i huvudet som barn när jag tänkte på mina hatobjekt i grundskolan :-)
Era bästa svett-historier
”Alltså. Kan inte lämna ut mitt namn, för om någon från mitt jobb får se det här så kommer jag få sparken. Historien är dock rolig och svettig. OCH SKÄMMIG SOM FAN.
Jag jobbar på hotell, som städerska. Det är ganska svettigt vilken dag som helst eftersom att det är mycket kroppsarbete liksom, men denna dag var särskilt svettig eftersom det var en av sommarens varmaste (detta skedde förra sommaren obsobs) och jag hade alldeles för många rum kvar att städa innan incheck klockan tre.
På min avdelning bodde vid den här tiden en otroligt folkkär skådespelare. Hen bodde hos oss i typ 2 månader, och därför ville hen bara ha rummet städat typ var tredje dag, och TYVÄRR så var denna dag en av dessa.
Det som skedde var nämligen att skådespelaren får syn på mig i korridoren och säger: Hej, nu ska jag åka och plocka upp ett par kompisar, du kan väl städa mitt rum under tiden? Jag blir som vanligt lite starstrucked och nickar ja, släpper ALLT och rusar in i hens rum för att börja slita ur lakanen. Men mitt i detta så märker jag hur jävla genomsvettig jag är, så jag får en snilleblixt och tänker: men eftersom att hen har åkt iväg så lär hen ju vara borta i alla fall en halvtimme, så då hinner jag ju städa här helt ostört, och då kan jag ta av mig tröjan (!!!) så jag slipper vara så svettig när jag ska vidare sen.
Tänkt och gjort, av med tröjan och återuppta arbetet. Fem minuter senare hör jag hur en mobil börjar vibrera, noterar att det är gästens och låter bli att kika, utan njuter istället av sommarbrisen mot min endast bh-klädda överkropp och bäddar vidare.
Ingen skada skedd än så länge.
Men. En kort stund senare knackar det på dörren och någon öppnar den med sitt nyckelkort. Jag fryser och skriker samtidigt KOM INTE IN!!!!
Gästen har då inte fått syn på mig och säger: Nej, det är lugnt jag bor här!
Och jag får sådan panik, haha, jag står alltså i hens rum utan tröja och bäddar hens säng. Börjar såklart svettas kopiöst och försöker bortförklara mig, men vad ska en säga?
Min ursäkt var i alla fall att jag hade spillt på tröjan och tänkte torka den med hårtorken(?!). Jättetrovärdigt.
Skådespelaren tog det med ro, men när hen och hens gäster senare anlände och stötte på mig i korridoren kunde de inte ha lett mer menande.
Åh. Skäms så hemskt. Men ja.”
”Min värsta svetthistoria är helt klart den gången då jag och en kompis låg och kollade på film i min säng. Jag var barfota. Då jag sen reste mig upp, ställde mina svettiga fötter på golvet och skulle ta första steget så HALKADE jag pga min fruktansvärda fotsvett. Detta kanske inte är den pinsammaste svett-historian någonsin, men bara tanken av att jag halkade på grund utav aggressiv fotsvett gör mig så äcklad!!! JAG BEHÖVER SERVETTER!”
”Förra våren. Det var en period i livet då jag svettades otroligt mycket under armarna. T-shirtar åtsittande under armarna – GLÖM. Jag och några friendoz skulle på hemmafest. Innan vi gick dit så oroade jag mig hur mina armhålor skulle förhålla sig eller inte, SÅ jag vek två toapappersrutor och satt fast i BH:n så de liksom höll sig på plats under mina hålor. Tänkte för mig själv: ”Ja, men dom här tar du bort innan du gått in. Det fattar väl du med??!!”. Festen var kul! Flera timmar in på den så spräckte min kompis bomben och bara: ”MEN VAD HAR DU UNDER DÄR?” och JA dom satt kvar, skrumpet toapapper bara njöt av min varma alkoholhud. Ber till svettgudarna än idag att ingen hann se min svettlösning där under kvällen. Sen dess har jag faktiskt alltid använt absolut torr och det är GALET vad det funkar bra (när man inte har rakat armhålorna precis innan för då kan man lika gärna brinna i helvetet). I alla fall, jag har faktiskt försökt haft absolut torr på fötterna, men det var knepigt. Så dessa våtservetter måste ju fan vara gjorda för MIG!!!!”
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA älskar er så mycket. Ni som har skrivit historierna har fått mejl och får Absolut-torr-wipsen i brevlådan i nästa veckan.
Svampinfektioner i underlivet RFSU
De mest googlade blogginlägg jag har skrivit är de där jag skriver om mina problem med svampinfektioner. I ett helt år mellan åldrarna nitton och tjugo hade jag problem med svampinfektioner. Ett ämne jag snabbt kom att märka var både tabubelagt och outforskat. Det som började med en svidande känsla och en känsla av att underlivet typ brann blev en resa mellan olika gynekologer, doktorer och behandlingar. Och kanske framförallt en resa av skam. För vem talar en med om sina konstiga flytningar, brinnande sköte eller dofter av skämd fisk…………?
Men så gick det över. Jag har svårt att veta exakt varför, men jag tror det har mycket att göra att jag helt enkelt förstod min snippa lite bättre. Läste på om balans och ph-värden, hittade bra krämer med lågt ph och försökte sluta hänga på familjeliv och diverse andra forum med ”folk som visste bäst” och som bara stressade och spädde på min ångest kring det här.
I sommar kommer jag att inleda ett samarbete med RFSU och deras sajt underlivscoachen.se. RFSU har tagit snipporna på allvar och tagit fram nya produkter för just svampinfektioner och obalans i underlivet, tillsammans med de nya produkterna har sajten underlivscoachen.se lanserats där du kan chatta lajv med barnmorskor och gynekologer för att få svar på dina frågor och funderingar.
Det är dags att ta problemen på allvar. Åtta av tio kvinnor har någon gång upplevt underlivsbesvär. Vi måste våga prata om våra punanis, vajajays, fittor och snippor för att förstå dem och för att vi ska kunna kräva rätt hjälp.
LÄNGE LEVE VÄLMÅENDE SNIPPOR!!!!!!!!!!!!!!!
RFSU’s nya snipp-räddare <3 <3 <3
I Stockholm é jag inte född
I Stockholm é jag inte född
här har jag ej min familj
å jag hittar nästan ingenstans
men stockhoooooooooolm
har blivit varmt
Åt frukost på Skinnaviksberget i morse och njöt av utsikten av studentbåtarna(?!?!) alltså det var stora båtar som åkte runt, runt och hade någon slags speaker som ropade grejer och ungdomar som tjoade. Kanske var det några slags sjöfartsstudenter. Eller rikemans.
I övrigt så älskar jag att se studentflak, RYSER över hela kroppen och när de körde Icona Pop – I love it så tårades det upp bakom solglasögonen. Oklart varför jag får den här känslan, handlar kanske bara om att jag älskar när människor i grupp är glada och firar grejer.
Bästa var dock flaket idag där några tjejer skrek ”HANAAAPEEEEE!!” och jag fick vinka. Kändes nästan som om jag var med då. Såg ut som estetstudenter. Kanske samhälle. Massa unga tjejer som hade bra musik på flaket i alla fall.
Studentflaken skiljer sig för övrigt otroligt mycket mellan Stockholm och Sundsvall. I Sundsvall är det absolut ingen ölsprutning eller ombyte till linne och shorts. I alla fall inte på min tid. Där stod vi alla i fina vita studentkläder och drack champagne och tjoade en del. Alltså vi var ju packade, men det var ingen grisfest.
Kanske bara är i Stockholm som det här crazy grisandet sker? Eller?
Fyra myter om lycka
OKEJ HÖRRNI: Den här bloggen är ingen självhjälpsbok, men är det någonting jag vill med den här dagboken i cyberspace så är det att vara mer ångestdämpande än ångestskapande. Det sista jag vill är att någon av er som läser ska må dåligt av min blogg, ni får gärna bli upprörda, arga eller inte hålla med jämt – men att väcka en massa ångest hos er står jag bara inte ut med. Och det handlar inte om att jag är någon gudasänd och otroligt barmhärtig människa (eller ja kanske lite), utan för att jag vet hur jävla vidrigt det är att må dåligt och i hopp om att finna tröst istället möts av ord som bara förvärrar det dåliga måendet.
Det är viktigt med tröst, både från andra men också från sig själv, och när jag läste om de FYRA MYTERNA OM LYCKA ur boken Lyckofällan kände jag en slags tröst. Även om de här orden inte är nya så är det skönt att se de svart på vitt, speciellt i en samtid där jakten på lycka tagit över som meningen som livet.
Varsågoda! Psykologen Russ Harris slår hål på fyra myter om lycka:
Myt #1: ”Lycka är det naturliga tillståndet för varje människa”
Vår kultur envisas med att hävda att människor är lyckliga av naturen. Men statistiken visar på motsatsen. Var tionde vuxen försöker begå självmord och en av fem kommer att drabbas av depression. Dessutom är den statistiska sannolikheten för att du kommer att drabbas av någon typ av psykiska besvär någong gång i ditt liv nästan 30 procent.
Och om du därtill lägger allt elände som orskas av problem som inte klassificeras som psykiska problem – ensamhet, skilsmässa, stress på jobbet, medelålderskriser, relationsproblem, social isolering, fördomar och brist på mening eller innehåll i livet – så kanske du börjar ana hur sällsynt det är med verklig lycka. Tyvärr går människor omkring och är övertygade om att alla är lyckliga utom de själva. Och precis som du säkert anar ger denna övertygelse upphov till ännu mera olycka.
Myt #2: ”Om jag inte är lycklig är det något fel på mig”
Som en logisk följd av den första myten anses psykiskt lidande som onormalt i det västerländska samhället. Det ses som en svaghet eller sjukdom, en produkt av ett bristfälligt eller defekt sinnelag. Detta leder till att vi ofta kritiserar oss själva och tycker att vi är svaga eller dumma när vi upplever de smärtsamma tankar och känslor som i själva verket är oundvikliga.
Den normala tankeprocessen hos en frisk mänsklig hjärna leder oundvikligen till psykiskt lidande. Det är inget fel på dig – din hjärna gör bara det som evolutionen bestämt att den ska göra.
Myt #3: ”För att få ett bättre liv måste vi göra oss av med alla negativa känslor”
Vi lever i ett må-bra samhälle, i en kultur som är besatt av lycka och hur man finner den. Och vad säger denna kultur till oss? Jo, att vi ska rensa ut alla ”negativa” känslor och ersätta dem med ”positiva”. Det är en vacker teori, och ytligt sett verkar den kanske vettig. Men det finns en hake: allt det som vi oftast sätter högst värde på här i livet för med sig en rad olika känslor, både angenäma och oangenäma. I en långvarig, nära, relation kommer du till exempel säkert att uppleva underbara känslor som kärlek och glädje, men du kommer också att få uppleva besvikelse och frustration – det går inte att undvika. Den perfekta partnern existerar helt enkelt inte, och förr eller senare kommer det att uppstå intressekonflikter.
Myt #4: ”Man måste ha kontroll över sina tankar och känslor”
Faktum är att vi har mycket mindre makt över våra tankar och känslor än vi skulle vilja ha. Inte för att vi helt saknar möjlighet att styra dem – men vi har mycket mindre kontroll över våra tankar och känslor än vad vissa ”experter” vill få oss att tro. Däremot har vi mycket större möjlighet att bestämma över våra handlingar. Och det är genom att handla vi skapar ett rikt, helt och meningsfullt liv.
PRISA GUD! JAG GER ER SVAR!
du e så söt, min kära lilla maaaster, där du sitter i din soffa.
det jag skulle fråga var – näääääär kommer nästa poddy? obs bli ej stressad av denna fråga, undrar bara för den är så finfin! har åkt en del tåg på sistone och det är perfekt att lyssna poddar och spana in i skogen efter troll och så.
puss å tack för världens bästa blogg!
Tack min älskade lilla vän. Jag har funderat jättemycket på podcasten och har dåligt samvete för att något nytt avsnitt aldrig dyker upp. Ni är ju många som frågar efter den och dessutom hade vi många lyssnare som jag ändå vill hålla kvar. Men. Jag har de senaste två veckorna tänkt och haft lite integritets-panik. Det är en känsla jag är rätt obekant med och därför känns det lite skrämmande. Jag känner att jag här i bloggen har mycket större kontroll över vad jag delar med mig av, men i podden säger jag saker utan att alltid tänka. Jag känner att jag behöver värna lite om vissa grejer i min person och privatliv.
Off topic. Har du någon gång funderat på att skaffa en till blogg där du skriver massa om feminism? Tänker ungefär som Tyra gjorde med sin hästblogg och bara skriva om feminism lite då och då? För jag är inte intresserad alls och saknar din blogg som den var innan…
Nej, då får du tyvärr leta dig vidare i bloggvärlden. Jag skriver det som intresserar mig och det jag brinner för här inne.
Off topic! Har du beställt klänningen från topshop från deras hemsida? Vilken storlek tar du i så fall? Svårt med dessa utländska storlekar?
Köpte den i butik! Har storlek 8 i UK och 36 i EU-storlek.
Bara jag som inte känner igen Hubba Bubba-dunken?! Vad var det? Underbara 90-tal…
Haha faktiskt inte jag heller… tyckte bara att den va lite kul. Sjukt med en DUNK tuggummi liksom? Däremot känner jag igen den här lilla härligheten:
När är tävlingen avgjord??? :) lyrisk över min fina motivering ;)
I mitten av sommarn! Jag hör av mig!
Vad hände med London????? :)
RESAN ÄR INNESTÅENDE! Jag fick den ju i födispresse av Anton….. så jag påminner titt som tätt.
Sommarlov(e)
Nix, jag har inte sommarlov riktigt än. Men Anton har! HURRA! Ni förstår inte hur avskärmad han kan vara i tentaperioder, något som ständigt drabbar hans lille härskare i soffan =JAG. Nu är det i alla fall över för i år och kanske är det nu den riktiga kampen börjar *hÅlLa lÅgAn vId LiV*.
Har förresten börjat läsa en bok om relationer och kärlek. Kärlekens ACT heter den och är skriven av Russ Harris (som skrivit succéboken Lyckofällan – en bok jag också har beställt). Hittills har jag både tyckt att boken levererat och inte levererat. Det jag stör mig på är när han tar exempel om hur han och hans partner kramas mitt i ett bråk för att framkalla kärlek och värme. Att det tar tid men att efter ett tag kommer känslan och bråket glöms bort.
Alltså? Herregud. Jag tror snarare på att leva ut känslor än att kväva dem, så jävla provocerande om min partner helt plötsligt skulle krama mig i ett bråk? Som att hyscha mig.
Men Å ANDRA SIDAN så förstår jag ju också att onödiga bråk som typ om en ………odiskad skärbräda…………… ibland bara mår bättre av att just kvävas. Att inse att det inte alltid handlar om vem som har rätt eller fel, utan om att försöka värna om sin relation.
Är det förresten någon av er läsare som provat den här terapiformen ACT? Tycker den låter spännande på många sätt. När jag är 40 vill jag bli psykolog, tror bara jag bör bli lite mer psykiskt stabil innan.
ADJÖ från hon som ska diska skärbrädor lite oftare
