Hej n00bs! Jag heter Hanna, är 24 år och gör allt som internet-tjejer gör mest (och bäst!) dvs. bloggar, jobbar med *media* och dj:ar. Jag gillar kall falukorv, feminism och att skriva.
Det här med att benämna upploppen och förstörelsen i Husby och andra förorter för ”invandrarproblem” är att missförstå problemen.
Det handlar inte om ursprung, det handlar om klass och utanförskap.
Damon Rasti poängterade just detta och delade, på sin Facebook, en lista med upplopp och kravaller under 1900-talet. I nästan samtliga fall är det etniska svenskar som stått bakom upploppen och förstörelsen. Etniska svenskar i arbetarklass och utanförskap. Viktigt att komma ihåg.
Säger som en sa ca 45673 ggr per dag i årskurs sju: ORKA!
Orka med denna dörr? Kan den bara torka och sättas upp? Men dessvärre är jag ihop med Anton Petnoga. Anton Petnogas superkrafter handlar om att göra saker och ting med en sådan precision att knappt det mänskliga ögat kan skilja på om det är bra gjort eller BRA gjort. Skillnaden mellan oss dödligas ”bra” och Anton Petnogas ”BRA” är att Anton Petnogas är gjord med den *exakta precisa nogrannheten* …som ofta tar mycket längre tid.
Visste ni förresten att Anton på riktigt kallades för Anton Petnoga av sin familj som barn? Hans mor ångrar nog att hon berättade det för mig med tanke på hur ofta jag använder smeknamnet för att psyka hennes son :-)
Angående att jag spelar skivor i Uppsala på lördag, här kommer mer info för er som frågat grejer:
1. Jag spelar mellan 00-04
2. Jag spelar på STORA DANSGOLVET på NORRLANDS NATION
3. HÄR är eventet på Facebook.
4. Jag kan tyvärr inte fixa listplatser till er som ville det :-(
5. Det går jättebra att komma fram och snacka eftersom jag älskar er, men master bestämmer över låtarna OK?!??!
…Här var jag med i morse. Det var jättekul, älskade alla programledarna. Ni hittar klippen på hemsidan HÄR. Ser nu dock att de står ”lillmysan”, hen heter ju Lill-mysaRn. Aja, svårt att höra på sundsvallska kanske. Älskar också läsaren som kallade sin hund för lill-mysarn, en äkta komplimang. Nästa får bli att någon döper sitt husdjur till ”master”. Om jag någon gång skaffar en ny katt (r.i.p Stig) så ska den Master. Så maktfullt.
Aja. Nu ska jag jobba lite. Drack en köpp kaffe i radiostudion och beter mig just nu såhär:
Hur ser ditt skrivbordsunderlägg ut?
Skrämdump från mitt skrivbord ser ut såhär EXAKT nu:
En bild när du var 14.
gör något mkt märkligt med läpparna
En bild på dig prick nu, på med webbkameran bara
Har åldrats med värdighet
Det absolut sorgligaste som hänt dig i år?
När Alma tog sina små fyraåriga händer och la de runt mitt ansikte, tittade mig förväntansfullt i ögonen och sa ”Hanna, visst ska du sova hos mig inatt?” och så skulle jag åka hem till Stockholm två timmar senare. Ok, gråter nu.
Det absolut roligaste som hände förra året?
Det självklara? Som precis alla andra år? MIN FÖDELSEDAG.
Senaste tre sms:en.
- Okej. :) Vi höres
- Tror de blir bökigt att ha med tuuuunga datorn på event
- I think it’s very sad that you want see me when I really want to see you. I love everything about you, hope you can understand that one day Hanna. xoxo Ryan G
Ett av sms:en kan eventuellt vara påhittat.
Aktuell obsession
musik: Life will kill you med iida (min kompis Jerker har varit med och skrivit den?!?! kan ej fatta hur bra han är)
tv-serie: Game of Thrones. Tyvärr är vi nu ikapp med sista avsnittet vilket betyder att vi måste vänta på nästa avsnittsjävel.
kläder: Sammetsbyxa!
mat: Kladdkaka. Vi bakar så att vi alltid har en i kylen *bygger på buken till sommarn*
Drömkille/tjej:
Smart, allmänbildad och klok men aldrig på ett skrytigt sätt. Snälla ögon, snygga skor, bra tandrad och väldigt intresserad av min person.
Ett jobb du inte kan tänka dig:
Travkusk. Hatar hästar och ogillar fulla femtiotalister.
En (1) sak du stör dig på hos andra
Personer som ser allt i svartvitt.
En (1) dålig sida hos dig själv
Att jag kan bli så himla ARG på en nanosekund.
Bild på dig för exakt fyra år sen.
Jag och Linso på Kreta 23:e maj 2009 :’) *dör*
En maträtt du är sugen på just nu.
KLAPPGRÖT.
Din plan för helgen?
Världens bästa person fyller 27 år på fredag. Anton alltså. Lillen. Åh. Att han blivit så stor. Huga. Kan knappt gå schäääälv. Neeheeedååå. Lille gnossipossifnossisen min. Ojojoj måste bära dig i en liten liiiten sele min lillgosisposis.
….
På lördag spelar jag skivor i Uppsala. TJALALALALA *klär på mig studentoverall och sjunger Theobald Thor*
(Tack uppfinningsrika Sandra för bra lista)
Goder afton båd herre och fru (och ni med övrig könstillhörighet!!!!!! //politisk korrekt)
Just nu kryper det i kroppen på mig. Har ärvt många fina egenskaper av mor men en av de sämre är att jag inte klarar av när det är stökigt. ”Var sak har sin plats” mumlar jag med sammanbitna käkar när det är fölk här och stökar ner. Nu är det däremot jag och Anton som stökat. Vi håller nämligen på att måla om dörrarna i lägenheten vilket innebär att vårt vardagsrumsbord får agera ställning för om-målningen.
Fy fan. Kommer jag ens kunna somna inatt? Med tanke på detta stök. Konstigt ändå, jag har inga problem med att inte byta lakan på typ två månader (ok fyra) men när det stökigt med grejer på fel plats mår jag dåligt.
OCH I MORGON ÄR JAG MED PÅ MORGONPASSET! Klockan 08.05 till typ 09.00. Vi ska prata om mitt absoluta favoritämne: mig.
Eller ja, bloggande i allmänhet tror jag. Kul ska det bli. Och lite nervös är jag. Men hatälskar ju den känslan.
…Men min tarm hatar den nog mer. Har varit jättedålig i magen minst tre gånger i veckan i nästan ett år nu. Satt och googlade det och hamnade självklart på familjeliv. Är nu antingen gravid eller har tarmcancer.
HUR KOMMER DET SIG ATT JAG INTE HAR NÅGRA BILJETTER TILL QUEEN B? Jo, för att jag satt på en usel uppkoppling med mobilen när jag försökte köpa dem. Kom helt enkelt inte fram.
Sen den dagen har jag grämt mig. Jag har letat biljetter överallt men inte hittat några till ett överkomligt pris. Och nu har jag kommit till en punkt då jag inser att nä, kanske kommer jag inte få se henne på onsdag?! Men det gör fysiskt ont.
Ska ni se henne? Har ni isf ett par biljetter över?! Eller ja….. ni kanske vill ha master som konsertsällskap?! Tveka inte på att sälja en biljett till mig! Mejla mig på hanna@hanapee.com om så är fallet.
Det där kunde ha varit B och jag…..
En gång månaden skriver jag krönikor i Sundsvalls Tidning. Här kan ni läsa den senaste.
För ett par veckor sedan blev en tjej i min egen ålder överfallen i Timrå. Männen som överföll henne försökte slita av hennes kläder och det hela rapporterades som ett våldtäktsförsök. Hos den intervjuade polisen fanns ett missnöje över att kommunen tidigare valt att släcka gatlyktorna på den väg där kvinnan befann sig under överfallet. Kriminella handlingar sker lättare i mörker enligt polisen och jag är helt med på att det som förebygger kriminella handlingar är bra – men frågan är hur många av de 6000 människorna som förra året anmälde våldtäkt som hade räddats av tända lyktor? Vad hade lyktorna egentligen gjort för skillnad hos de övriga 20 000 som brottsförebyggande rådet (BRÅ) uppskattar till mörkertalet.
Det har vi inget svar på, men det vi vet är att våldtäkter i dag oftast begås av någon som offret känner och att våldtäkten sker på en plats där hen är trygg; som i hemmet, hos en kompis, sin partner eller expartner. Och framförallt begås inte våldtäkter för att det är mörkt. Våldtäkter begås för att en man (98 procent av gärningsmännen är just män) tror sig ha rätten till en annan människas kropp, en kropp som oftast tillhör en kvinna (våldtäkter mot män existerar också men även här är andelen liten). Vi vet också att kvinnors kroppar är kraftigt exponerade och objektifierade i form av reklam och andra mediebilder. Kvinnokroppar som pryder och säljer allt från tidningsomslag till bilar. Tusentals kvinnor passerar våra ögon varje vecka, de är få av dem vi kan namnet på men det vi ser är att kropparna ofta fotograferas i positioner som säger ”LIGG MED MIG!”.
Och det liggs med kvinnokropparna. Utan att det frågas om lov. 6000 kvinnor var med om det förra året. 26 000 om vi ska tro på BRÅ. För 26 000 män var kvinnokroppen hans och inte hennes. Män som från samma typ av mediebilder och könsstereotyper fått lära sig att ta för sig, alltid vara kåta och att manlig sexualitet är lika med makt. Kanske var den där kvinnokroppen full också, hade snäv klänning och guppande bröst. Dessutom hade hon ju velat ha våldsamt sex innan och kallats för byns luder. Hos en sådan kvinnokropp är ett ”nej” alltid ett ”ja”. Inte bara i öronen på de tusentals våldtäktsmännen utan även hos många åklagare och domare i det svenska rättsväsendet.
Vi ställer oss frågan om fler gatlyktor behöver tändas, men vi missar så många gånger att ställa den mest väsentliga frågan; varför våldtar män? Vem är den där pojkvännen, klasskompisen eller släktingen som tror sig ha rätten till kvinnokroppen? Vilka var gruppen män som överföll den ensamma tjejen i Timrå? Hur ser deras alkoholvanor ut, vilka kläder hade de på sig och vad har de för sexuella preferenser? Fokus måste flyttas från offret och till den person vars sexuella handling faktiskt är den kriminella; våldtäktsmannen.
Gatlyktor är bra för en känsla av trygghet men för att komma åt det verkliga problemet behöver vi lysa i andra vrår.
Jag på vår gård med våra får, år 1997
Ibland tänker jag att jag är precis som när jag var runt tio år. Det är så många tankar jag tänkte då som fortfarande tänks idag. Händer fortfarande att jag fastnar framför spegeln och bah ”vem är jag?” eller att jag säger ”Hanna” för många gånger att jag blir alldeles snurrig för att det är ett så SJUKT namn.
Testa själva med ert eget. Tänk på ert eget namn sinnessjukt mycket. Analysera. Bryt ner det.
Fy fan. Mår psykiskt illa nu. PRECIS som jag gjorde som tioåring.
Dessutom är jag lika uppmärksamhetskrävande nu som när jag var tio. I större sällskap sansar jag mig, även med personer jag inte känner såpass väl, men i min *kärleksrelation* så har jag absolut inga hämningar. De senaste två timmarna har gått ut på att jag vill att vi ska gå ut på en promenad där han ska filma mig. Alltså till bloggen …Men tja, även för mig att bara TITTA på…………………..
När jag var tio år låg jag ofta i sängen och gjorde helt förvridna grimaser med ansiktet och tänkte att jag blev filmad. På detta tänkte jag mig sedan en speakerröst som sa något i stil med:
– Det här är Hanna. Hon är tio år, går i fyran på Lucksta skola utanför Sundsvall. Sedan två månader tillbaka har hon inte kunnat kontrollera sitt ansikte. Det pågår hela tiden, även då hon sover. Det är en mycket, mycket allvarlig sjukdom. Hon kommer förmodligen att dö.
…….
Ändå rätt bra känsla för nyhetsreportage när jag var liten? Känsla för dramatik. Brukade ju ofta ta aftonbladet av mamma och pappa för att jag (citat av mig 10 år) ”vill läsa något hemskt”. Bästa nyheten var typ om en pedofil som styckmördat ett barn och sedan ätit det på smörgås.
Minns ni förresten den skrönan som berättades för alla mellanstadiebarn på 90-talet? Den om mamman som stekte sitt spädbarn i ugnen och bjudit sin man på när han kom hem från jobbet. Mannen hade hittar naglar och hårstrån i maten och fattat efter ett tag att steken var bebisen.
Tvingade min syrra att berätta den flera gånger och satt med stora ögon och skakade av rädsla och obehag.
Fast nu blev jag lite osäker, det var väl en skröna?
Keps: Supreme
Tischa: H&M
Byxor i sammet: H&M
Klocka: Marc Jacobs
Skor: Nike Air Max 1, SHOELINE.SE
Hår: Senast kammat 1997
Ok. Älskar mina nya Nike Air så mycket att de faktiskt gör mitt liv lite, lite bättre.
Vill ni också ha snygga sneakers att sprätta omkring i? Håll utkik på bloggen på fredag då kommer jag nämligen ge mina bloggläsare ett erbjudande ni bara inte kan motstå………Gu va snäll jag kommer va ojojojoj.
