Gästar morgonpasset

2

 

Oroa er inte! Er fredag är räddad! Jag ska nämligen ”hänga” i morgonpasset under morgonen. Tror ni kan kika på mig genom Svtplay också…. ska göra ett hemligt tecken till er. Kanske det heterosexuella knull-tecknet. Eller Miley Cyrus-tungan. Oklart vad som skall hända/pratas om i programmet, men den som lever får se! (som föräldrarna sa på mitt dataspel Backpacker när man ”ringde hem” och ville låna pengar).

 

KOMMENTERA

Svarstund nr 1.

Therese: Nu vet inte jag hur mycket du har pysslat med reklaminlägg/sponsring osv, men jag undrar vilken den sämsta ”dealen” du har gjort är. Tänker mig liksom för några år sedan innan bloggare visste sitt eget värde. Typ: ”Skriv ett inlägg om vår produkt så får du ett paket tuggummi.” eller om du i alla fall har fått några sådana erbjudanden? PuSs OcH kRaM

Haha vilken jävulskt bra fråga! När jag bloggade på ”Katrins Goodiebag” (Katrin Zytomierskas fd. sajt) fick jag betalt i goodiebags som innehöll typ schampon, hårvax, lotion, klockor i plast…… osv. Inte en skitbra deal kanske nej.

Anna: Hej! Använder du hen och en när du pratar till vardags också, eller mest när du skriver? Jag tycker att det är ”enklare” att få in det när jag skriver, förmodligen för att det är så fruktansvärt inarbetat hur man talar (vilket också gör språket så viktigt när det gäller attitydförändringar!), men har börjat använda åtminstone hen allt oftare även i tal. Hur är det för dig? Kramiz

Hej Anna! Tycker också det är lättre i skrift men använder en del till vardags också. Typ om jag pratar om djur… vilket händer. Eller när en man satt i en bar för nån dag sen och jag frågade om jag kunde låna stolen bredvid och han sa ”ja, men jag väntar på sällskap” då sa jag ”bra, då lånar jag den till hen kommer”. SCORE!!!!!!

 

Alexandra: Hur bemöter man människor som vägrar identifiera sig som feminister? Som tror att alla feminister är extremister och vill ha mer makt än män? Som har missförstått ordet totalt? Är det viktigt att få folk att förstå ordets innebörd eller är det ok så länge de är för jämställdhet? Mvh feminist som gråter av frustration

Jag kan tycka att det är störigt att det i diskussioner om t.ex. slutshaming eller annan feministisk fråga ofta börjar handla huruvida en kallar sig feminist eller inte. Då hamnar ju diskussionen någon helt annanstans. Samtidigt så tycker jag att personer som är ”för jämställdhet” egentligen inte förstår vad jämställdhet innebär om de inte ser att vi idag lever i en könsmaktsordning/patriarkat/manskultur. Och om en förstår att vi lever i en könsmaktsordning och vill förändra detta så är en ju per automatik feminist.

 

Sara: Hej Hanna! Kul att du börjar komma tillbaka till oss lite mer. 

Du skriver mycket om genusvetenskap som du pluggat innan, feminisms och specifika orättvisor mellan män och kvinnor (så som i inlägget innan), vilket jag för övrigt tycker är välskrivna och alltid intressanta. Men om man läser kring till skillnaderna mellan vad män och kvinnor tjänar, våldtäkts statistik eller kvinnohat så tycker i alla fall jag att det är lätt att komma på mig tycka illa om det män som finns i min omgivning. Hur separerar du på det två? Blir du ibland less på Anton när du tänker på sexualbrott eller manskulturen?

Tack min vän! Jo, det är klart att jag kan bli less på Anton och andra män i min omgivning när jag tänker på vilka privilegier de har men på eget bevåg inte pratar om lika mycket som jag tycker att de bör. På samma sätt kan jag bli less på mig själv när jag känner min insnöad på mitt vita synsätt på världen och hur jag ibland utgår från min medelklassbakgrund osv. Om ”målet” är att alla människor ska få såpass värdiga och rättvisa liv som möjligt är ju en otrolig viktig ingrediens i den kampen att kunna förstå sin egen del i orättvisorna.

 

Mella: Jag orkar inte läsa de andras frågor så jag ber om ursäkt för eventuell upprepning.
1. Hur länge ska du jobba med ”För det vidare” och vad planerar du att göra sen?
2. Kommer du och Martin att göra fler podcasts?
Tack för världens bästa och viktigaste blogg!

1. December. Planen sedan är lite oklar, men jag har en del saker i ”pipen” (ok spydde nu). Vet att jag vill skriva mer. Och bli bättre på engelska. Och bo utomlands ett tag.

2. I dagsläget, nej. Det har skurit sig lite mellan oss. Vill inte prata mer om det.

Hahahahah nej. Älskar Martin. Vi får se! Så jobbigt att KLIPPA podden. Plus att jag värnar mer om min ”integritet” nu för tiden (ok spydde igen).

 

Malin: Är inne i tankar på universitet och hur jag ska göra för att komma in på min drömutbildning osv osv. Så jag undrar kort och gott hur du kom in på universitet? Räckte dina betyg till eller skrev du högskoleprovet? Love u 4ever, master

Mina betyg räckte. På högskoleprovet har jag 0,0 i poäng.

…Kanske ska tillägga att jag började grina och gick hem efter första delen.

 

Sara: Hej Hanna! Jag är från Stockholm men är oerhört trött på stressen och miljön i stan, så jag funderar på att börja plugga i Sundsvall eftersom att jag har hört gott om programmet jag vill läsa där. Kan du rekommendera att flytta dit?

Stor kram!

Hej Sara! Största anledningen till varför jag älskar Sundsvall är ju för att min familj bor där. Plus att jag har tillgång till bil, kan stan utantill, känner mig trygg, får bo mitt på landet nära naturen och få va en av de coolare i stan….

Som studentstad är Sundsvall inte jätteparty och händelserik, men väldigt mysigt! Och väldigt lite stress. Det finns massa fina badplatser och naturupplevelser bara ngn kilometer utanför stenstan osv. De senaste åren har det även dykt upp en del bra restauranger och barer som du kan hänga på i stan! Jag tror att helt enkelt att det (som med typ allt annat) blir lite vad man gör det till. Men fika på norra berget och åka slalom på södra berget eller sidjön är ju att rekommendera.

 

Sofie: Vad ska en göra om en vill engagera sig mer i feministiska frågor?
Liksom mer än bara hålla på och länka och dela webbsidor och (dina) blogginlägg fram och tillbaka?
Vad är bäst? Vad är enklast? Vad rekommenderar du? Gärna i punktform.
Du är grym! Pöss!

1. Läs på. Läs böcker som Under det rosa täcket av Nina Björk. Boken Kvinnopolitiska nyckeltexter samlar massa feministiska texter från 1800-talet och framåt. Flickan och Skulden, för att förstå våldtäktskulturen vi lever i. F-ordet har också samlat massa intressanta och nyare texter om feminism. Hatet av Maria Sveland ger dig större förståelse för kvinnohatet och motreaktionerna mot feminsmen. Genom att läsa på om feminism får du *kött på benen* och också svar på frågor där du tvivlar eller inte förstår fullt ut. De kunskaperna ger dig också otroligt bra grund när du argumenterar kring dina åsikter, vilket du som feminist ofta behöver göra.

2. Skriv själv. Hur tänker du? Vad upprör dig? Ett bra sätt är att själv försöka formulera sina upplevelser och tankar kring ämnen och sedan skriva ner dem. Skicka in till lokaltidningen eller starta en blogg. Diskutera med vänner och familj.

3. Gå med i en organisation. Unga feminister är en organisation som finns lite hör och var i Sverige, om de inte finns i din stad – starta det! Ta kontakt med organisationen och ordna möten. Kontakta lokaltidningen och berätta vad du tänker göra, sök efter andra feminister i din stad genom fb eller bekanta. Även Feministiskt Intiativ har möten för medlemmar (kostar minst 50kr att bli medlem).

4. Starta ”digital grupp”. En behöver ju inte heller gå vägen från en stor organisation, starta en mindre grupp på facebook där ni diskuterar aktuella ämnen etc. finns även en del sådana grupper idag som är intressanta att delta i.

TACK PUSS!

KOMMENTERA

Frågestund.

P1120480.JPG_effected

Oooooookidoki mrs smoki. Jag har hunnit haft bloggpaus, bloggkris, semester, middagar, analklåda, stora funderingar och en massa annat – UTAN att ha svarat på några av era frågor what so evvah under denna tidsperiod *piskar min nakna rygg med ett skärp*.

Nu kan ni ställa era frågor så ska jag svara! Om ni har några dvs.. Vilket jag hoppas. Annars blir det pinsamt.

KOMMENTERA

Ja, det är fel, men det sker ändå – varför?

Det är fel att kvinnor tjänar mindre än män för samma arbete.

Det är fel att män slår kvinnor.

Det är fel att män våldtar kvinnor.

…Om vi skulle fråga större delen av Sveriges befolkning skulle nog de flesta skriva under på ovanstående påståenden. I diskussioner om just feminism och jämställdhet får jag t.ex. ofta höra ”jag tycker absolut att kvinnor och män ska tjäna lika mycket för samma jobb” från personer som i övrigt är skeptiska till feminismen.

Ja, det är ju fint att man insett människors lika värde. Men det är samtidigt ett lika självklart statement som att slå fast att ”jag gillar inte krig” eller ”jag tycker inte att barn ska svälta”. Frågor som en istället bör ställa sig själv när en konstaterat att ovan påståenden är fel är:

Varför tjänar kvinnor mindre än män för samma arbete?

Varför är mäns våld mot kvinnor i nära relationer ett utbrett samhällsproblem?

Varför var offren i de 16900 anmälda sexualbrotten i Sverige 2012 96% kvinnor?

 

Här är det plötsligt som att inga svar finns. Som att varje slag eller våldtäkt mot en kvinna är en enskild händelse som inte kan ses ur ett större perspektiv. Som att kvinnors låga löner eller bristen på maktpositioner är något som kommit av slumpen, eller är en ”tråkig kvarleva från 1800-talet”, men samtidigt inte något som säger något om den värld vi lever i idag.

Tyvärr är det ju inte så. Låga löner och bristen på maktpositioner säger i allra högsta grad något om världen i lever i. Det går inte att se mäns våld och sexuellt våld mot kvinnor som enskilda händelser med en förklarlig bakgrund. Siffror från BRÅ pekar nämligen på att det är ett stort och utbrett samhällsproblem.

Istället för att bara konstatera att det är ”fel” med att kvinnor tjänar mindre, våldtas och slås, borde den allmänna reaktionen vara att fundera på varför det ändå sker? Men då feminister gör detta genom att bl.a. ifrågasätta sexism i t.ex. reklam, populärkultur, mediebilder etc. är den allmänna reaktionen istället att ifrågasätta själva feminismen? Plötsligt är feministerna överkänsliga, vill hitta fel, kan aldrig nöja sig och är problemsökande.

Inget gör mig mer arg och ledsen som detta blundande för könsmaktsordningen/patriarkatet/manskulturen. Det är så extremt arrogant mot alla de kvinnor som är lågavlönade, som blir slagna eller våldtagna att bara konstatera att det är ”fel” men samtidigt sakna intresset att förstå varför det sker. Att inte vilja erkänna att det är något som sker systematiskt och som faktiskt är en otrolig mörk, sorglig och stor del av vår kultur.

Kvinnohat och kvinnoförtryck är inget inbillat eller påhittat – det är svaret på frågan varför kvinnor tjänar mindre, varför män slår och våldtar kvinnor.

Genom att förstå och se detta kan en också förstå och se vilka komponenter som upprätthåller denna skrämmande kultur. Det är då en kan förstå varför ett begrepp som ”hen” behövs, varför Mannerströms uttalanden om ”nakna vackra kvinnor” provocerar, varför American Appareal -reklamen upprör, varför det är fel att ständigt kommentera flickors utseenden, varför individuell föräldraförsäkring behövs, varför bechdeltestet behövs osv.

 

Allt hör ihop. Och även om kvinnoförtrycket inte är en ihoparbetad tydlig konspiration gjord av ett hemligt sällskap för att förgöra kvinnan – så är det trots allt minst lika effektivt. Om inte mer effektivt, eftersom kvinnoförtrycket ofta ses som just ”enskilda” händelser blir det svårare att ta på och bevisa. Men vågar en ställa frågan ”varför?” när en kvinna våldtas, slås eller tjänar mindre än sin manliga kollega kommer vi en bit på vägen.

KOMMENTERA

Finns jag utanför den här bloggen???

…svar: nej. Jag är ett digitalt automatiskt dataprogram som uppdaterar denna sida. Är alltså ingen fysisk människa. Bilderna ni ser på mig är ihopsatta små färgpixlar som dataprogrammet tar fram från sin färgbas.

 

 

Närå. Jag ljög!!! Ha! Ha! Ha! Och ni gick på det! Ha! Ha! Ha! Tänk lite nästa gång. Ni har ju liksom hört min röst? Skulle den också vara skapad utifrån ett dataprogram eller? Omg alltså. Har ett råd till er; TÄNK EFTER.

Närå (igen) men faktum är att ibland när jag träffar bloggläsare utanför Den Trygga Världen Internet™ så brukar jag få höra kommentarer i stil med ”men gud! du finns på riktigt!” osv. Det tycker jag är kul. Men också en helt sann iakttagelse. Nu har jag dessutom gjort två saker som bevisar detta faktum.

 

1. Varit med i underbara Clara Henrys talkshow. Avsnittet sänds i oktober på Kanal5′s webb.

claraohp

2. Blivit intervjuad om feminism i det senaste numret av VeckoRevyn. Är lite tveksam till min *över-tokiga* pose, men jag fick faktiskt inte bara ”stå å vara” för fotografen. Aja. Den får funka.

veckorevyn hanna

KOMMENTERA

*Teasers*

Just nu jobbar jag som sagt med Skolverkets kampanj För det vidare – för att fler ska få upp ögonen för läraryrket. TACK för all respons, har mejlat några av er som skrev och tycker det är så kul att jag har flera läsare som arbetar som lärare. Jag blir avis på er.

Aja, jag nämnde också då något om Filip Hammar och reklamfilmer, och nu har två små ”teasers” på dessa filmer kommit upp på vår sajt! Och ni får en exklusiv förhandsvisning av vad som komma skall! HURRA! Filip och komikern Messiah Hallberg går alltså plötsligt in i varsin klass och tar plats som vikarier…….

 

Åh. Om en ändå hade gått kvar på gymnasiet och fått varit där.

Missa inte detta!

1

KOMMENTERA

Bakom mina s..glasögon kan jag få bukt på mitt sy-y-ynfeeel

Har i dagarna fått två(!) par nya glasögon från Loveyewear. Märket heter ”C/O Eyewear” och som jag fattar det är det alltså Loveyewears egna märke. Och som vanligt känner jag att min personlighet förändras i glasögon. Känner mig jättesmart i första paret, speciellt i matchning med den vita linneskjortan. Ge mig ett mattetal och jag löser det säkert på under en minut!

 

Glasöga nummer ett.

P1120554.JPG_effected P1120574.JPG_effected P1120579.JPG_effectedKan också bli en slags grisig överklassman i den här kombon.

 

Glasöga nummer två.

P1120567.JPG_effected P1120571.JPG_effected

Men gud, fick panik av att massa byggjobbare kanske såg mig utanför fönstret så det fick bli snabbfotat och tar då automatiskt till en pussmun. Är ju liksom den hemliga koden för att ändå bli hyfsad på bild.

Aja, vad tycker nirå? Själv gillar båda paren. I det här andra paret glasögon vill jag färga håret med henna och köpa valfri färgglad särk i linne från Gudrun Sjödén. Men jag antar att en måste gilla film för att få göra så…

KOMMENTERA

”Saker jag inte gillar men inte får säga i det här jävla landet” (Sverigedemokraterna©)

1. Se på film. På riktigt. Jag blir så rastlös. Jag kan se serier och typ dokumentärer, men under många filmer har mitt tålamod tagit slut. Jag förstår det mysiga i att sätta sig framför en riktigt bra film, men för mig är det nästan jobbigt. Som att ha någonting långt och svåröverkomligt framför sig. Bio ska vi inte ens snacka om, oj oj oj vad ångestframkallande det kan vara.

2. Gå på konsert. Alltså. Förlåt. Tror att det är rastlösheten här också. Den enda konsert jag knappt blivit uttråkad på var <3Beyoncés<3. Men det här med att STÅ UPP, få ont i ryggen och lyssna på låtar jag typ inte kan :-( nänänä sluta nu.

3. Vindruvor eller oliver. Överallt ska de ätas och det ska NJUTAS av att äta dem. Och som jag äter! Men njuter aldrig? Ogillar smaken helt enkelt. Ni är de första som får veta.

4. Campa. Ok, kanske inte något som ALLA ska gilla. Men jag vill i alla fall vara den där sköna personen som kan campa och sova i tält utan problem. Men under årets Bråvallafestival stod det klart att jag aldrig varit, är eller kommer bli en tältis. Antingen är det för kallt eller varmt och generellt alldeles för konstigt. Sova i en fyrkant av tunn duk på ett papper i en dunmask???????

KOMMENTERA

Egenvalda

903322920f4311e3b36e22000a1fa437_7 ec62dd100f4211e3ae2622000a1fb7e1_7

 

Asså nänänä. I nio år har jag känt de hära nu. Om allt skiter sig med allt djävulskap så som förhållande, jobb, karriär, boende, familj och så vidare så har jag ändå de här. Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Låt mig bara ha mina bästa kompisar och en box vin emellanåt så överlever jag nog ska vi se.

När jag ligger där och tar mina sista andetag så hoppas jag att sånna här kvällar finns i lilla minnet. När vi överraskade Anna med en kräftskiva för att vi inte kunde gå på hennes tidigare i sommar. Eller då jag och Johanna nakenbadade i stugan. Eller då Frida lyssnade när jag var sådär superledsen. Eller Linsos Skypesamtal från USA då allt jag ville var att hålla om henne.

Och så himla mycket mer. I vår kultur känns vänskapsrelationer ibland lite bortglömda och sällan prio ett. Det borde de inte vara. På många sätt är ju våra vänner den familj vi faktiskt har chansen att välja.

Ikväll hade jag överraskningskräftskiva med min egenvalda lilla kompisfamilj.

KOMMENTERA

Abbe

 

Jag är uppvuxen i en by i Matforsområdet utanför Sundsvall. I Matfors bor denna fantastiska man som är vän med en tam aborre.

Lägg märke till dialekten på både reporter och Pirre. Det är smärtsamt men ändå lite fint att inse att även jag pratar precis sådär.

KOMMENTERA