Filip & Fredrik <3 För det vidare

Fam_Hammar_1

Joooooo, som ni kanske vet jobbar jag ju med kampanjen För det vidare och fungerar som redaktör för kampanjsajten fordetvidare.se. En kampanj som handlar om att *lyfta* läraryrket och få fler unga människor att plugga till detta kreativa, roliga, utmanande, varierande och viktiga jobb. Jag själv funderar ju typ på att plugga lärare nu för tiden? Men kanske då jag är 40 och orkar plugga igen. Verkar ju trots allt som jordens härligaste jobb (såklart även svårt och tufft ibland).

Jag är ju dessutom stor brukare av Filip & Fredriks podcast (trots det homosociala……), och inatt när jag i vanlig ordning låg och lyssnade på den slog lill-hjärtat mitt lite extra hårt då de båda började prata om kampanjen jag jobbar med! Hurra! Filip och hans föräldrar (som arbetat som lärare) har ju nämligen spelat in reklamfilm med oss! Ni kan hitta allt på sajten inom en kort framtid.

 

Är det förresten några av er som i detta nu pluggar till lärare? Någon som kanske till och med arbetar som det? Kan ni inte skriva lite här i kommentarsfältet vad ni tycker om det? Hur är det att jobba som lärare? Eller vad ser du som lärarstudent fram emot? Så kan jag citera era smörtiga tankar på sajten sen? KÖR!

53 kommentarer
  1. Ida Grossfurtner skriver: augusti 23, 20132:31 e m

    Jag pluggar till förskollärare (har gått 1 år hittills) och det tycker jag är en lärarinriktning som kommit lite i skymmundan, det är ju trots allt här samhället har möjlighet att börja påverka den lilla människan. På förskolan börjar ju barnen oftast från 1 år och stannar fram till 5 eller 6 år! Många år att lära sig massor av nya saker på! :)

  2. Jag skriver: augusti 23, 20132:41 e m

    Jag ska börja plugga nu i höst! Gick fram och tillbaka i tanken plugga, eller inte?osvosv… Sen bestämde jag mig -jag börjar på måndag! Vill vara med att hjälpa och påverka, vill lära mig allt! Så jag kan bli den bästa och mest inspirerande läraren ever! Känns så bra! (Hoppas det känns bra när all studentlitteratur droppar ner i postlådan också :s ;);) )

  3. Carro skriver: augusti 23, 20132:53 e m

    Jag jobbar som lågstadielärare. Det är fantastiskt roligt! Ingen dag är den andra lik och jag älskar samspelet med eleverna. Dom har så många bra tankar och idéer och en otrolig nyfikenhet att lära sig nya saker. Den bästa känslan är att se ett ljus gå upp för en elev och en vet hur den har kämpat för att nå dit. Sen är det tufft för en känner att en aldrig räcker till. Det finns inte tillräckligt med tid och resurser för att göra allt en vill och behöver göra. Det är svårt att skapa möjligheter till såna saker som att hinna sitta ner med varje elev t.ex. Det är det värsta med det här yrket.

  4. Frida skriver: augusti 23, 20133:02 e m

    Jag har precis flyttat till Göteborg för att studera grundlärarprogrammet med inriktning mot fritidshem, musik! Jag kommer lära ut i åldrarna 6 – 13, samma ålder som jag upptäckte min passion för musik. Jag hade världens mest fantastiska lärare som visade mig vägen dit och jag älskar tanken på att få barnen, små ungdomarna, att hitta den också. Hujedamig vad taggad jag är! :)

  5. Andrea skriver: augusti 23, 20133:07 e m

    Jag ska börja plugga till förskollärare nu i höst, ska bli så himla roligt!

  6. Matilda skriver: augusti 23, 20133:21 e m

    Jag är inte lärare själv och planerar inte att plugga till det heller, även fast jag kanske hade övervägt det, om det inte var så att båda mina föräldrar är det. Jag älskar barn och skulle nog passa ganska bra som lärare men det jag fått höra om yrket genom mina föräldrar gör det inte så lockande… speciellt mamma som är lågstadielärare kommer hem och är helt slut och irriterad och överkörd av föräldrar och andra lärare. Hon har ju kul också såklart men jag tror inte jag skulle palla allt det där.

  7. Sarah skriver: augusti 23, 20133:32 e m

    Jag läser till lärare! Med inriktning mot årskurs 4-6. Har läst två år av fyra och jag känner mig motiverad och inspirerad varje dag. Okej, nästan varje dag. Jag vikarierade rätt mycket innan utbildningen och tycker att det är det roligaste som finns att planera en massa roliga, lärorika lektioner och sen få testa dessa med eleverna och höra vad de tänker och tycker. Det är fantastiskt att jobba med elever i dessa årskurser för de är så kloka och nyfikna. Såklart är det också tufft och jobbigt och mycket tid och energi som läggs på allt runt omkring. Lärare är man ju dygnets alla timmar. Men det är ju så värt det! Jag längtar tills jag är klar och får en klass att jobba med på heltid!

  8. Emma skriver: augusti 23, 20133:34 e m

    Jag jobbar som förskollärare, det roligaste tycker jag är alla roliga saker som barnen säger dagarna i ända. En av dom roligaste var när en treåring frågade mig om jag hade barn. När jag sa nej pekade han på mina bröst och sa: Men…varför har du dom där då?

    Han såg det bara som en matkälla =)

  9. Rebecka skriver: augusti 23, 20133:36 e m

    Jag undervisar i programmering vid mitt universitet paralllellt med studierna och det är så himla bra. Känslan när en student frågat om något och halvvägs in i mitt förklarande utbrister ”jaha!” är helt jävla otrolig. Jag känner verkligen att det här är mitt kall just nu.

  10. Maria skriver: augusti 23, 20133:55 e m

    Jag läser till förskollärare, har läst tre år och har precis börjat min sista termin. Jag vikarierar även, och varje gång jag är ute på pratik eller jobb blir jag lika faschinerad över hur fantastiskt finurliga, smarta, känslorika, kännande, agerande, ärliga och underbara de är. Jag vill jobba på en småbarnsavdelning sedan, det är där jag känner att jag hör hemma. Att få följa ett litet barn som ibland inte ens kan gå när det kommer till förskolan, att se det växa upp och börja tala, interagera med sina medmänniskor, få se stoltheten och glädjen i varje litet framsteg, varje aha-upplevelse, när ett barn klarar något efter lång tids övning och kämpande. Jag kan inte tänka mig något bättre jobb. Att få förbereda barnet inför livet och skolan genom att väcka deras lärandelust, stärka deras känsla av att vara betydelsefulla, viktiga individer – det är ett kall. Och som Bonus får man kramar och glada hej-rop på morgnarna. Sedan glamouriserar jag inte alla delar av yrket, men det finns så mycket fint och meningsfullt.

  11. Lina skriver: augusti 23, 20134:04 e m

    Jag har precis avslutat min allra första vecka som lärare!!! Jag tog min examen i våras och har jobbat som timvikarie på lite olika skolor sen dess med har nu börjat min första ”riktiga” lärartjänst. Jag är svenska- och engelskalärare i två sjätteklasser samt handledare för 15 elever och alltså… jag har ALDRIG i mitt liv haft så roligt som den här första veckan! Att få lyssna, inspirera och prata med eleverna fyller mig med så mycket glädje och nya insikter så det går knappt att förstå :D
    Utmaningarna är många under hösten som kommer och resurserna i skolan är inte stora + jag är som sagt helt nybakad = inte så kunnig vilket oroar mig lite. Trots detta känner jag mig peppad, glad och lycklig över att just jag får vara med och skapa tillsammans med mina drygt 50 elever!

    Att ääääntligen vara lärare är bättre än jag någonsin trott och jag uppmanar alla med en sund människosyn och en förkärlek till att prata, analysera och fundera att ge sig an yrket!

  12. Elina skriver: augusti 23, 20134:41 e m

    Jag arbetar som förskollärare och förskolechef på en liten förskola med 17 barn. De är från 1-6 år gamla och jag tycker så himla mycket om varenda en av dem. Jag älskar mitt jobb och jag älskar att se barnen utvecklas och lära sig nya saker, höra hur de tänker och verkligen SE när de har förstått något nytt. Men framförallt så älskar jag att ha ett jobb där jag varje dag får träffa 17 små kompisar som vill kramas, hålla hand, bli tröstade, säga skämt, somna i min famn. Små kompisar som ropar mitt namn när jag kommer på morgonen och vars föräldrar på måndagen säger ”ja, hen har bara pratat om dig hela helgen!”. Att vara en så pass viktig person i någon annans liv är ett sådant otroligt stort ansvar och privilegium och jag är stolt över förtroendet och ödmjuk inför uppgiften!

  13. Linda skriver: augusti 23, 20134:45 e m

    Jag jobbar som lärare just nu på en mellanstadieskola, och jag har verkligen skitkul. Nu har jag jobbat som lärare i 1½ år, och känner verkligen att jag har valt rätt yrke. Förra året hade jag en dipp, så jag hade en verkligen tung tjänst inom en högstadieskola. Timmarna var få, och jag fick rycka in mycket annat än att vara lärare. Lyckligtvis sporrade mina elever mig att fortsätta!

  14. Kristina skriver: augusti 23, 20134:45 e m

    Jag läser till förskollärare, ett fantastiskt yrke och alldeles för underskattat. En av mina starkaste anledningar till varför jag valde det yrket och den åldersgruppen var att jag ville ha möjlighet att i ett tidigt skede påverka kommande generationerna. Inte bara inom värderingar osv utan hjälpa dom att bygga ett intresse för vidare utbildning, något som varit lite av en kamp i äldre åldrar (enligt vänner som arbetar som lärare med äldre barn). Och även att kunna vara en trygg punkt i livet hos de barn som inte kan finna den tryggheten hemma. För vissa barn är skolan den enda trygghet dom kan finna och då ska jag banne mig se till att den är så fantastisk jag bara kan göra den för dom som behöver. Att vara lärare är ett av de mest givande yrken man kan utbilda sig till, även om det finns svåra stunder där man kämpar med näbbar och klor. Men det är så värt det.

  15. Marlene skriver: augusti 23, 20134:46 e m

    Jag är nybakad förskollärare som jobbat i två månader (och haft betald semester!!) och nu håller på med inskolningar just nu. Har jobbat i förskolan förut, men älskar nu att jag har ansvar på riktigt och kan förändra saker. Även om jag hamnat i ett arbetslag där det inte riktigt drar jämt just nu, sådant som är jobbigt att ändra på. Men det är säkert nyttigt, även om jag hellre hade velat arbeta i ett lag som drar åt samma håll och man inspirerar varandra snarare än att irritera varandra! :)
    Sjukt nöjd med mitt val dock, att få vara en så viktig person i de små barnens liv (har 2011 och 2012 i min barngrupp). Vill inte vara lärare för äldre barn som skolåldern, jag gillar att arbetar med de minsta (men även hela spannet i förskola, 1-5 år :) Älskar att få vara en person som tar del av barnens första tid, även om de allra viktigaste personerna är föräldrarna. Men det är inte alltid de är de bästa, och då känns det skönt att man kan bara en trygghet på jobbet (även om det är skit att alla barn inte har det bra hemma, det behöver inte handla om saker som man kan anmäla utan helt andra saker, fånvarande föräldrar mm, ävem om vi inte vet allt om barnets situation)

  16. Negin skriver: augusti 23, 20134:51 e m

    Hej Hanna!

    Jag är gymnasielärare och undervisar i svenska och engelska. Här har vi precis dragit igång läsåret och jag har träffat mina nya ettor och mina gamla treor och jag känner mig så… typ välsignad över att jag har det här fantastiska yrket. Jag har velat bli lärare sen jag var tio år gammal och har precis påbörjat mitt tredje år som yrkesverksam.

    Det går inte riktigt att beskriva läraryrket tycker jag. Trots att vi alla har gått i skolan själva och har en någorlunda korrekt bild av vad en lärare gör, är det svårt att utifrån se hur komplext och spännande yrket är. Varje dag är fylld av känslor; allvar och skratt, ilska och glädje, stolthet och oro, hopp och förtvivlan blandas och korsas och bildar som en egen liten värld där vi får vara med och se kidsen utvecklas och lära sig för livet. Varje dag får vi eleverna att lyssna, tänka, undra, skriva, analysera, argumentera, ifrågasätta, presentera, fråga, skratta, applådera, skämmas, be om ursäkt, skratta igen, vara stolta över sig själva och inse sina styrkor och svagheter. DET kommer aldrig bli tråkigt.

    Jag är tacksam över att ha fått återvända till skolans värld, eftersom det är först nu jag inser vilken fantastisk plats det egentligen är. Ibland överväldigas jag av känslan av att vilja följa med eleverna till nästa lektion, sätta mig i skolbänken och lära mig allt jag missade förra gången…

  17. Johanna skriver: augusti 23, 20134:53 e m

    Jag har arbetat som lärare i 10 år. Jag jobbar på en skola i en förort till Stockholm och undervisar elever som har svenska som andraspråk. Jag älskar det och jag älskar dem. Det är viktigt att ha bra kollegor och att hinna träffa dem. Med bra kollegor kan en fixa nästan vad som helst. Alltså: inom rimlighetens gränser, för ibland är arbetsbördan absurd. I somras kunde jag dessutom följa med Lärare utan gränser till Kambodja och utbyta erfarenheter med lärare där. Det var grymt! Jag tycker att mitt arbete är skitviktigt och jag tycker att det är synd att inte alla tycker det.

  18. AK skriver: augusti 23, 20135:37 e m

    Jag jobbar som lärare på en särskola, en skolform som knappt existerar på lärarutbildningen. Det är det roligaste som finns att träffa eleverna varje dag och se dom göra framsteg som t o m föräldrar blir förvånade över. Vill man skratta varje dag och längta till jobbet när man inte är där så borde man jobba som särskollärare.

  19. Frida skriver: augusti 23, 20135:50 e m

    Jag pluggar till musiklärare och ska börja mitt andra år nu. Jag har full förståelse till varför det är färre och färre som söker till lärarutbildningen – för det är kaos. Man läser ämnen som man inte har användning för, all metodik är i princip borttagen, och det enda jag faktiskt har fått ut någonting av är praktiken. Men de finns en del tappra människor som tar sig igenom de här 5 åren för att få en dålig lön, men det är för att vi vet vad som väntar oss. Att få vara en förebild för många elever, en vägvisare och en mentor. Jag vet ju själv vad lärare har betytt mycket för mig. Ingen dag kommer se lika dan ut som den andra, och jag har chansen att få se ungdomars utveckling både i personlighet, mognad och lärande. Sen ser jag det som en utmaning att få alla elever att förstå, och det är så himla häftigt att se ljuset gå upp för dem. När allt helt plötsligt hänger ihop. Det tror jag är det fantastiska med att vara lärare.

  20. Natalie skriver: augusti 23, 20136:12 e m

    Så bra och viktigt att du engagerar dig för det här!

  21. Elin skriver: augusti 23, 20137:37 e m

    Herregud jag grinar över alla era kommentarer!!! Ni är ju helt underbara, ni lärare är SÅ värda bättre villkor och högre lön! Jag blir trygg och så jäkla glad av att höra er drivkraft! Jag beundrar er!

  22. Emma skriver: augusti 23, 20137:47 e m

    Blir glad när jag läser kommentarerna för jag hade verkligen världens sämsta och på många sätt elaka lärare. Därför har jag aldrig lockats av läraryrket. Lärarna jag har haft, i grundskolan vill tilläggas, har satt ribban för min lärarsyn, och den är inte trevlig.

  23. Ellen skriver: augusti 23, 20137:54 e m
  24. sofia skriver: augusti 23, 20138:04 e m

    Hej Hanna!

    Jag jobbar som lärare, färdigutbildad sen ett halvår tillbaka. Jag har haft den stora turen att få jobb på den praktikplats jag hade under större tiden av utbildningen, älskar arbetsplatsen, kollegorna och barnen. Det finns både plus och minus att jobba som lärare, på fritids, som jag gör och har utbildning i. (Min titel: Lärare för sörskoleklass och grundskolans fritidsverksamhet)

    Plus: Barnen! Älskar dem och allt de ger varje dag, idag har jag haft en av de bästa dagarna på länge. Givande stunder med mina nya 6-åringar som börjar känna trygghet med mig och öppnar upp, samt ett härligt utbyte med föräldrarna vid hämtning och lämning (vi har ju trots hand om deras barn hela dagen, varje bryr man sig inte hur deras värdefulla små ungar haft det?). Mina gamla elever från i våras som fortfarande kommer fram och vill prata, kramas och bara vara med en och känslan av att vara bekräftad ges och fås hela tiden! :)

    Minus: Att ens kollegor inte har utbildning, alls. Eller kanske någon barnskötare eller så. Av de 12 st som jobbar på fritids på min arbetsplats är vi sammanlagt 3 st som har utbildning för det. Jag märker flera gånger att erfarenhet självklart tar dem långt, men utan den pedagogiska utbildningen tar det tyvärr stop ibland och de har svårt att tänka steget länge och det gör att barn inte får en kvalitativ fritidstid. Dels ur hur verksamheten ska läggas upp men även hur man jobbar med barnen. Vi har läst mycket specialpedagogik och konflikthantering vilket hjälper varje dag, varje minut. Varje barn är unikt och varje barn har konflikter att ta itu med.

    ÄLSKAR MITT JOBB!

    Mer respekt och lön borde ges till oss som bildar och uppfostrar framtiden, tack!

  25. Joanna skriver: augusti 23, 20139:01 e m

    Jag började plugga till lärare och hann gå ett halvår innan jag tillslut kom fram till att det inte var min grej. Ett stort plus till lärarutbildningen (i alla fall i Göteborg) är att skolan tidigt skickar ut en på praktik så man snabbt skall få insikt i hur yrket i verkligheten fungerar. Exempelvis blir nog många förvånade över hur liten del av yrket som faktiskt handlar om undervisning och hur mycket administrativt arbete en lärare ägnar sig åt. Jag själv avslutade mina studier av en enkel anledning: jag brann inte tillräckligt mycket. Kom liksom fram till att jag tycker alla elever har rätt till en lärare som älskar sitt jobb. Under min tid på lärarlinjen hann jag tyvärr stöta på en hel skara människor som enligt mig förmodligen kommer bli rena katastrofer till lärare. Folk som exempelvis grundat sitt val av karriär för att ”folk lyssnar på mig” ”jag är auktoritär” ”jag kan få pli på ungarna”. Den lilla tiden på utbildningen fick mig att inse hur jävla viktigt det är att locka ”rätt” folk till lärarutbildningen och vilka superhjältar bra och engagerade lärare är. Jag hyser sjukt stor respekt för dessa människor!

  26. Karin skriver: augusti 23, 20139:23 e m

    Nämen, det där är ju Lars Hammar, min gamla engelska/franska-lärare! Det är den BÄSTA läraren jag någonsin haft!

  27. Katti skriver: augusti 23, 201310:04 e m

    Jag jobbar som lärare år 4-6. Släppte min första klass innan sommaren och jag kommer definitivt minnas alla barnen för resten av mitt liv! Visst, det är mycket jobb och skitlön, men jag älskar mitt jobb. Jag vaknar varje dag med ett leende på läpparna och sover sedan som en stock om natten. Nu ska jag vara föräldraledig ett tag och ärligt talat har jag ångest över att inte få gå till jobbet… (=rutten morsa?).

  28. Malin skriver: augusti 23, 201310:24 e m

    Jag är gymnasielärare sedan tre år. Vissa dagar kommer jag hem och är så trött att jag bara vill gråta. Speciellt de dagar då alla nedskärningar och hetsen att spara pengar gör att klasserna blir för stora. Att undervisa 30 st 16 åringar tar otroligt mycket energi. Speciellt om man som jag, llägger ner själ och hjärta i sina elever. Många unga idag har ingen ordentlig fast punkt i livet. Det kan vara skilsmässor, ensa förälder som jobbar jämt för att orka försörja, missbruk, fysisk eller psykisk sjukdom osv. Listan kan göras lång. För dessa elever blir en bra lärare allt. Jag har flera elever som regelbundet säger att de inte vet vad de skulle göra utan skolan. Och det är de kommentarerna och de eleverna som gör att det är värt det! Hundra gånger om så är det värt det. jag ät trött jämt, har för lite tid för min älskade mycket förstående sambo och hinner aldrig med det jag vill på fritiden. Men jag skulle aldrig byta bort det ändå. Om jag kan få finnas nära de elever som behöver mig och samtidigt undervisa och hjälpa dem lära och tycka skolan är rolig. Då är det värt det. Synd bara att allt det arbete jag lägger ner inte syns på lönen. Men man kan inte få allt!

  29. Jasmin Andersson skriver: augusti 23, 201310:50 e m

    Hejsan! Vilket fantastiskt initiativ att lyfta fram det positiva med läraryrket! Det behövs verkligen att alla eldsjälar och fantastiska lärare ute i Sverige lyfts fram i ljuset. För det finns så många som gör ett otroligt arbete i våra barns skolor runt om i landet. ”För det vidare” är en mycket inspirerande sida som fått mig, när jag tvivlat på mitt yrkesval, att fortsätta. Jag ska precis börja mitt andra år på ämneslärarprogrammet på Lunds universitet. Mitt första ämne är samhällskunskap och mitt andra ska bli svenska på gymnasienivå. Det är verkligen kul men också tufft att få gå en yrkesutbildning som jag vet kommer att ge världens mest givande yrke. Det tråkiga är att jag ständigt blir ifrågasatt av människor p.g.a. mitt yrkesval (”åh du som har så bra betyg ska du verkligen bli lärare”) och dels den negativa vinkling media ständigt gör av läraryrket och den svenska skolan. Det är även tråkigt att alla kommer in på lärarutbildningen vilket tyvärr gör att nivån sänks vilket ger tråkigt konsekvenser i kunskapsbyggandet och engagemanget.
    Det finns ju dock så mycket positiv med läraryrket som man måste ta fram i den offentliga debatten så att lärarutbildningen lockar till sig de bäst lämpade till världens bästa yrke :)). Lärarens kreativitet och frihet i kunskapsförädlingen är ju fantastisk och unik för läraryrket. Skolan har ju en minst lika viktig värdeskapande och demokratisk funktion som den kunskapsskapande och skolan är en så oerhört viktig institution för att minska samhällsklyftor och ge barn och ungdomar chanser att lyckas i livet. Tänk att få vara en del av detta i dit dagliga arbete. Det är rätt fantastiskt. Det finns så mycket att diskutera om lärarutbildningen, läraryrket, status o.s.v. men kul att du vill lyfta oss som faktiskt ska jobba eller jobbar inom skolan in i debatten. Jag har mött några av de mest intelligenta människor jag någonsin träffat under utbildningens gång men också många som absolut inte skulle få arbeta med barn eller ungdomar. Jag har många engagerade vänner som läser till lärare och jag vet att de flesta av dem gärna är med om du skulle behöva fler lärarstudenters åsikter och tankar om olika frågor. Det är bara att mejla :))
    Tack för en superbra blogg!

  30. Nadine skriver: augusti 23, 201311:03 e m

    Åh! Jag har gått en termin på lärarutbildningen (hoppade av sen då jag var skoltrött och var osäker på mitt val) och har efter det arbetar som obehörig lärarvikarie i 2 år. Jag har varit på ca 10 skolor, från förskola till 9:an, i de flesta ämnen plus fritids! Jag är nog född till att vara lärare, faktiskt. Men jag tror inte jag är redo att vara det nu. Så för tillfället pluggar jag till behandlingspedagog, något som jag kan arbeta med direkt, både inom skola som typ elevassistent eller på särskola (och inom hela andra saker som på behandlingshem, ungdomshem, med uteliggare, ensamkommande flyktingbarn osv), men jag funderar på att senare, om ca 10-15 år plugga till lärare igen, och då kunna jobba som speciallärare. Läraryrket är så himla viktigt och det är så himla viktigt att man verkligen brinner för det man gör, att man gillar alla bitarna och förstår ansvaret. För det är ett tungt, jobbigt arbete. Men det ger SÅ HIMLA MYCKET! Man lär barn att läsa, alltså fatta vad häftigt! Man lär dem att fungera med andra, att förstår samhället och att bli ansvarsfulla, människor som sedan ska föra vidare det du lärt dem till andra, alltså!!!

  31. Ida skriver: augusti 23, 201311:22 e m

    Hej Hanna!

    Waah, snart (den andra september) sätter jag tänderna i min sista termin som lärarstudent! Samtidigt som jag är förväntansfull och ser fram emot ett liv som lärare är jag också livrädd. Rädd för att inte kunna hantera en hel klass. En klass på ca 27 elever med tillhörande föräldrar. Att gå från att själv vara student till att ansvara för en hel klass med utvecklingssamtal, föräldramöten, föräldrarsamtal på kvällar osv är lite skrämmande… Men jag försöker tänka bort den där oron och ångesten för det är ju verkligen det här jag vill. Det är det här jag velat sen jag var på ett utvecklingssamtal i årskurs åtta när min klassföreståndare frågade mig vad jag ville bli. Jag ville bli som henne. En lärare som förändrar liv. En lärare som ser varje elev. En lärare som alltid gör sitt yttersta för att varje elev i klassrummet ska må så bra som möjligt.

    I våras gjorde jag och en kurskompis vår b-uppsats nere i Grekland. Vi studerade hur lärarprofessionen påverkas av den ekonomiska krisen genom att intervjua lärare från olika städer och olika skolor. Den mening som berörde mig mest var ”Vi gör allt vi kan för eleverna. Eleverna är framtiden. Det är eleverna som är vägen ut ur krisen”. För det är ju verkligen så. Det är morgondagens medborgare vi fostrar i skolorna och jag ser det som mitt ansvar att få dessa individer att bli reflekterande, kritiska, ifrågasättande och solidariska medmänniskor!

    Tack för att du fortsätter blogga master, du får mig ständigt att ifrågasätta och reflektera!

  32. Jonathan skriver: augusti 24, 201312:13 f m

    Hej Hanna!
    Jag pluggar inte till lärare men vill gärna plugga till högstadielärare svenska/samhällskunskap/religion! Vet egentligen inte om det hör hit men tycker att det är himla tråkigt med så lång utbildning för så låg lön! Dessutom har de lärarstudenter jag känner väldigt slappt schema – kanske vore det bättre med längre dagar och en kortare utbildning..? En tanke bara, kanske nått att fundera över :) tack också för världens bästa blogg you rock

  33. :) skriver: augusti 24, 201310:47 f m

    Har vetat sen nionde klass att jag ska bli lärare. Svenska och idrott. Jag kom in på utbildningen men har valt att vänta ett år till innan jag börjar den. Faktum är att jag längtar så otroligt mycket just nu och det tror jag är ett gott tecken. Jag vill göra skillnad, se varenda elev och hjälpa dem utifrån sina förutsättningar. Jag hoppas och tror att jag kommer kunna skapa en god stämning i klassrummet, att få alla att känna sig trygga. Åh, längtar nästan så jag spricker nu :))))

  34. Evelina skriver: augusti 24, 201311:22 f m

    Jag är 28 och har arbetat som högstadielärare i 3,5 år. Jag älskar mitt arbete! Det kan (som alla andra jobb) vara stressigt, tudelat, men det ger väldigt mycket tillbaka också. När man arbetar med människor får man mycket tillbaka. Känslan av att veta att faktiskt jag har bidragit till att en elev har nått ett E i svenska är fantastisk. Att veta att det kanske ”räddade” en person från att inte gå vidare till gymnasiet. Att påverka unga människor till att kanske i någon mening få bättre självkänsla, tro på sig själv och rusta dessa till ett vuxet liv – det är givande!

  35. Linda skriver: augusti 24, 20132:31 e m

    Jag pluggar till grundskollärare 4-6. När jag började att studera (ett år sedan) gick jag in med inställningen att vilja balansera ut bland de dåliga lärarna. Vem har inte varit med om en ruskigt dålig lärare, om inte fler? Själv minns jag två bra, från hela skoltiden… Jag trodde att det skulle vara lätt som en plätt och att respekten för mig redan skulle finnas där. När jag började min praktik fick jag höra både från lärare och elever att det var en av länets svåraste klasser och att många lärarstudenter hoppat av utbildningen pga denna klass. Det var en väldigt speciell klass där vissa elever hade en väldigt hård inställning till livet (de tog ibland med sig vassa föremål till skolan för att markera sin status etc) och andra hade noll studiemotivation och pratade hellre om annat under lektionerna eller utbröt ett spontanslagsmål. Det skrämde mig när jag skulle hålla min första lektion. Jag glömde helt bort att det var barn som var min publik och hade från andra lärare fått infon att jag har en kriminell liga att försöka trycka in lite kunskap i. Till en början lyssnade ingen till mitt ”ja men då sätter vi igång den här lektionen!” och jag ville bara gå därifrån. Minns att jag där och då funderade på att skita i allt, hoppa av utbildningen och ge upp min dröm. Men så visade jag några coola PaRtY-TriCks till några av eleverna som visade någorlunda intresse (klassiska dra-loss-tummen-tricket och armen-ur-led-dansen). Till sist satt hela klassen och härmade mina tricks och ville se om de själva kunde göra dom. Efter det var det bara att köra igång och de satt som små ljus och visade stort engagemang i lektionen. Efter några dagar upptäckte jag vart roten till problemet med klassen låg, det var alla lärares inställning till eleverna. De blev dumförklarade, fick inte den hjälp de önskade under lektionerna och erbjöds allmänt ointressanta och tråkiga lektioner. Själv satt jag också och gäspade när jag satt med i bakgrunden. Det var sällan de fick höra hur duktiga dom var. Under en mattelektion upptäckte jag hur långt före i läroplanen de låg utan att de visste om det. Ingen lärare hade någonsin nämnt hur duktiga dom faktiskt var. Jag har aldrig sett sådant engagemang i matte efter att de fick beröm för det. Under den hårda ytan fanns väldigt intelligenta elever som visst hade studiemotivation och visst kunde koncentrera sig vid lektionerna. Det är hjärteskärande och orättvist hur lärare kan förstöra så mycket för eleverna. Det är ett lotteri vilken lärare och vilken skola man hamnar på och det formar sedan inställningen till livet, skolan och sin egen självbild. Det den här klassen behövde var kärlek, respekt, engagemang och en smula tålamod, vilket jag tror alla elever behöver. Det är ett otroligt givande yrke och jag kan inte tänka mig att hålla på med något annat. Lönen är inte den bästa och det krävs mycket engagemang för att skräddarsy riktigt bra lektioner, men när man står där framme i klassrummet och ser hur elevernas engagemang stiger och ser deras ”aha-upplevelser” upprepas gång på gång, då kan man leva på den lyckan hur länge som helst! Detta året är jag mer taggad än någonsin att fortsätta läsa utbildningen! Jag hoppas och önskar att fler vill läsa till detta fantastiska yrke så vi kan ge de förutsättningar som alla elever förtjänar.

  36. Blivande lärare och fritidspedagog skriver: augusti 24, 20139:44 e m

    Jag pluggar till lärare och ska börja min sista termin om en vecka. Jag känner mig nervös för att ge mig ut i arbetslivet och veta att jag en dag ska stå inför en klass ensam och LÄRA små söta barn att läsa, räkna, skriva osv – samtidigt kan jag knappt bärga mig. Det som jag kan känna är lite trist är att vi lär oss en massa intressanta saker och inspirerande sätt att undervisa men när en väl är ute i praktiken är det lätt att falla tillbaka i ”gamla vanor”. Exempelvis blev vi väldigt inspirerade till att göra mattelektionerna på ett praktiskt arbetssätt eftersom att det är många barn som har svårigheter med detta ämne, men väl ute i klassrummen (enligt mig och mina klasskompisars erfarenheter iaf) älskar lärarna matteboken och att låta eleverna sitta och göra samma sidor och samma sorts tal flera gånger om, som i längden faktiskt inte är så kul och inte heller passar alla individer. :)

  37. Alina skriver: augusti 24, 201311:41 e m

    Jag ska börja min fjärde termin nu i höst. Jag läser till lärare med inriktning förskoleklass till trean. Jag hoppas att läraryrket snart får en högre status, och högre lön, för JISSES vilket viktigt jobb det är!! Och viktiga jobb måste locka seriösa, ambitiösa människor. Jag vet jättemånga som läser till lärare för att dom ” inte vet vad dom ska plugga”, det känns ju inte jätteinspirerande direkt! Jag ser framemot att få jobba med barn och forma framtidens medborgare, klyschigt men sant! Det ska bli riktigt kul att få ha en egen klass, jag längtar!

  38. johanna skriver: augusti 25, 201312:01 f m

    jag är 18 och jobbar som elevassistent! har inte pluggat till lärare men får ändå jobba i en lågstadieklass och hjälpa till och det är jättekul jobb!

  39. Emeli skriver: augusti 25, 20138:58 f m

    Åh! Jag är snart färdig högstadiet- och gymnasielärare i ämnena svenska och religion! Har bara en ynka termin kvar av 5 1/2 år (1 termin extra specialpedagogik) och jag är SÅ SJUKT PEPPAD på att få komma ut och lära känna elever!!! Lyssna på dem, dela med mig av allt jag lärt mig, se dem utvecklas, se dem le när vi tagit oss över hinder och att utvecklas själv! Kan inte tänka mig ett bättre jobb!

  40. Hanna skriver: augusti 25, 20134:46 e m
  41. Anna R skriver: augusti 25, 20135:49 e m

    Men JAG är ju lärare, 7-9. Det är typ världens härligaste jobb. En får indoktrinera och hålla på, det gillar jag. T ex när en jobbar med personliga pronomen kan en säga ”jag, du, han hon hen den det, vi, ni, dom” och ungarna ba ”jaaaa”. Inget konstigt med det! Eller som i fredags när de fick speeddatea varandra och en tjej ba ”meeen tänk om två killar ska datea varandra, blir det konstigt?” och jag fick svara ”nej men två killar kan ju också bli kära eller hur”. Och hon ba ”jaa”. ÄLSKAR MITT JOBB!!! Är lärare i spanska och engelska och det är sinnessjukt kul. Bli lärare. Bli det! (märker att jag kanske kunde skola om till SYV om det här skiter sig?)

  42. johanna skriver: augusti 25, 20139:31 e m

    Jag pluggar til lågstadielärare! Det är absolut det bästa yrket i hela världen. Barn ger så mycket energi och glädje och kan bota många deppiga dagar. Att också få ta del av barns utveckling är hur häftigt som helst. Jag kommer att vara mångas första lärare, vilket är så häftigt, alla minns sin första lärare.

  43. Ida A skriver: augusti 26, 20138:42 f m

    Jag är förskollärare, har jobbat som det i cirka tre år nu och minst en gång per dag vill jag börja grina och byta jobb pga frustrerad. Och minst tio gånger om dagen tänker jag att jag har världens bästa jobb eftersom jag får så mycket tillbaka. Jag får glädjen och tillfredsställelsen att lära känna och utveckla femton-tjugo individer utifrån deras förutsättningar, och inte bara det utan även arbeta tätt tillsammans med föräldrarna för att kunna ha en större helhetssyn på barnet och hens förmågor och utveckling. Jag älskar att komma till jobbet och mötas av fem-tio glada människor som säger ”HEEEEJ IIIIDAAA!” (tänker att det inte är så på många andra arbetsplatser, men jag kan ha fel.)

    Jag kan känna att det är synd att många inte förstår att jag också är en lärare med likvärdig utbildning som lärare i låg- och mellanstadiet utan ser mig som en dagisfröken som ”bara passar barn”. Ännu mer synd att den här synen existerar bland lärarkollegor som undervisar i de högre åldrarna.

  44. Malin skriver: augusti 26, 20139:17 e m

    Hej Hanna,
    Jag är 26 år och jobbat som lärare inom en utav Sveriges mest framgångsrika friskolor, både resultatbaserat (Nationella prov samt Nutidsorientering) likväl som approach-mässigt. Är med andra ord en ung lärare som fått det gyllene tillfället att få vara med att starta upp den skola inom organisationen som öppnades 2010, vilket varit en unik och fantastisk upplevelse rakt igenom, även om det inte varit enkelt alla dagar.

    Att arbeta som lärare är inte bara ett jobb. Det är en livsstil, en passion, ett engagemang och ett viktigt ansvar som förebild enligt mig. Man väljer inte läraryrket för pengarna, och heller inte för sommaruppehållet (som alla skall påpeka). För mig är det naturligtvis det mest fantastiska man kan göra inom arbetslivet, trots att jag inte har erfarenhet inom andra yrken (mer än sommarjobb) och detta självklart för att jag inte skulle vilja arbeta med något annat än det jag gör. Att få inspirera, motivera, vägleda, uppfostra, uppmuntra, lära, berömma, pusha, peppa, stötta, trösta och självklart undervisa, för att bara nämna några av ens vardagliga sysslor, är rent av underbart. Även när det är tufft, då krävs att man ser lösningar och inte problem.

    Att vara lärare är att skapa framtid – därför är det så viktigt att man tar sitt arbete på allvar och faktiskt älskar att göra alla de uppgifter som ingår i läraryrket. Att ha bra lärare är grundläggande för våra barn och ungdomars framtid, likväl som för för vårt samhälles.

    (Hör av dig om du vill ha mer information och/eller åsikter, jag tar mig så gärna tid!)

  45. Camilla - 21årig lärarstudent skriver: augusti 27, 201312:57 f m

    Jag pluggar till gymnasielärare, om en vecka börjar jag min tredje termin av tio. Jag har velat bli lärare sen jag gick gymnasiet, mycket på grund av att jag hade så himla bra lärare som inspirerade, lyssnade, förstod och stöttade. Det är precis det jag också vill göra! Under året som jag har studerat och varit på praktik så har jag fått lära mig så himla mycket. Att vara lärare är, enligt mig, både utmanande, krävande och förbaskat roligt. Som lärare har man chans att påverka, inspirera och motivera unga människor. Att vara lärare kommer med så mycket ansvar, men också med mycket skratt, värme och utmaningar som får mig att utvecklas som person. Jag har aldrig ångrat mig en sekund att jag har gjort de här yrkesvalet.

  46. Sara skriver: augusti 27, 20133:09 e m

    Jag arbetade som gymnasielärare förut, det var det bästa och sämsta jobbet jag haft. Det är otroligt roligt att undervisa, prata med elever och se hur de utvecklas både kunskapsmässigt och personlighetsmässigt månad för månad. Det tråkiga var att man drunknar i administrativa sysslor och därför inte hinner hjälpa eleverna så mycket som man vill. Om jag hade fått lägga de ca 20h/v jag lade på administrativt arbete på mina lektionsplaneringar eller kanske en läxstuga så hade förmodligen resultaten varit ännu bättre än de var.

  47. lovisa p skriver: augusti 27, 20133:24 e m

    Jag sökte lärareprogrammet och är det enda jag vill studera. Vill verkligen jobba inom lärareyrket. MEN kom inte in. För det är EN person som kom in på min valda inriktning.
    Det suger ju att det hela tiden skrivs vilken brist det är. Och när det finns dom (jag) som vill studera så går det inte.

  48. Michaela skriver: augusti 27, 20137:57 e m

    Jag vill plugga till lärare! Antingen årskurs 4 till 6 eller ämneslärare (historia, samhällkunskap och religion) på högstadiet. Jag har haft några otroligt bra lärare genom åren vilket har motiverat mig. ;D
    / 19 år från Täby, fuck karriär jag kör på livsglädje.

  49. Sabina skriver: augusti 27, 201311:28 e m

    Jag blev nyexad förskollärare i våras och är behörig för att undervisa upp till årskurs 6.
    Utbildningen som jag gick på 4 år präglades av mycket teorier och för lite praktiker (och praktik) Så det kan kännas som en chock att komma ut, särskilt på förskola då inlärningen sker betydligt mer löpande och i okonstlade former där det inte finns ”lektioner”. Vi lär oss. ex inte på utbildningen om omvårdnad, vilket kom som en chock för mig.. över hur mycket tid allting tar! Blöjbyte, ta på sig kläder, samlingar, matstunder, allting! på utbildningen fattades det att få psykologi! Det vill jag ha!
    Men för övrigt är det ett fantastiskt yrke, världens viktigaste! Vi lärare utbildar framtidens medborgare, framtidens läkare, lärare, busschaufförer, bloggare, kockar etc.. Tanken att kunna lämna avtryck hos ett 1 årigt barn, att plantera frön hos en liten individ är en fantastisk känsla! All kärlek till alla lärare! Kämpa på!!

  50. Måns skriver: augusti 28, 201312:36 f m

    Att vara lärare är att ”sätta spår”

    det har jag nu gjort i fyra år och det är jag otroligt glad för.

  51. Carolina skriver: augusti 28, 20133:02 e m

    Jag är musik- och svensklärare och bloggar om mitt yrke! Har bland annat skrivit en text som handlar om att vara lärare och det är att följa ett recept som inte finns – du måste utveckla ditt ledarskap hela tiden och du blir aldrig fullärd och det är det mest fantastiska. För att inte tala om alla ungdomar som ger så mycket av sig själva. Gå gärna in och läs!

  52. Isabella skriver: augusti 28, 20133:17 e m

    Jag påbörjar nu mitt andra år som lärarstudent med inriktning mot förskoleklass till årskurs 3. Det är det bästa valet jag gjort i mitt liv. Att få vara med om elevernas tankar kring saker och ting och dessutom få se dem utvecklas är ju bara hur kul som helst. Perspektivet på i princip allt förändras, även synen på dig själv. Läraryrket är tufft, på många sätt. Och som man har fått höra ett antal gånger nu är att: ”Man får de elever man förtjänar”. Vilket betyder att man får jobba hårt men du får tusenfallt tillbaka – det blir vad man gör det till helt enkelt. Men vill man ha ett arbete med ”frihet under ansvar”, utmaningar och samtidigt ha roligt ska man absolut arbeta som lärare. Arbetet med barnen bidrar också till att man blir evigt ung. Bättre än all anti-rynk-kräm-skit som finns på hela jorden! Och dessutom mycket billigare…

  53. Hej skriver: september 5, 201310:41 f m

    Hej!

    När jag gick i skolan hade vi lärare som mobbade oss. Några killar var extra utsatta. Vi var under omständigheterna oskyldiga. Visst, vi kanske inte alltid var de som räckte upp händerna mest på lektionerna – men ett par lärare ville liksom straffa oss för det. Vi blev indragna i polisutredningar om spritstölder, skadegörelse, stöld och allt möjligt. Jag var inte skyldig en enda gång men jag blev polisanmäld ett flertal. Polisen la ner förundersökningarna, men lärarnas bild av oss som skyldiga blektes aldrig bort. Tvärtom ville de straffa oss hårdare, och minst av allt se oss lyckas. Det förklarar knappast allt strul som hände i tonåren – men tilltron till vuxenvärlden blev förstås inte den bästa. Några av killarna som blev hårt stämplade som kriminella hade heller inte speciellt mycket att förlora på att ”hamna utanför” – ryktet om dem var ju redan etablerat och förstört av vuxna.

    Därför är jag lärare. För att mina elever ska få tycka att jag är en skitgubbe, utan att jag låter det påverka min värdering av deras studieinsats, eller min tilltro till dem som individer. Det är ett helt fantastiskt yrke, och jag får chansen att hjälpa ungdomar med deras självkänsla och möjligheter till att göra vad de vill med sina liv. Ungdomarna är fantastiska – nyfikna, fulla av glädje, iver och livslust. Arbetet som lärare beskrivs ofta som slitsamt, men på skolan där jag arbetar har jag en god balans mellan planeringstid och lektioner. Jobbet är fantastiskt.

Skriv en kommentar